Art 107 - hornsimpa

 

Jag har velat komma ut på östkusten och fiska hornsimpa länge och har tittat på lite olika lösningar. Allt från att hyra en guide med båt till att hyra egen båt. För några veckor sen kollade jag med Peter Nilsson  och Art-Kjell om dom var sugna på att hänga på och hur man isåfall skulle lösa det. Dom var sugna och Peter kunde tänka sig ta sin egen trailer båt dit. Strålande lösning!

Jag mötte upp dom i Trollhättan och vi drog österut. Efter att ha lämnat lite grejer vid det hyrda huset så stack vi ner mot rampen. Då kom jag på att jag inte hade kollat hur det fungerade med rampen, var den öppen? Fanns det parkering? Som tur var visade det sig att den både var öppen och det fanns hyfsad parkering nära. Dock så stämde inte väderprognosen särskilt bra, de utlovade 4 m/s var snarare 10 m/s och det blev lite blött av vågstänk att åka ut. Jag var dock inte särskilt orolig då jag tänkte att hornsimporna säkert finns utspridda överallt på lämpligt djup och man kan lägga sig bakom en liten ö eller liknande för att få lite lä. Efter ha åkt runt och testat på lite olika platser så hade vi inte haft ett napp. Ingen vågade säga det direkt men alla började bli oroliga på hur det skulle gå. Efter ytterligare letande och fiskande kände jag ett litet napp. Kul! Ganska direkt efter det så är det ett napp till och fast fisk. Men det här kan väl inte vara hornsimpa? Den kämpar ju en hel del. Jag vevar upp och upp till ytan kommer det mycket riktigt en hornsimpa! Gött mos!

Minns jag rätt var den 350 gram tung. Ganska direkt efter fick både Peter en mindre hornsimpa och Art-Kjell en 300 grammare eller liknande. 

Otroligt häftiga fiskar! Det blev faktiskt lite av en favoritart under fisket.

Efter ett tag fick jag en lite större fisk och mitt PB landar därmed på 365g.

Vi går upp tidigt nästa dag och får en underbar morgon i helt vindstilla väder dag två. Vi testar några fler ställen och får till slut några fler hornsimpor. Den andra arten vi fick var rötsimpa. Dock inga stora.

På vägen hem vill Peter hitta en apollofjäril, efter ha letat runt lite i ett naturreservat så hittar han en som sitter på en tistel. Ganska häftig fjäril faktiskt.

En otroligt lyckad fisketur och årets nya art är säkrad! Kan det bli fler?

Art 106 - prästfisk

För några dagar sen var jag i full färd med att sätta upp en kattuggleholk när det ringdes in ett tips, mycket prästfiskar i Gullmarsfjorden. Jag kollade väderprognosen och kom fram till att det var bra läge just den här eftermiddagen men inte kommande dagarna så jag bestämde mig för att åka upp direkt på vinst och förlust.

Väl framme såg jag ganska direkt några fiskar som kunde vara prästfisk men lite osäker på om det var något annat då dessa var väldigt livliga och simmade snabbt runt. I med krok och räka och dom var på betet direkt och bara efter några sekunder såg det ut som en tog agnet och jag gjorde mothugg. Upp kom det mycket riktigt en prästfisk! Jäklar vad lätt tänkte jag men så såg jag att den var felkrokad i ryggen trots det såg ut som den tog. Nåja det här kan väl inte bli så svårt att få en till tänkte jag men nu var dom lite skyggare och gick djupare och inte alls lika ettriga som dom var för nån minut sedan.

Till slut, efter en del kämpande, fick jag krokat en ny och lyfte upp den och den var rättkrokad! Gött mos! Art 106 och den andra nya för året!

Prästfisk (Atherina presbyter)

Fisken var väldigt sprattlig och jag lyckades inte ta så bra bilder så att jag blev nöjd innan den sprattlade ur handen och ner i vattnet igen, men det var den värd.

Inget snack om arten när man håller den i handen, så länge den är fångad i saltvatten. Hade man fått den i sötvatten hade man nog varit lite mer konfunderad.

Jag försökte fånga en till för att få bättre bilder men nu var dom ännu mer försiktiga och jag gav upp efter kanske en timma. 

Jag fick en taggmakrill också och sen kom det in ett stim som bökade runt på botten på grunt vatten och jag var nästan helt säker på det var nån form av multe. Jag fiskade på dom med min lilla krok och till slut fick jag på en på kroken, det blev en rätt bra fight på 0,10 lina och den lilla kroken och det stärkte mina misstankar ännu mer att det var en multe men nix. Upp kom en gråsej. Spännande en stund i alla fall, kunde ju varit guldmulte!

Detta var en art som några av oss pratat om det bara var en tidsfråga innan prästfisk fångades och så det blev det ju. Misstänker det kommer explodera av fångster av den här arten i framtiden.

Art 105 - bäcknejonöga

 

Häromdagen fick jag ett meddelande från Hasse där det stod det var en ny art på gång för 50-klubben. Kul tänkte jag, säkert nån djupvattensart. Nej sötvatten sa Hasse, fångstmannen får själv berätta. Det började snurra i huvudet. Vad kunde det vara? Jag var inne på dvärgmal, stör och jag vet inte vad mer när en anmälan till 50-klubben plötsligt trillade in. Aha! Bäcknejonöga! Men hur? 

Det visar sig att fångstmannen utnyttjat det faktum att hanarna flyttar sten med munnen för att skapa lekgropar och då gjort en konstgjord sten (blyhagel med krok). Jag och Hasse började smida planer direkt och efter Hasse fixat tillstånd att fiska från markägaren bestämde vi att dra dagen efter.

Väl framme visar det sig att dom ska renovera broräcket precis nån meter från fiskeplatsen....

Stundtals sågade dom det gamla broräcket med metallsåg så det skrek och stundom borrade dom i cementen så det rann ner i bäcken och gjorde sikten obefintlig samt skrek ännu mer. Stundom slogs det med släggor.

Nej, Hasse har inte spytt ut en alien utan fångat en fantastisk art!

Det stoppade inte Hasse som bara efter någon minuts fiske kan bocka av sin art nummer 117.

Jag vet inte vem som var mest i chock. Hasse, fisken eller jag. Vi var nog alla lika chockade skulle jag tro.

Var det så lätt?

Nej det var inte så lätt skulle det visa sig.

Jag kände jag knappt hann fota Hasses fisk för jag ville fiska.

Jag nötte på ett gäng fiskar som sporadiskt flyttade stenar men var inte riktigt nära.

Testade att byta till större blyhagel, fick låna Hasses spö som uppenbarligen fungerade men inget hjälpte.

Efter nån timme hoppade jag över bäcken och fiskade på tre fiskar som verkade lovande. Det var dom, två av dom var lite mindre (hannar) och en var lite större. De mindre tappade jag i ytan två gånger. Efter nästan tre timmar kände jag att jag nästan var redo att ge upp. Då ser jag hur den ena fisken plötsligt nästan suger i sig hela mitt krokförsädda blyhagel. Gött mos! Art 105.

Den fick vara lite i fotoakvariet innan jag släppte den och den simmade direkt ner tillbaka och fortsatte med lekbestyren som om inget hade hänt.

Fascinerade djur som sög sig fast både i akvariet och i Hasses hand.

Då var det viktigaste årsmålet redan uppfyllt men kanske kan det bli fler artsatsningar i år, det lutar starkt åt det.

Art 104 - kusttobis

Där satt den äntligen! Men vi tar det från början. Jag har under sommaren på flera ställen sett stim av kusttobis, det känns som det kanske är ett gynnsamt år för dom i år? Efter att ha försökt många gånger med microhäckla ville jag testa något nytt. Jag hade med mig en hemmagjord häckla med blanka krokar men jag tänkte faktiskt testa en annan taktik först. 0,10 mm lina med en blank 32 krok och två små sänken för att kunna styra kroken.

Som jag skrivit tidigare i sommar har jag gjort några försök och hade då ett hugg men kunde fiska riktigt så koncentrerat som jag ville. Så kom en lucka i blåsandet som tajmades med att jag hade tid och fiska så jag drog ut och skulle göra ett nytt försök. Väl framme fanns det gott om kusttobis, gött!

Började att dra runt kroken men dom var rädda och simmade undan. Det var först när jag började pimpla upp och ner dom blev intresserade, hade flera hugg men fattade inte först varför dom inte krokades. Då såg jag att dom högg på sänket, klassiker. Ok jag behöver ett huggriktmärke tänkte jag och började leta efter nått sorts agn. Jag hade inget med mig och hittade inget animaliskt i närheten som jag vågade nå med min stukade fot.

Då kom jag tänka på ett klassiskt bete, blomma. Jag har tidigare fångat torsk på blomma så det var värt ett försök.

Undrar om det inte var samma sorts blomma som jag tog torsken på t om?

Med mitt nya agn tog det, tro det eller ej, bara några sekunder innan jag fick en kusttobis. Gött mos!

Liten men naggande god.

Jag försökte faktiskt fånga en tunnläppad multe på samma sorts blomma häromdagen men hade inte tålamod att nöta på, är säker på det hade fungerat dock he he.

Art 103 - silverruda

 

Där satt den! Silverrudan! Jag fick möjlighet att göra ett nytt försök efter förra årets fiasko då jag spenderade massa timmar vid ån utan att lyckas. Nu tog det bara några minuter innan jag fick en. Så kan fisket vara ibland. Tidsbristen var ett faktum även den här gången så jag slutade faktiskt fiska efter att ha fått den. Det innebär att alla fiskar jag fångat under 2024 än så länge har varit en ny art (jag har bara fångat en fisk än så länge sjukt nog).

Årets mål är alltså uppnått, får se om det blir några fler artsatsningar. Jag är lite sugen på nissöga faktiskt!

Art nr 102, tunnläppad multe

 

För ett tag sedan fick jag ett tips på tunnläppad multe. Jag åkte dit ganska direkt och fiskade och spanade utan att se något. Tänkte att det var en slump att en fångats men gav det ett nytt försök efter några dagar. Direkt när jag kom till platsen såg jag multar, fiskefrossa!

Efter några minuters fiske högg en och jag kunde lyfta upp den på land. Gött mos! Tyvärr släppte den och landade i lite grus därav de fula bilderna. 

Tunnläppad multe var ju inte en art man trodde man skulle fånga för tio år sedan direkt. 

Då var årets mål avklarat men jag hoppas ändå på att knipa några fler arter om möjligt.

Art nummer 101, trubblångebarn

Det går bra nu, men vi tar det från början!

Jag och Art-Kjell planerade redan sist vi var ute att vi fick ta nån mer tur efter trubblångebarn snart, gärna i mitten på juli då vi har lite teorier om det är hetast då, i alla fall på den platsen vi planerade. När det började komma upp massa leopardbultar så kläckte jag idén att man kanske först skulle göra en båttur och sen på kvällen köra leopardbult. Sagt och gjort, turen spikades. Vi planerade först att köra tre timmar efter trubblångebarn som jag saknade och sen tre timmar efter spetsstjärtad smörbult som Art-Kjell saknar och sen dra oss vidare och fiska efter leopardbult i skymningen.

Vi pep direkt ut på trubblångebarnkungen Art-Kjells position och slängde draggen. Det var stundtals helt vindstilla och fantastiskt väder. Ganska omgående nappar det för mig. En lerskädda! Arttävlingen är igång.

Lerskädda, fick en förra turen till Gullmarn också och mig veterligen är det min tredje totalt, så det är en kul och ovanlig fångst för mig.

Nästa art blir tråkigare för mig, pirålarna börjar komma fram ganska omgående och jag har för mig jag får ett knippe på raken.

Tackelförstörare

Detta hade jag dock räknat med och utformat mina långebarntackel just med tanke på det skulle bli mycket pirål. Långa släptafsar gjorde att jag kunde kapa lina då och då och bara byta krok. Gick inte det kan jag snabbt byta ut släptafsen. Kul när man planerar något innan som visar sig fungera riktigt bra.

Jag fiskar på och det nappar bra för mig medan det är trögare för Kjell. Min nästa art blir en liten kolja, det är ju alltid trevligt att få som omväxling.

Kolja med överbett och svart fläck

Det blev även minitorsk på djupet, massvis av torskar kom upp i den här storleken idag.

Större torsk har man sett

Medan jag drar torskar tror jag Art-Kjell inte har fått en enda fisk, han börjar t om sukta efter pirål för att han saknar foto på arten. Jag drar en vitling också som jag tydligen inte fick något foto på innan Art-Kjell skall dra sin första fisk.

Plötsligt vevar han upp och där sitter ett....

Trubblångebarnskungen slår till igen

... trubblångebarn! Art-Kjells fjärde under fiskekarriären vilket han bör vara ensam om. Under hela tiden nu har fisket känns otroligt bra för mig, jag har tidigare skrivet om att jag tappat "trua" men inte den här gången och Art-Kjells fångst bara boostar den bra känslan.

Jag får napp av småfisk igen, härligt! Den här gången är det en annan kul art - vitlinglyra.

Vitlinglyra, spana in underbetttet

Vi fiskar med var sitt spö på var sin sida av båten. På styrbordsidan som ligger in mot land får vi massa ormstjöstjärnor medan pirålarna fångas på babordsidan som ligger ut mot fjorden.

Jag misstänker detta kan vara Storfjällig fransormstjärna (Ophiura sarsii) men rätta / bekräfta gärna i kommentarerna om nån har koll.

Plöstligt fnyser Art-Kjell till, hans första pirål men den är i alla fall krokad utan att ha börjat utsöndra massa slem ännu så han skall börja fota när jag känner jag har fisk på och vevar upp. Nån meter under vattenytan ser jag vad det är. TRUBBLÅNGEBARN! Jag börjar givetvis fippla och drar upp fisken rakt i relingen och är rädd att den skall släppa men det gör den först när den kommit in i båten. Gött mos art nummer 101!!

Extremt fin liten art, en riktig drömfisk som det krävdes några riktade turer för att få. Tyvärr har Art-Kjells pirål börjar utsöndra enorma mängder slem under tiden jag fick mitt långebarn så hans foto fick han skippa, sorry!

Fisken togs efter två timmars fiske så vi bestämmer direkt för att gå på nästa art, spetsstjärtad smörbult till Art-Kjell. Vi flyttar oss till stället där jag fick min och där blir det massa fisk men tyvärr ingen av rätt art. Jag får bland annat sandskädda som är ny för dagen

Vi nöter på där i fyra timmar innan vi packar ihop. Och kör in båten till hamnen för att ge oss på nästa art.

Vi knatar ut på klipporna och ser direkt att vi inte kommer vara ensamma, andra artjägare är på plats. Nämligen Simon och Ludde vilka båda är medlemmar i 50-klubben med bortåt 85+ arter.

Dom har fått långa och lite blandat än så länge, platsen verkar väldigt lovande tycker vi.

Vi börjar fiska en stund innan solnedgången, ryktet säger att det är när det mörknar som man har chansen på leopardbult. Vi drar lite olika arter, bland annat glyskolja som är ny för mig för dagen och året.

Detta är sista bilden jag tar idag för nu blir det stressigt. När det börjar mörkna så vevar Ludde upp en ny fisk som kommer upp i en klump sjögräs. Han säger det är smörbult och man ser direkt att det inte är nån svart utan en leopard! Grymt då finns dom på riktigt! Jag fiskar på och får bland annat mer glyskolja och stensnultra.

Efter ett tag så kommer Art-Kjell som valt en plats en bit bort från oss gående med en fisk i handen. Det visar sig vara en grann leopardbult-hane (antar det är en hane då den har granna blå fenkanter) och hans art nummer 99 i Sverige. Jag känner att jag bara hinner titta på den kort då fisket är extremt hett just dessa minuter.

Bara nån minut senare säger Simon att han också fick en. Fiskefrossan börjar koka i mig. Jag kämpar på tills det börjar bli helt mörkt och nappen nästan dör ut helt men jag bommar tyvärr arten. Nåja nu vet jag hur man skall få den och det kanske är för mycket att hoppas på med två nya arter på en dag när han har över 100.

Art-Kjells leopardbult, foto Art-Kjell via www.50klubben.se

Vi klättar tillbaka över klipporna i mörkret utan att slå ihjäl oss och på väg tillbaka till bilarna ser vi flera leopardfläckiga sniglar krypa över vägen. Kan det vara ett tecken?

Dagens arttävling slutar, om jag räknat rätt 10-8 till mig men alla känns som vinnare en sån här lyckad fisketur. Gullmarsfjorden levererar igen!

Dessutom är jag rätt säker på en pilgrimsfalk flög över oss en gång men helt säker är jag inte så skriver inte upp den på årslistan.

Art nummer 100 - harr

Där satt den. Art nummer 100. Vi tar det från början.

Redan förra hösten planerade jag harrfiske för att försöka få min hundrade art. Det blev inget av det i höstas främst på grund av att bergsimpan som blev nummer 99 krånglade och det blev lite sent på året för att fiska harr kände jag även om det säkert gått att få en harr på senhösten också.

Den här turen har planerats så minutiöst som jag kunnat. Jag har varit otroligt nervös inför den här resan och har försökt tänka på allt. Tanken att ha fiskat flera dagar och köra den långa vägen hem igen utan att ha lyckats skrämde mig rejält.

Jag hade lyckats få tips på tre - fyra olika ställen där man skulle ha en bra chans och i lördags morse började jag köra mot Dalarna. Jag hade med mig flera hundra flöten och sänken, massa burkar mask, maggot. Sju spön plus flugspö. Massa extrarullar. Jag hade köpt Thermacell myggskydd med refill och jag tror jag hade tänkt på allt.

Jag vet inte om det var för att jag körde mot Trollhättan eller om den vittrade timjansdoftande harr men min gamla SAAB pep snabbt förbi alla tråkiga dieselvolvobilar och jag var framme på ett nafs. Jag kom fram lite tidigare än jag tänkt men fick snällt nog checka in på hotellrummet i förtid. Direkt efter incheckning bar det iväg mot den första platsen. Inom gångavstånd fanns det två forsar och jag hade stora förhoppningar på att här skulle det ske.

Jag är extremt oerfaren på sånt här fiske i strömmande vatten och kände mig ganska vilsen när jag framme. På nått sätt så var det inte riktigt så här jag hade tänkt det skulle se ut. Nåväl, jag började med flötmete med maggot och på några sekunder högg det. Det gick så fort att jag inte ens hann bli nervös. Upp kommer en liten mört. På det igen och det nappar bra med mört och abborre. Känns ju kanske inte riktigt som mört och abborre delar biotop med harr så jag flyttade mig snabbt. Det bekräftades också vara en bra idé av en kille som rastade sina älghundar. Han sa det var bra chans på harr längre nedströms så jag gick in i den täta myggfylla skogen och fiskade mig nedåt.

Testade både maggot och mask men kände inget. Det var svårfiskat bland stenarna och man fastnade ofta. Efter en stunds fiskande kommer killen med älghundarna tillbaka och ser lurig ut. Han pekar på ett bakvatten bakom sten och säger kort: "Där står dom". Jag fiskar säkert 15 minuter på denna lilla sten men någon harr vill inte hugga. 

Jag känner sakta hur jag redan börjar tappa "trua" som dom säger i Norge. Jag tror det är en kombination av oerfarenhet av sånt här fiske och fortfarande att självförtroendet fått sig en rejäl törn av mitt kämpande med bergsimpa förra året. Jag funderar på att byta till flugspö men då en annan fiskare i närheten inte verkar få något på fluga heller så bestämmer jag mig för att istället byta plats.

Jag börjar gå mot en annan fors jag sett på kartan. Lite oklart vilken väg man bör ta men jag följer ljudet. Väl framme här känns det väl mer som jag tänkt mig innan.

Här är det mer jämn ström utan stenar så jag väljer ett kulflöte och mask. Funderade på att hämta vadarbyxorna ur bilen men det är ganska varmt och jag tror jag kan nå tillräckligt långt utan vadare. Jag börjar fiska men inget händer. Känner igen att jag börjar tappa "trua" ordentligt. Jag blir osäker på var harrarna står och filmar stället och skickar till Hasse för att få lite pepp. Jag hinner aldrig läsa hans svar.

Det är starkt motljus och jag ser inte flötet men plötsligt känner jag att något är på. Jag börjar veva in och det känns inte som tidigare mörtar och abborrar och dom borde väl inte finnas här ute heller tänker jag. Inne vid strandkanten tittar jag nervöst och ser att det är en öring. Eller nej det är det inte! Det är ju en harr! Ett "GÖTT MOS!!!!!!!" ekar ut över älven. Där satt den!

Det är ingen stor harr men det spelar ingen som helst roll. Jag fiskar faktiskt inte mer på platsen efter jag fått den utan jag känner mig nöjd. 

Jag hade planerat för att fiska i max fyra dagar men nu gick det ju första kvällen. Jag fiskar mer på söndagen men det är mest halvhjärtat efter harr och får ingen mer. Däremot testar jag lite andra ställen för att försöka få några nya arter till årslistan men det blir abborre och mört bara.

Det kommer nog lite mer om framtiden och tillbakablickar inom kort här på bloggen.

Art nummer 99 - bergsimpa

Där satt den!

Häromdagen studerade jag väderprognoserna och vattenflödesprognoserna och insåg att det snart troligen kommer bli väldigt mycket vatten i åarna. Kanske fanns det en chans till för bergsimpa?

Hoppade in i lånebilen och körde söderut. Väl på plats när jag parkerat hörde jag ett oroväckande högt brus från bäcken. Väl framme vid bäcken kunde jag konstatera att det var mycket mer vatten än jag var van vid. Dessutom massa löv i bäcken som gjorde de flesta av ställena där man brukar se bergsimpa ofiskbara. Det fanns bara ett ställe där jag sett bergsimpa som man kunde fiska på den här gången. Jag gick ändå runt och spanade men det kändes hopplöst. 

Hade i princip redan gett upp när jag kollade det bra stället igen. Där var en bergsimpa! Släppte ner den maskagnade kroken och den högg direkt, mothugg och tappad fisk i luften, precis som vanligt. Det var den sista chansen detta år tänkte jag. Bestämde mig för att göra ett sista varv och kika ändå, inga fiskar att se så jag återgick till den bra platsen igen. Där var en ny bergsimpa! Ner med masken, den tuggade lite på ändan och sen sög in hela kroken och masken och jag gjorde mothugg. Tappad fisk i luften igen.

Helt otroligt, min sjätte tappade bergsimpa? Jag känner jag måste ändra något om jag får en ny chans. Kroken känns lagom stor och är helt ny och hela krokspetsen är fri så jag förstår inte varför dom inte krokas. Det ända jag kommer på är att använda ett annat spö jag har med med en 28 krok och en liten liten maskbit. Jag står kvar och ganska snart kommer det fram en ny bergsimpa. Den hugger direkt men den krokas inte ordentligt den heller.

Efter en stund kommer det fram en till bergsimpa, försöker helt uppgivet fiska på den men den verkar ointresserad. Kanske någon av dom jag halvkrokat innan? Maskbiten ligger precis framför den men den bryr sig inte. Först när jag lockar med den hugger den och den sitter ända vägen upp på land där den lossnar i gräset! Gött mos, art nummer 99!

När jag väl fotat och filmat och smält fångsten funderade jag på om förbannelsen var bruten. Jag gick ut igen och såg en bergsimpa ganska direkt, den högg snabbt och krokades perfekt. Fick nästan kämpa för att få loss kroken till och med. Konstigt att det kan bli så där...

Också konstigt det var så många bergsimpor att fiska på den här gången. Jag funderar på det högre vattenflödet gjorde att dom samlades på det bra stället.

Nu är frågan vad nästa steg blir. Hade ju som mål att försöka få 100 arter i år men det börjar bli sent på året och vissa arter börjar det bli lite för sent för nu tror jag. Jag hade ju planer att åka för att försöka fånga harr om jag fick bergsimpan men det var inte meningen att det skulle ta hela augusti och nästan hela september för att bocka av den arten. Vi får se hur jag gör framöver.

Art nummer 98 - blåkäxa

 Häromdagen kom jag och Conny ut på årets första artsatsning. Hade förhoppningar på blåkäxa och det gick som jag hade hoppats!

Vi stack ut till ett ställe vi hade förhoppningar på och på första nedsläppet fick Conny en. Väldigt lovande men nervöst! Efter nån halvtimma hade jag också känn på fisk och visst var det en blåkäxa!

Art nummer 98, gött mos! Vi testade lite andra positioner på djupet lite halvhjärtat innan vi stack in mot grundare vatten igen.

Vi hittade en brant på ca 50 meters djup som verkade lite intressant och där fanns det massvis med fisk. Hyfsade torskar upp till kanske 2 kilo. Glyskolja och rötsimpa fick jag också.

I frivattnet ovan var det gott om småmakrill. 

Vi drog oss inåt ännu längre och fiskade på sandbotten. Oväntat nog var det helt fullt med småkolja. Även vitling kom upp.

Riktigt kul att stöta på så mycket kolja! Jag hade hoppats på att bocka av knot på årslistan men plötsligt var det något större som hittat min lilla räkstjärt agnad på en krok i storlek 8. Jag misstänkte vad det var och mycket riktigt var det en knaggrocka som hade huggit räkan. Otroligt mäktiga fiskar, den åkte såklart supersnabbt tillbaka i men jag hann knäppa några kort under tiden den simmade tillbaka ner i djupet. Tror det nog var personbästa men vägde eller mätte den aldrig.

Sammanfattningsvis en otroligt lyckad tur. Nu kommer jag satsa på 100 arter i år, vi får se om jag lyckas!