Roade mig lite med att sammanställa lite statistik över svenska och norska fångster av tångringbuk. Jag hade inte koll på det skett fångster ända in i juli.
Nedan ser vi att flest fångster har skett i mars och på andra plats hittar vi, lite oväntat för mig, april.
Det finns alltså hopp några veckor till för oss som saknar arten. Får se om man kan ha flyt att hitta svaga vindar i kombination med energi för att köra massa bil upp norrut.
Trubbstjärtat långebarn
Art nr 94 / juli 2020
Detta är nog den art jag uppskattar mest av alla. För mig var det en helt otänkbar art ända fram till 2017,
2018. Patrik hade snappat upp uppgift om fångst av arten i Norge 2017 där det skrevs om den som
sensationell. Året efter fångades två stycken av Fiskeligan, ruskigt imponerande och överraskande.
Patrik och jag fick till ett försök på arten september samma år, vet inte om Patrik hade fått platsen från
Fiskeligan eller om vi försökte gå efter foton på deras fångster. I alla fall tog vi oss till ett brant berg där
där det stupade rakt ned. Vi hade för oss att det skulle vara minst 70 meter där fiskarna hade fångats.
Redan att komma till en bra plats vid berget där vi kunde ligga still och djupen tillgängliga var ett äventyr.
Mycket krångel med att förankra oss i berget på ett bra ställe, jag dundrade bl.a in i med aktern före i
berget så det rök om det. Fiskade utan resultat och när vi sen skulle åka hem krånglade motorn. Det gick
inte att dra ut startsnöret, det satt stenhårt, omöjligt att rubba. Vi fick ro in till närmaste hamn och ringa
efter hjälp att få skjuts hem.
Sommaren 2020. Funderade på om det skulle kunna hitta trubblångebarnet lite närmare Skredsvik, där
båten ligger, än att behöva åka långt ut i Gullmaren. Hade djupet 70m i tankarna när jag tittade på
sjökortet. Tog mig ut till ett område där jag uppskattade att djupet skulle vara tillräckligt. Stannade båten
och och släppte ned tacklet. Det var helt vindstilla så jag behövde inte ankra. Det dröjer inte lång stund,
jag antar att jag bara drar upp för att kolla agnet, har inget minne av att jag kände någon fisk, där sitter en
märklig liten varelse som jag aldrig sett förut. Visade sig vara ett trubbstjärtat långebarn. Strax efteråt
blåste det upp lite och jag var tvungen att ankra. En stund senare sitter ytterligare ett exemplar på kroken.
Känns helt overkligt! Ny art så lätt, och dessutom 2 st. Snart är jag ganska nöjd på platsen och flyttar mig
till ett annat ställe för jakt på en annan art.
Veckan efter är jag ute igen, ett annat ställe längre in, siktet inställt på spetsstjärtad smörbult. Stället jag
skall fiska på har djupet ca 30-35m men av misstag hamnar jag på 45m. Firar ned och fiskar ändå och
efter en stund får jag upp ett nytt trubbstärtat långebarn, verkligen konstigt. Nu är jag uppe i 3 ex på bara
en dryg vecka.
Men det slutar inte där. I juli 2022 åker Patrik och jag ut med avsikt att ordna ett trubblångebarn till
Patrik och en spetssmörbult till mig. Planen för dagen var också att vi sen på kvällen skulle försöka få
leopardbult från land, mer om det senare. Vi fick relativt enkelt var sin av förstnämnda arten men
misslyckades sedan med den andra. Ungefär två veckor senare åker jag själv ut, lite längre ut i Gullmaren
denna gång. Tanken är rödtunga eller något annat
spännande. Vad händer! Jo, ett trubbstjärtat långebarn igen.
Ytterligare en liknande tur som med Patrik Nu med Mats Svensson. Han skall hjälpa mig att fånga en....
ja, gissa vad – en spetsstjärtad smörbult och jag skall guida honom till ett trubblångebarn. Vi börjar med
att lägga oss på den plats han fått spetssmörbultar tidigare. Vi fiskade på platsen ett par, tre timmar, ingen
smörbult för min del och vi beslutar oss för att åka ut till trubblångebarnstället,
Inom en halvtimme har han fått målarten. Vi drar upp och åker tillbaka igen för att åter försöka få upp
min målart. Mer om detta senare.
På väldigt kort tid, har jag fått 5 exemplar av trubbstjärtat långebarna och bevittnat ytterligare 2 ex.
Märkligt flyt!
Gräskarp
Art nr. 95 / 2020
Gräskarpen har jag varit på jakt på i ganska många år tidigare, men kanske mer eller mindre helhjärtat. I
en mindre sjö i Västergötland har jag sett dom vid några tillfällen, också haft dom nära fiskestället där jag
stod utan att dom ville nappa. Kollat ställen neråt Skåne. Vittskövle dammar är ju berömda och välkända
när det gäller gräskarp. Passerade stället vid ett tillfälle och såg flera stora karpar. Men har inte kommit
mig för att försöka få fisketillstånd där. I Vinslövssjön i samband med grönlingsfiske kollade jag efter
gräskarp men såg dom aldrig. Senare tömde man hela sjön och därmed försvann gräskarparna. Försökt några gånger vid en sjö i Markaryd, men såg aldrig någon karp. Fick i alla fall bekräftat att de släppt ut ett
50-tal gräskarpar då ganska nyligen. Det finns också rapporter i 50-klubben om en damm i Bromölla där
gräskarp fångats. Passade ju bra att kombinera med mina försök vid Ivösjön efter nissöga. Efter en del
detektivarbete kom jag fram till vilken damm det var och var den låg. Men sen har jag inte lyckats få tag
på någon som kunnat ge mig tillstånd att fiska där så det blev ingenting med det.
Men så dök det upp ett hett tillfälle. En fiskekompis kom över en gård och på marken där visade det sig
att det fanns en damm med gräskarp. Då fick jag en gräskarp till slut.
Slätvar
Art nr. 96 / sep 2020
Under många år från 2009 och framåt fångade jag piggvar regelbundet i vattnen runt Uddevalla. I regel
fiskade jag från ankrad båt på ca 10 m djup eller ibland drivande med ett släptackel utefter botten. Jag
tyckte det var konstigt att jag aldrig lyckades få någon slätvar vid dessa fisken. Pratade jag med gamla
nätfiskare nämnde dom alltid att dom fick lika mycket slätvar som piggvar i näten.
Det fick bli Öresund som platsen för att få arten. Peter, Mattias och jag var neråt några år tidigare. Jag
fick då en mycket grann slätvar, men den var tyvärr felkrokad. Men denna gång gick det bättre. Minns att
jag lyckades bärga hela fyra slätvarar.
Stensimpa
Art nr. 97 / aug 2021
Denna fisk är nog tillsammans med faren den art jag jagat under flesta antal år och på flest ställen. Kanske
är det bortåt 15-20 år sedan jag började kolla elfiskeregistren för att hitta platser. Försökt på mängder med
ställen i Dalsland, försökt intensivt i en speciell bäck i Västergötland där det år efter år elfiskades och man
fick mängder med stensimpor. Fiskade exakt de platser där elfiskena gjordes, men ändå hopplöst.
Försökte både dagtid och i mörker. Kombinerade försök på stensimpa med annat fiske och på andra
ställen bl.a i Skåne. Till slut var det på en plats i Säveån jag lyckades få den. Vadade ute i strömmen med
ficklampa samtidigt som jag hade lagt ut ett spö med tacklet mellan ett par stenar. Det var väl lite strömt
och svårt att se ner i vattnet, så det blev fiske på måfå. Flera timmar gick och när jag till slut började
plocka upp för att sluta satt det en liten simpa på det utlagda tacklet. En mycket efterlängtad fångst.
Tungevar
Art nr. 98 / november 2021
Specielllt kul vid detta fiske var att jag hade siktet inne på just tungevar. Platsen jag nu befann mig på
borde ha potential för arten.
Här måste jag nämna Fiskeligan igen, som fick mig att få upp ögonen för arten för drygt 10 år sedan.
Som så ofta var det det dom som först lyckades få en udda art. Möjligen kan någon annan varit före,
minns inte säkert. Det som hade etsats fast i mitt minne var ett fiske från land dom gjorde i Gullmaren för
länge sedan. Antagligen var det ett inlägg i bloggen med foto, där jag kände igen platsen som har bitit sig
fast i mitt minne även om jag vet att dom fångat tungevar på andra ställen också. Så i bakhuvudet har
detta minne legat och skvalpat länge, länge. Patrik och jag har fiskat flera gånger runt om det stället utan
att lyckas.
Vid fisketillfället befann jag mig på en brygga där det var ca 12-15 m djupt utanför. Ett lagom djup.
Taktiken var att kasta ut ett lätt tackel och släpa sakta inåt. Satte en liten flytpärla längst ut, före kroken,
inbillade mig att det skulle göra att agnet dansade förföriskt utefter botten. Hade känslan av att namnet
”var” i tungevar betydde att den gärna jagar ett byte. Nu hade jag inget annat agn än räka, men det visade
sig fungera. Efter att tidigare ha fått lite annat smått och gott på kroken så ser jag en liten plattfisk i ändan
på tacklet, ser direkt att den är annorlunda än andra små plattfiskar som brukar nappa där. Får upp den i
handen, kroken lossnar och jag är livrädd att tappa den sprattlande lilla fisken. Så får jag ett säkert grepp
om den och drar mig inåt land för att undersöka fångsten närmare. Jo då, visst är det en tungevar.
Min livs andra tungevar fick jag på samma plats, på precis samma sätt och ungefär samma tid, året efter.
Leopardbult
Art nr. 99 / juli 2022
Första gången jag över huvud taget hörde talas om denna fisk var när jag läste boken ”Livet i
Gullmarsfjorden” av dykaren Tony Holm. Den kom ut i början på 80-talet och där skrev han om dom ofta
såg en väldigt speciell fisk som dom inte kunde artbestämma i börja. Den var väldigt skygg och dom
lyckades inte ta något bra foto på den. Så småningom kom kom det fram att det var en ”fläckig smörbult”
en art som tydligen väldigt sent och på kort tid etablerat sig i våra vatten.
Jag fiskade emellanåt utmed bergen i Gullmaren och hade väl fisken i tankarna ibland, en period för
några år sedan fiskade jag ofta från bergen vid Ormestad med sikte just på denna fisk. Men som alla vet
som fiskar utefter bergen så kryllar det ju av stensnultror som alltid är snabba på agnet, även glyskoljor, så
att en sådan uppenbarligen försiktig och skygg fisk skulle hinna nappa var väl inte så troligt. Även något
enstaka fiske i mörker gjorde jag också utan resultat.
Så dyker det upp stora nyheter på fiskeligans blogg 2017. Adam Alexandersson har fångat ett exemplar.
Sedan dröjer det några år till 2021 tills ytterligare ett par anmäls. Men året efter blir det riktigt fart på
anmälningarna. Som tur är har jag själv snappat upp ungefär var det fångats leopardbult och på sommaren
bestämmer vi oss, Patrik och jag att göra en heldagssatsning i Gullmaren. Som nämnts tidigare började vi
med ett par timmars fiske efter trubblångebarn och det lyckades över förväntan, sen lade vi ganska många
timmar på spetsssmörbult utan att lyckas. Sen tog vi oss iland och förflyttade oss till platsen där vi
hoppades kunna fånga var sin leopardbult. Nu var det fiske i skymningen som gällde. Ett par andra killar
var redan där i samma ärende tror jag. Först lyckas en ev dessa få en leopardbult, riktigt häftigt, då var vi
rätt ute. Några minuter senare lyckas jag också få ett exemplar, däremot har inte Patrik turen på sin sida.
Han får nöja sig med att ha fått trubblångebarnet – men dagen blev i stort fantastiskt lyckad förstås.
Spetsstjärtad smörbult
Art nr. 100 / oktober 2022
Fiskeligans Adam var först med att få denna art för ca 10 år sedan. Nummer 2 kom när Patrik och jag var
ute vid ungefär den plats Adam hade fått sin. Patrik drog en relativt snabbt, men sedan kom det inte upp
någon mer fast vi låg kvar ganska länge på platsen. Eftersom vi har vår klubb-båt i Skredsvik var det ju
inte långt ut till platsen och jag har gjort mängder med turer dit. Detta var en art jag verkligen skulle ha
förr eller senare. Ibland kunde jag sitta ute i ekan 7-8 timmar. Prövade även andra ställen. Men det var
omöjligt.
Så dök det plötsligt upp ett nytt uppslag. Kom i kontakt med en viss Mats Svensson som nyligen blivit
medlem i Uddevalla-klubben. Han hade lyckats få arten 2020, och han tipsade mig platsen. Jag gjorde
förstås ett par försök där, men utan resultat. Under sommaren 21 och 22 gör jag ytterligare försök på flera
olika ställen – men hopplöst.
Oktober sistnämnda år frågar Mats om jag vill hänga med ut på en kombinerad trubblångebarn- och
spetsstjärtad-satsning. Han plockar upp mig frampå förmiddagen vid en brygga i Gullmaren nära
fiskeplatserna, verkligen bekvämt.
Denna fisketur fär nog räknas till en av de märkligaste jag varit med om. Vi åker ut den korta biten till
fiskeplatsen. Håller på med grejorna för det första nedsläppet, tittar upp och ser Mats sitta och vifta med
en liten fisk. Oj, oj en spetsstjärtad på direkten. Nu känns det riktigt hett, databasen i hjärnan registerar art
nummer 100, bara att trycka på enter! Trodde jag! Mats drar en till, ännu ett par, tre stycken och timmarna
går, jag får en och annan vitling, någon smörbult men inte målarten, hopplöst. När det har gått bortåt fyra
timmar är det dags att åka ut till trubblångebarnstället som vi kommit överens om. Mats har väl då fångat
6-7 st spetsstjärtade.
Ned med ankaret, efter mindre än en halvtimma lyckas Mats få den trubbstjärtade. Vi drar upp och åker
tillbaka till ungefär samma ställe för att fortsätta kämpa upp en spetsstjärtad smörbult till mig. Vi släpper
ned och Mats drar upp en ny spetsstärtad nästan på direkten. För min del verkar det omöjligt. Mats riggar
om för att försöka få ett par makrillar, klockan blir halv fyra på eftermiddagen och vi bestämmer oss för
att köra till fyra. Jag får låna ett tackel av Mats, han kör med ett helt annat tackel, mycket tunnare lina och
i övrigt lite speciellt. Jag har svårt att tänka mig att det skall ha någon betydelse, jag har ett lite grövre
tackel men ändå små 16-krokar. Klockan blir fyra och jag drar upp båda mina tackel för att lägga ned för
dagen. Precis i det ögonblicket får Mats hugg av en makrill och jag passar på att släppa ned en allra sista
gång. När jag drar upp känner jag att det sitter en liten fisk på, säkert en vitling tänker jag, men helt
otroligt så är det en liten spetssjärtad smörbult. Äntligen! Var det specialtacklet som gjorde susen?
Tejstefisk
Art nr. 101 / Januari 2023
Helt oväntat dyker denna art upp. Det var dagen för 50-klubbens speciella tävling som några av er antagligen
var med på. Jag befann mig på min speciella tungevarsbrygga vid Gullmaren. Fiskade lite före det att
tävlingen drog igång. Det var väldigt trögt, både före och sen under själva tävlingstiden. När tävlingen var
avgjord och blåstes av fortsatte jag att fiska på samma plats.
Det är lite konstigt att jag under alla år inte lyckats få denna art. Emellanåt har jag satsat ganska rejält på
olika platser. Ofta har jag i samband med annat fiske passat på att fiska lite mellan stenar och bland tång
där det känts rimligt att få arten. Har helt varit inställd på att den skulle finnas väldigt grunt och under
nämnda förhållanden. Jag har tidigare vid två tillfällen 2015 och 2016 fått den i Norge ute på en brygga i
Lysefjorden där det var 18-20 m och slät botten utanför. Alltid tyckt att det var lite konstigt men i Norge
kan ju allt hända.
Så står jag där på bryggan. Har släppt tacklet rakt ned från bryggan. Känner ett litet pillande, rycker till
men inget fastnar. Drar upp och kollar agnet, släpper ned igen. Ett litet pillande och känner att en fisk
hänger med. Upp kommer en ringlande liten fisk och flera tankar flyger genom skallen, en pirål, nej, inte
så här grunt, ett trubblångebarn, nej, omöjligt här inne. Jag får upp fisken i handen och när jag känner att
jag har ett säkert grepp kikar jag! Oj, en tejstefisk – så kul!
Ja, det var lite berättelser om mina mest intressanta arter.
Framtida mål? 2023 hoppas jag få ytterligare 2 nya arter. Drömfisk nummer 1 är nissöga som jag försökt på ett antal gånger. Har sett många exemplar men ännu har ingen varit i närheten av att nappa. Får hitta någon strategi som kan ge resultat. I övrigt hoppas jag på att äntligen få någon nålfisk, eller tångspigg. Skall försöka ta mig till Bua för havsabborre. Kanske kan ha tur att träffa på skäggsimpa eller mulle vid vadning. Så förstås ytterligare turer på Gullmaren, finns en del arter att hoppas på där: Fläckig sjökock, spetslångebarn, rödtunga varför inte en liten ålbrosme. Drömarter vid bergen: Bergvar, tångsnärta. Skall också bli spännande att se vad andra artfiskare hittar på. Det dyker säkert upp någon helt oväntad art. Vilken eller vilka är frågan?
Vinden såg ok ut för tångringbuk imorgon och hade hoppats på att komma iväg men fick lite förhinder. Får se om det kommer några fler lugna kvällar framöver.
På fågelfronten så trillar det in lite nya årskryss då och då. Idag stack jag iväg en stund och hittade en sparvuggla som varit i trakten ett tag.
 |
| Hårt beskuren mobilbild. |
Igår, efter ha tittat på långtidsprognosen, fick jag ett ryck. Det skall inte vara några lugna kvällar framöver men igår såg det ok ut. Jag gick in i mataffären och köpte fem räkor och hoppade sen in i bilen och körde till ett nytt ställe jag hade fått tips om. Väl framme såg det helt fantastiskt lovande ut men efter ha letat över två timmar och gått över 7000 steg i hamnen där så hade jag bara sett tre torskar och två gråsejar (tror jag det var). Synd. Frågan är om man skall skriva av den platsen nu eller om man skall göra något nytt försök. Jag tycker jag borde ha sett någon om dom funnits där.
En annan kul grej hände i lördags. Jag stod och tittade på två småskrakar när plötsligt en tredje dök upp med en fisk i näbben, jag kikade på den i handkikaren och är 98% säker det var en skäggsimpa. Kan inte tänka mig vad det annars skulle vara med den stjärten. Får se om man skall göra något försök på den platsen senare.
Tunga
Art nr 82 / juli 2014
Var i många år en fisk som verkade omöjlig att fånga. Visste några ställen man fått den i nät, men vid
fiske på dom ställena blev det aldrig någon tunga. Vet inte riktigt när det dök upp uppgifter om vadning i
mörker men det var ett riktigt lyft för artjakts-instinkten när jag själv började. Det allra första försöket
med vadare och ficklampa skedde tillsammans med Peter och Mattias i september 2013. Jag tror inte att
någon av oss fick någon tunga men vi såg i alla fall ett par stycken. Också en mulle såg jag för första
gången och bara det var häftigt.
Några dagar senare var jag ute ensam på samma ställe och fick då syn på en jättestor tunga. Försökte få
den att nappa men det var omöjligt. Vet inte hur länge jag höll på, men till slut tappade jag tålamodet och
tänkte att jag skulle försöka ta upp den med händerna, jag var så väldigt tänd på att se hur en tunga såg ut
egentligen. Sagt och gjort. Jag lutade mig framåt och lade båda händerna över ryggen på den, och höll den
fast så. Inte tänkte jag på att klockan hamnade under vattnet och ärmar och allt blev genomblött. Jag höll
den fast, men så måste jag försöka lirka en av händerna under fisken för att kunna lyfta den. Jag fick ett
hyfsat tag och lyfte sakta uppåt, men sen ville den inte var med längre, sprattlade till och jag tappade
greppet.
Året efter lyckades jag få min första tunga. Det har inte blivit så många fångster genom åren därefter 3-4
stycken tror jag. Ibland är dom hopplösa att få att nappa. En gång fiskade jag på 7 tungor, den allra sista
lyckades jag få upp. Men vadning i mörker är riktigt spännande. Det kan ju dyka upp andra intressanta
arter.
Brunsnultra
Art nr. 84 / juli 2015
Hade turen att få hänga med Peter och Mattias i deras båt ut på jakt efter brunsnultra. Tror att de var ute
efter reg.fisk medan jag inte var så noga med storleken utan bara ville ha arten. Havet utanför
Hunnebostrand någonstans. Enligt mina gamla noteringar var det strömt, men jag har inget minne om det
var besvärligt. Vi fick snultror alla tre så det var lyckat. Tyvärr kommer jag sällan ut på havet sedan jag
sålde min egen båt 2011 så det var lyckat att jag fick arten vid första försöket.
Bonito
Art nr. 85 / augusti 2015
Plötslig dök det upp väldigt många uppgifter om bonito vid Ringhals. Idag minns jag inte om det var just
2015 det började, eller om man fått bonito tidigare. Vet inte heller om det bara var just 2015 eller om man
har fått där andra år också. Kan naturligtsvis kolla storfiskregistret och/eller 50-arter-listan vid tillfälle.
Vet att jag började fundera på att åka dit och försöka från land när jag fick erbjudande att åka med Peter
Nilsson och Mattias Liewendahl som skulle ta sin båt på släp till Bua. Självklart hängde jag på och det
visade sig vara en lyckträff. Visserligen minns jag att fisket var väldigt trögt men efter ett antal timmar
hade vi fått var sin bonito. Ibland kan det vara hopplöst svårt att få en art, ibland lyckas man på första
försöket. Precis som med brunsnultran ovan.
Sjurygg
Art nr 86 / april 2016
En art som jag inte varit så aktuell tidigare år. Men så dök det upp uppgifter om fångster i Lysekil. Minns
inte exakt när och hur men förstås från Patrik eller via 50-klubben. Gjorde ett första försök vid bryggor
Stångehuvud. Där såg jag och fiskade på några, men dom var inte nappvilliga. Sen någon månad senare
testade jag vid norra hamnen. Lite lustigt, men jag kan faktiskt tacka en tångspigg för att jag lyckades.
Det var så att jag såg och fiskade intensivt på en liten sjurygg. Men den var omöjlig, en liten bit därifrån
såg jag en tångspigg sväva omkring i vattnet. Tänkte försöka på den istället och tog fram ett annat tackel
med en jätteliten krok. Tångspiggen nappade inte heller och efter ett tag ledsnade jag och flyttade mig
tillbaka till platsen för sjuryggen. Som tur var var den fortfarande kvar och nu med liten krok och
minimalt agn passade det och den slök agnet direkt och en ny art var i hamn.
Femtömmad skärlånga
Art nr. 89 / november 2016
Vet inte riktigt hur det började med denna art. Fanns väl redan tidigt någon notering på 50-klubben, men
sedan ökade anmälningarna och jag fick då mer och mer upp ögonen för denna fisk. Lysekilstrakten var ju
ett hett ställe förstod jag. Kanske borde jag själv kunnat haft tur tidigare efter många fisken på ”min” sida
Gullmaren: Skår, Hällebäck, Jordfall, Fossen med flera ställen där jag mörkerfiskat tidigare. I alla fall så
dök det upp ett hett tips om en vik i Gullmarstrakten.
Vid första försöket på platsen var det bra förhållande, Peter Nilsson var med och vi kikade ned mellan
stenarna. Jag får syn på en liten fisk som försvinner in under stenarna när jag lyser på den. Sticker ned
tacklet och det dröjer inte länge förrän den dyker upp igen och hugger. Jubel! Upp på säkrare mark för att
kolla vad det är. Aj, aj bara en tånglake.
Vid nästa försök var jag ensam på plats. Tyvärr blåste det lite för mycket och stenarna var hala, jag
vågade mig inte ut. Det var ju försmädligt, jag var beredd att lägga ned. På andra sidan viken var det ju lä,
men det var ju inte rätt miljö, tänkte jag kan ju kolla i alla fall. Det låg en gammal brygga där och mellan
bryggan och berget låg ett fåtal stenar. Kändes meningslöst men jag doppade a alla fall ned tacklet mellan
ett par stenar, och vad händer, en fisk suger tag i agnet direkt och helt otrolig visar det sig vara en
femtömmad.
Några år senare 2020 upprepar det sig. Jag är ute efter att få femtömmad igen för att få ett foto på arten.
Det var glashalt på stenblocken där jag tänkte fiska, vågade mig inte ut. Går till andra sidan viken, ut på
bryggan, släpper ned tacklet mellan stenarna och det hugger. Denna gång är fisken större, drar snabbt iväg
under stenarna och det blir tvärstopp. Efter ivrigt kämpande ger sig fisken och hänger med upp. Nu ett
riktigt fint exemplar. Båda gångerna nappade det på ”fel” ställe.
Bergsimpa
Art nr. 92 / juni 2020
Vissa arter är hopplöst omöjliga, se stensimpa senare, medan andra går förvånansvärt lätt. Befann mig vid
Trysil i Norge för att fiska harr och öring 2019. Står och nöter efter vid en fors efter nämnda arter utan att
lyckas få något napp. Tar en paus och går och kikar bland stenarna i ett lugnt parti av älven. Ser ett stim
med småfisk och tänker på elritsa. Många år sedan jag fick en elritsa så jag går till bilen för att hämta ett
litet pimpelspö. Men så fort jag släpper ned masken blir de rädda och försvinner. Jag tröttnar efter en
stund och lägger ned pimpelspöt, låter tafsen hamna mellan ett par stenar och fortsätter att kasta på det
förra stället. Efter en stund kollar jag pimpelspöt, och tusan, sitter det inte en liten simpa på kroken. Efter
två dagar är jag tillbaka på samma plats. Gör om samma sak, försöker fiska på elritsorna, skrämmer bort
dom. Lägger ned kroken mellan exakt samma stenar. En stund senare kollar jag , det sitter en ny
bergsimpa på kroken.
Året efter. Är på väg söderut för annat fiske. Stannar till vid en bäck i Tranemo som jag vet hyser
bergsimpa efter tidigare koll i elfiskeregistret. Tänkte att jag skulle lägga en timme på att försöka på arten
i samband med att jag rastar på nedvägen. Har försökt tidigare en gång på samma plats utan att lyckas.
Nu hittar jag ett annat ställe som ser mer lovande ut. Lägger ut ett spö och går och fiskar mellan stenar
med ett annat. Efter en stund kollar jag det utlagda spöet och en liten bergsimpa kommer upp. Lyckades få
den i Sverige också, härligt.
Idag var jag iväg för att titta till båten och även, om jag hade tid, spana in en damm för framtida artsatsning för dottern. Guldfisk skall det gå i dammen bland annat. Tyvärr hann jag inte med dammen men jag fick i alla fall se en varfågel och salskrake vid båten. Häromdagen fick jag ett nytt kryss i form av en fin vattenrall.
 |
| Varfågel fotad genom tubkikare med mobil |
 |
| Vattenrall fotad med mobilen |
Annars fick jag en rapport från Art-Kjell som jagat tångringbuk igen. Tyvärr hade han inte sett någon fisk.
Igår fanns förhoppningar på att jag och Hasse skulle göra en gemensam satsning på tångringbuk. Tyvärr körde det ihop sig för mig och jag kom inte iväg men Hasse fiskade lite i dagsljus och fick några rötsimpor och kunde rapportera det såg lovande ut med tareförhållande för framtida tångringbuksatsningar på platsen. Hoppas vi kan få till ett pass snart!
Sandkrypare
Art nr. 71 / september 2010
I början på 2000-talet började jag läsa om de för mig väldigt okända arterna sandkrypare och grönling.
2003 blev det dags för en första resa ned till Skåne. Enligt noteringar var tanken att rekognocera lite i
trakterna, jag hade väl inte riktigt koll på hur jag skulle fiska. Vet att jag kollade runt lite vid Hässleholm
på vägen söderut, vid mynningen Alma-ån ut till Finjasjön. Fiskade aldrig där. Hade bokat vandrarhem
vid Tollarp och rekade vid Vramsån där. Cyklade runt i trakterna och kollade lite här och där. Fiskade
förstås också men lyckades bara få vanliga fiskar som abborre, löja, mört och elritsa. Sedan dröjde det
några år till nästa tur söderut.
Så gick det några år. 2008. Nu kollade jag och fiskade vid Skeingesjön och Osbysjön. Enligt mina
gamla noteringar var jag nu också ute efter faren som jag hade läst skulle vara vanlig i de båda sjöarna
och också skulle finnas i Helge å i trakterna där. Ingen av målarterna lyckades jag få.
Året efter gick resan till Gemla i Växjö. Enligt uppgifter skulle landets rikaste bestånd av sandkrypare
finnas där i Helige å. En upplevelse vid ån i skymningen. Det kom en stor flock vildsvin som högt och
ljudligt tog sig över ån en liten bit från där jag stod. Fortfarande ingen sandkrypare fångad.
2010 var det dags för en ny satsning runt Osbysjön. Nu hade jag fått ett hett tips av Patrik som
fått arten tidigare i september. Tacksam för det tipset som jag tror ursprungligen kan ha kommit till Patrik
från Hasse i fiskeligan. I så fall också tack till honom för ett indirekt tips. Jag fick 2 exemplar av
sandkrypare. Jag var otroligt nöjd att ha lyckats få den då för mig legendariska fisk.
En kuslig händelse jag måste nämna. Dagen efter fiskade jag vid Hästberga kraftverk. Det gick en bro
över till andra sidan där jag fiskade, siktet var faren. Minns att jag fick ett kraftigt napp och hade på en
stor fisk som släppte, kanske en färna, fick inga mer napp sen. Sedan, ett par månaders efteråt rasade hela
dammen. En riktigt kuslig känsla att jag befann mig precis vid det stället inte så långt tidigare.
Tjockläppad multe
Art nr. 72 / juli 2011
Kommer inte ihåg vilket år det var, kanske runt 2005-2006, som en jobbarkompis bosatt i Ljungskile
nämnde att han hade sett några stora fiskar vid bryggorna där. Trodde att det kanske var havsöringar men
han tyckte att de betedde sig lite konstigt. Jag åkte dit, misstänkte att det skulle kunna vara multe, vilket
det också var. Gjorde flera försök att fånga någon men det visade sig vara hopplöst. Det simmade stora
fiskar rakt under fötterna på mig, in och ut från bryggan, men de var inte intresserad av agnet. Hade ju läst
om multen tidigare och visste att de var svårfångade. Försökte vid några tillfällen till dagarna efter utan
att lyckas. Kollade sedan vid bryggorna där många gånger de kommande åren, men såg aldrig till dom
mer.
En dag sommaren 2011 berättade Patrik att han sett multar vid en plats i Göteborgstrakten. Funderade
länge på om jag skulle dra iväg. Det var ju nästan 10 mil hemifrån Uddevalla och jag visste ju hur
hopplös multen kan vara att nappa. Efter lite övervägande bestämde jag mig så för att åka. Patrik mötte
upp på platsen och vi gick ut på bryggan efter det att jag snabbt riggat upp ett spö. Jo då flera multar var
synliga. Jag mäskade med lite bröd och minst en fisk gick omgående upp och tog av brödet. Kastade ut ett
brödagnat tackel och en multe sög i sig betet direkt. Helt otroligt, efter en stunds drillande kunde vi håva
multen. En grann fisk på lite under 3 kg. Detta var nog den absolut kortaste fisketuren jag någonsin gjort.
När vi hade vägt och släppt i hade det nog inte gått mer än 15- 20 minuter sedan vi gick ut på bryggan.
Otroligt! Och vilken tur att jag åkte, har inte haft något tillfälle att fiska multe sen dess. Efter fisket tog
jag en härlig cykeltur i området. Hade med mig cykeln på bilen ner.
Hornsimpa
Art nr. 76 / maj 2013
Nu var det dags för en art som jag är väldig glad att jag fick tillfälle att fånga. Vid en fiskeresa till Norge
2012 kom jag i kontakt med en kille från Söderköping. Missade ju inte tillfället att fråga honom om
hornsimpa i hans hemtrakter. Jodå, han fiskade ofta med nät och dom fick ofta hornsimpor som trasslade
in sig i näten. Vi hade lite kontakt och så bjöd han mig att tillbringa några dagar i hans sommarstuga en
bit från Söderköping. Första dan tog vi en heldags rundresa i St. Annas skärgård. En fantastisk fin tur där
vi också gick iland på flera ställen bl.a Harstena. Dag två skulle vi ut och fiska strömming, och han tog
med ytterligare en kompis. Jag var ju inte speciellt intresserad av strömmingsfisket ut smög ned ett annat
tackel för bottenmete. Fick ett par abborrar först, men sen hände det jag hade hoppats. Mitt livs första och
hittills enda hornsimpa. Riktigt kul. De andra som var i full färd att häckla strömming tittade lite konstigt
på mig när jag jublande drog den för dom obehagliga fisken hornsimpa.
Bäckröding
Art nr. 77 / maj 2013
Ett tag före resan till Söderköping hade jag kommit i kontakt med en kille som bodde i Jönköpingstrakten.
Han hade tidigare lovat att guida mig till en bäck i trakten där det skulle vara lätt att få arten. Långt
tidigare hade jag snokat upp en bäck i Dalsland där det fanns bäckröding, men jag hade vid flera tillfällen
varit där utan att lyckas få den.
Så nu fick jag ett tillfälle på hemvägen från Söderköping att utnytttja erbjudandet. Så vi möttes upp och
drog iväg till bäcken. Efter en stund hade jag fått ett par bäckrödingar. Ibland får man det verkligen
serverat. Idag skulle jag gärna försöka få bäckröding igen, gärna i större exemplar.
Kanadaröding
Art nr 78 / juni 2013
Efter att ha läst om det häftiga fisket på Landösjön på hemsidorna beslöt vi, tre grabbar från USFF, att
åka den dryga vägen upp till Jämtland i mars 2008. Det skulle dras stora rödingar och kandarödingar på
löpande band var det tänkt. Den långa resan upp gick jättebra fast Peter N ville ta en extra sväng till
Frösön för att titta på en för Sverige unik fågel. Taigatrast. Fisket var emellertid otroligt trögt. Tjock och
fin is och fint väder men det hjälpte inte. Jag tror vi fick ett par mindre rödingar och sikar per man på tre
dagars fiske, ganska magert – och ingen ny art heller.
Det gick några år och i juni 2013 kom vi till skott att åka upp igen. Enligt vad vi hade förstått skulle
fisket efter kanadaröding vara bra i början på sommaren. Vi bokade boende och båt. Motor var vi tvungna
att ha med oss och vid varje fisketur fick vi ta båten på släp och sätta i den på ett ställe vid sjön. Det var
Peter Nilsson och jag. Det var lite litet och trångt där båten skulle i men Peter skötte det krångliga
backandet med båten och sjösättningen suveränt.
Fisket var också denna gång väldigt segt. Men frampå dagen hände allt på en liten stund. Vi fick tre
kanadarödingar på ganska grunt vatten. Inga större fiskar men jättekul med ny art. Om jag minns rätt fick
jag en på ca 1,5 kg och en på 0,7 kg och Peter en på ca 1 kg. Vi fick inget annat denna dag trots att vi
också fiskade ganska intensivt med långedrag efter vanlig röding. Dag 2 fick vi ingen fisk alls. Vi fiskade
bara två dagar.
Grönling
Art nr 79 / augusti 2013
Som tidigare nämnts hade jag grönling i tankarna redan när jag började ta mina turer ned till Skåne, hade
väl inte riktigt klart för mig hur jag skulle fiska efter den, men efter det att jag fått sandkrypare blev jag
angelägen om att också kunna pricka av grönling. Något år innan, kommer inte ihåg exakt när, lyssnade
jag på ett naturprogram på radion. Det handlade om Vinne å vid Vinslöv, det handlade bland annat om de
rika bestånden av sandkrypare och grönling där. 2012 har jag noterat att jag fiskade i Vinne å, lyckades
inte få något särskilt då. Året efter i augusti hade jag siktet inställt på grönling och nu gällde nattfiske. Jag
var ju lite bekant med stället och var inställd på att fiska i ett strömmande parti som hade sett bra ut året
innan. När jag kom dit ganska sent på kvällen blev jag ganska förskräckt, det var nästan helt tomt på
vatten. Det var bara ett par cm djupt och jag tänkte att jag skulle dra iväg. Men sen fick jag för mig att
lägga ut ett tackel i det lilla vatten som var. Masken singlade ned mellan mossa och sjögräs och jag gick
därifrån en stund. Tillbaka och kollade, det satt en liten elritsa på kroken. Lite hoppfullt, släppte ned
tacklet igen. Det var nu midnatt och helt mörkt och när jag vittjade igen såg jag i lampans sken en liten
ringlande varelse på kroken. Helt ofattbart, en grööönling. Så gick det till. Jag tror att jag var den första i
50-klubben som anmälde en grönlig. Rätta mig om jag har fel.
Faren
Art nr. 81 / maj 2014
Detta är nog den art som jag jagat under längst tid. Väldigt efterlängtad när den jag till sist lyckades få
den – just denna fisketur blev väldigt speciell, mer om det lite senare.
Tror det var tidigt 90-tal när jag fick upp ögonen för arten faren. Kände till att det fångats något enstaka
exemplar i Nossan, någon uppgift från Karls Grav i Vänersborg och enligt litteraturen skulle det vara
riklig förekomst i Dättern. Gjorde många försök på dessa tre ställen under några år.
Året var 2003. Hade fått upp ögonen för några då för mig väldigt udda arter som sandkrypare och
grönling och bestämde mig för att åka ned till Skåne: Det var främst sandkrypare jag skulle satsa på men
hade också noterat att det skulle finnas faren i Helge å. Tog in på ett vandrarhem i Tollarp, vet att jag
rekade runt rätt mycket utan att hitta några bra fiskeplatser i början. I alla fall så fiskade jag i Almaån,
Vramsån, Helge vid Torsebro utan att få någon av målarterna. Nästan årligen därefter jagade jag faren i
Skeingesjön, Osbysjön, Möckeln, Agunnarydsjön även fortsatt nere vid Torsebro och Helge å andra
platser. Det var helt omöjligt.
Ungefär 10 år senare började jag fundera på sjön Väringen med tillflöden. Hade läst att det fanns rikligt
med faren i sjön, och även noterat många faren från Dyltaån i storfiskregistret. 2014 blev det tillfälle. Det
blev dock en riktigt speciell fisketur det här! Vi bokade in oss på ett ”vandrarhem” i Nora.
Vandrarhemmet bestod av gamla järnvägsvagnar. Häftigt tyckte vi först, men det visade sig vara mer
mardrömslikt än häftigt. (Lite överdrivet kanske). På eftermiddagen blev det inget fiske för Peter som är
fågelskådare hade fått nys om en sällsynt fågel 10 mil norrut som han ville kolla, så det gjorde vi.
Prärietrana. Sedan kom natten. Det var fullständigt iskallt i vagnen, när man skulle upp på natten på toa,
gick det nästan inte att dra upp dörrarna. På morgonen fick vi tvätta oss i iskallt vatten så starten på dagen
blev inte så där jättebra.
Sen själva fisket. Vi hade fått nyss om ett jättebra ställe, med många bra fiskeplatser så det så ju lovande
ut i början. Men det var väldigt trögt, vi fick en del andra fiskar men faren lyste med sin frånvaro. Långt
fram på eftermiddagen hade vi delat på oss för att prova olika ställen. Plötsligt ringer telefonen och Peter
berättar att han fått en faren. Jag rafsar ihop mina två spön, drar med mig mina andra grejor och springer
ivrigt mot den platsen där Peter befinner sig. Då händer det! Det är lite snårigt, några omkullfallna träd
och när jag kliver över ett av dem halkar, eller snubblar jag och faller handlöst i backen. Det värker i ena
handen, men jag lyckas i alla fall få ut ett tackel och som tur var nappar faktiskt en faren. Har för mig att
Peter fick ett par exemplar ytterligare men för min del var det slutfiskat.
Vi åkte hem en dag tidigare äberäknat eftersom vi hade lyckats få fisken, och jag var skadad. Det visade
sig att jag brutit lillfingret ganska rejält och jag gick med gips ett par veckor därefter. Tyvärr vi jag också
boka av en Norge-resa som jag hade inplanerat. Så faren var en dyrköpt art.
Idag gjorde jag årets första artsatsning. Målet var en tångringbuk. Tyvärr stämde inte vindprognosen alls idag. Det blåste ganska rejält och inte från riktningen som var i prognoserna.
Nåväl, jag såg två till tre fiskar. En storspigg, en som var oklar, kanske tångringbuk, kanske sjurygg, kanske en bit tare. Den sista var en klockren tångringbuk och jag fiskade på den en stund men den var inte intresserad. Sen så fastnade kroken i något och gick av typiskt nog, när jag agnat upp reservspöet så var fisken borta. Kul att få fiska på en i alla fall.
Får se om jag kan få till nått mer försök i vinter på tångringbuk. Gäller att passa in en dag med svagare vind.
I lördags körde jag en tävling på 50-klubben. Verkar som den var ganska uppskattad men nästa gång kommer det bli annorlunda upplägg. Hoppas få till en tävling till senast i vår.
Annars funderar jag på att göra en artsatsning till helgen här. Hoppas jag kan få ihop det. Skulle även bli första fisket på flera månader.
Andra nyheter är att snart kommer fler av Art-Kjells mest betydelse arter publiceras.
Och en uppdatering på fågelfronten nedan. Rullar på bra, såg både havsörn och kungsörn samma dag i Göteborgsområdet vilket inte händer varje dag.
