Drömfångst och art nummer 74

Har spenderat ett gäng timmar på kvällar och nätter det senaste för att försöka fånga en klarbult. Det hade fram till igår gått ganska bra. Att 96 av ca 100 av alla klarbultar bara blir rädda och simmar undan behöver vi inte tala om. Fyra av hundra klarbultar hade ju simmat fram och faktiskt tittat på mitt bete och en hade till och med huggit. Den tappade jag i ytan och hur det känns vet väl alla som fiskar efter något speciellt.

I går hade jag en bra känsla. Det luktade klarbult ända in i centrala Göteborg. I centrum finns bara storspigg mig veterligen så efter att ha fått grönt ljust av min världsbästa flickvän att slippa lägenhetsstädningen och fiska istället (!) blev det till att hoppa in i bilen och köra till havet.

Även om jag tidigare på kvällen hade en bra känsla så tänkte jag, på väg ner mot vattnet, att det nog ändå åter igen kommer bli en massa timmars bortkastat fiske på en liten envis fisk som inte är intresserad av att äta något annat än plankton. Sen kom jag på att man nog skall tänka positivt och jag hade ju faktiskt en plan samt korrigerat tacklet till något som borde vara det ultimata klarbultstacklet så att tänka att man inte skall få någon idag heller ens innan man börjat fiska var nog väldigt dumt.

Efter att ha rekat runt lite på platsen men bara sett en klarbult så packade jag ändå upp och spenderade några minuter till att trimma räkbiten som jag hade som agn till en storlek jag kände var den rätta. För att göra en lång historia kort så dröjer det idag inte särskilt länge förrän en av klarbultarna fattar intresse för mitt agn och det känns som en evighet när jag ser hur den simmar närmare och närmare och till slut öppnar munnen och tuggar i sig mitt bete. Jag ser bete och krok sväljas ner i den genomskinliga kroppen, gör ett lyckat mothugg och kan lyfta upp fisken i min hand. Vad som händer sedan vet jag inte exakt. Jag tror att jag i någon konstig blandning av Ravellis segergest från VM -94 och John Cleeses Ministry of Silly Walks skuttade med klarbulten i handen skrikandes JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!

Efter ett telefonsamtal hem till min flickvän för att dubbelkolla med Nationalnyckeln att det inte var glasbult kunde jag konstatera att det var en klockren klarbult och art nummer 74 i hamn. Troligen även den första krokfångade klarbulten i Sverige? Gött mos!

Det skall bli otroligt skönt att känna man måste fiska efter dessa envisa och otroligt jobbiga fiskar något mer. Det finns så många andra envisa och jobbiga fiskar jag vill lägga tid på istället. Har som vanligt fel foton som troligen kommer vid ett senare tillfälle.