Hur man inte ismetar gädda

Idag blev det ånyo en tur till viken där det kommit upp nors tidigare i år. Planen idag var att se om blinkljuset eventuellt kunde hjälpa.

Ganska direkt fick jag på en mört på norsspöt och eftersom jag tagit med ett ismetespö som låg i bilen så var det ju en perfekt start. Då jag inte hade några vettiga grejer med mig för ismete, t ex en hink för betesfisk, så släppte jag ner den upptacklade mörten direkt i samma 130mm hål jag fick den i.

Eftersom turen var riktad mot framförallt nors "skulle jag bara" rigga upp norsspöt igen en bit längre bort och jag "skulle bara" skicka iväg mörtbilden till bloggen och efter det tänkte jag att "jag skall bara" göra i ordning pimpelspöt som jag tänkte fiska aktivt med under tiden. SEN skulle jag fixa ett vettigt hål för ismete efter gädda.

När jag står och tacklar upp pimpelspöt så ser jag att vippan beter sig lite underligt, jäkligt stark mört jag hittade tänkte jag. Den håller på och vippar en stund innan den fäller ut. Helt otroligt stark mört som fäller ut vippan tänkte jag. Går bort mot ismetespöt och ser att linan sprutar ut. Fruktansvärt stark mört som orkar dra ut lina tänker jag men gör trots allt ett mothugg som svarar upp. "Fruktansvärt stark mört som..." hinner jag tänka innan jag äntligen fattar att det är en gädda. Ungefär då inser jag att jag borde ha fixat hålet direkt.

Efter en stund har jag fått upp gäddan till hålet och kroken sitter perfekt i mungipan, problemet är att det finns inte en chans att styra upp den i hålet som den ligger nu. Sticker ner handen för att försöka få tag på gäddan men den sticker så fort den ser handen. Medan jag försöker drilla gäddan med vänsterbenet borrar jag ett nytt hål brevid men får inte till det riktigt och all issörja gör att jag inte ser var linan är och vågar inte fortsätta borra.

Tar spöt och får upp gäddan till hålet igen, den här gången kommer den perfekt underifrån, försöker göra ett gälgrepp men gäddan sticker en gång till för att åter komma upp i hålet perfekt, tar tafsen och försöker försiktigt dra upp den för att nå den för ett gälgrepp men hålet är ju för litet för att det skall gå smidigt och då släpper gäddan. Beteslåset böjdes upp.

Hittade bara en egengjord spinntafs i fiskeväskan när jag riggade spöt ute på isen och tydligen var beteslåset jag hade på den ingen höjdarkvalitet direkt. Dagens lärdom är alltså att använda riktiga tafsar och framförallt inte vänta med att göra ett vettigt hål.

Har ingen annan att skylla än mig själv. Lyckligtvis var det ingen riktig monstergädda men det hade lätt varit nytt ismete-pb, gäddan var runt metern lång och såg ganska tjock ut.

Förövrigt blev det ingen nors trots blinkljusen, förutom mörten blev det ett gäng småabborrar.