I söndags natt blev jag medbjuden på norsmete med Marran och hans son. Förhoppningarna var stora då Marran hade haft ett riktigt kanonfiske några dagar innan med tre reggösar och massa gäddor. Samtidigt visste jag det är svårt, om inte omöjligt, att upprepa ett sådant fiske några dagar senare.
Hur som helst skulle det vara gött att komma ut och fiska lite och chansen på ett personbästa finns ju alltid där. Den art jag kanske mest hoppades på var faktiskt laken. Vi körde ut och började meta och efter någon sekund har Marrans son fått på en abborre. Det var starten till förnedring av mig och Marran. Vi blev helt enkelt utfiskade. Marran fick några gäddor och jag fick till slut ett hugg där först flötet doppade sig fort för att sedan vara still och sen försvinna med ett plums. Ganska direkt efter mothugget så kände jag att detta med största sannolikhet är gös och när fisken bryter ytan säger Marran: "Ja det var det! Det var en liten gös". En liten gös? Den ser ju fin ut tycker jag.
Nåja, inga 7,8 kilo men dock ett personbästa jag är nöjd med, 3,97 kilo vägs den till innan jag släpper tillbaka den och fortsätter nöta vidare med flötmete och pimpelspö efter lake. Det blir inga mer fiskar och vi packar ihop efter några timmar utan några napp.
Trevlig fisketur och det är ju aldrig fel att förbättra sitt PB lite.
