Fortsättning från tidigare inlägg...
Så vadar jag ut igen. Jag är glad men jag är inte nöjd. Målet med den här resan var ju trots allt att fånga en mulle. Och mullefebern kommer inte sjunka förrän jag har fångat en. Där ute i viken är det väldigt dött. Faktum är att det är i princip helt fisktomt och efter ett tag förväntar jag mig att det skall blåsa förbi en sån där rund torr död buske som brukar blåsa runt i western-filmer.
Jag funderar på om jag skall ge upp, nöta på eller testa något annat ställe. Valet faller som tur är på det sista alternativet och jag hoppar in i bilen och kör till en plats jag spanat in tidigare. Väl framme där hinner jag knappt vada ut förrän jag ser en fisk som ser bekant ut. Jag är inte helt säker på vad det är förrän jag ser två skäggtömmar fällas ut. Fisken ligger still på botten till en början men när jag börjar fiska på den så verkar den intresserad av lekandet. Varken mullen eller jag ser den genomskinliga räkbiten jag agnat med, på det här tacklet har jag inga pärlor utan det är bara lina och krok. Jag försöker flytta betet så mullen skall se det och hela tiden ökar irritationen och frustrationen för att jag inte ser själv var betet är. Samtidigt är jag rädd att jag skall komma åt fisken och skrämma bort den.
Efter några minuters fiskande ser det ut som mullen äter något. Jag testar göra mothugg och fisken följer med upp! Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Skriket ekar ut i natten.
Innan vi fortsätter. Låt oss stanna och reflektera över vad som egentligen sker här. Det står alltså en neoprenklädd man ensam mitt ute i en havsvik i oktobernatten och lyser ner i en en plastbalja ylandes och skrikandes något om att där satt den. Som sagt, artfiske är kanske inte den friskaste och mest normala hobbyn man kan ha. Men det är det roligaste jag vet.
Jag knäpper en hel massa foton innan fisken får simma tillbaka igen. Under tiden jag fiskat har Hasse skickat bilder på reg-tungor han fångat under kvällen och jag blir sugen på att ge mig ut och försöka på en sån också men hejdar mig och bestämmer mig för att spara fiska efter den till någon annan gång.
Detta går till historien som en av mina bästa fisketurer nånsin. Två nya arter på samma dag, jag trodde inte jag skulle få uppleva det igen.
Så vadar jag ut igen. Jag är glad men jag är inte nöjd. Målet med den här resan var ju trots allt att fånga en mulle. Och mullefebern kommer inte sjunka förrän jag har fångat en. Där ute i viken är det väldigt dött. Faktum är att det är i princip helt fisktomt och efter ett tag förväntar jag mig att det skall blåsa förbi en sån där rund torr död buske som brukar blåsa runt i western-filmer.
Jag funderar på om jag skall ge upp, nöta på eller testa något annat ställe. Valet faller som tur är på det sista alternativet och jag hoppar in i bilen och kör till en plats jag spanat in tidigare. Väl framme där hinner jag knappt vada ut förrän jag ser en fisk som ser bekant ut. Jag är inte helt säker på vad det är förrän jag ser två skäggtömmar fällas ut. Fisken ligger still på botten till en början men när jag börjar fiska på den så verkar den intresserad av lekandet. Varken mullen eller jag ser den genomskinliga räkbiten jag agnat med, på det här tacklet har jag inga pärlor utan det är bara lina och krok. Jag försöker flytta betet så mullen skall se det och hela tiden ökar irritationen och frustrationen för att jag inte ser själv var betet är. Samtidigt är jag rädd att jag skall komma åt fisken och skrämma bort den.
Efter några minuters fiskande ser det ut som mullen äter något. Jag testar göra mothugg och fisken följer med upp! Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Skriket ekar ut i natten.
Innan vi fortsätter. Låt oss stanna och reflektera över vad som egentligen sker här. Det står alltså en neoprenklädd man ensam mitt ute i en havsvik i oktobernatten och lyser ner i en en plastbalja ylandes och skrikandes något om att där satt den. Som sagt, artfiske är kanske inte den friskaste och mest normala hobbyn man kan ha. Men det är det roligaste jag vet.
Jag knäpper en hel massa foton innan fisken får simma tillbaka igen. Under tiden jag fiskat har Hasse skickat bilder på reg-tungor han fångat under kvällen och jag blir sugen på att ge mig ut och försöka på en sån också men hejdar mig och bestämmer mig för att spara fiska efter den till någon annan gång.
Detta går till historien som en av mina bästa fisketurer nånsin. Två nya arter på samma dag, jag trodde inte jag skulle få uppleva det igen.
5 kommentarer:
Sjukt coolt!! Bara att gratulera till ett drömfiske!! Nyper mig i armen ;)
Er så rått alt det som skjer i artsfiskemiljøet for tiden. Mulle <3
Grattis, grymt fiskat!
Stort grattis Patrik! :)
Att fånga 2 av Sveriges finaste fiskar under ett o samma fiskepass, är helt enkelt makalöst :))
Tackar tackar alla!
Skicka en kommentar