f

2023-01-28

Idag var jag iväg för att titta till båten och även, om jag hade tid, spana in en damm för framtida artsatsning för dottern. Guldfisk skall det gå i dammen bland annat. Tyvärr hann jag inte med dammen men jag fick i alla fall se en varfågel och salskrake vid båten. Häromdagen fick jag ett nytt kryss i form av en fin vattenrall.

Varfågel fotad genom tubkikare med mobil

Vattenrall fotad med mobilen

Annars fick jag en rapport från Art-Kjell som jagat tångringbuk igen. Tyvärr hade han inte sett någon fisk. 

Igår fanns förhoppningar på att jag och Hasse skulle göra en gemensam satsning på tångringbuk. Tyvärr körde det ihop sig för mig och jag kom inte iväg men Hasse fiskade lite i dagsljus och fick några rötsimpor och kunde rapportera det såg lovande ut med tareförhållande för framtida tångringbuksatsningar på platsen. Hoppas vi kan få till ett pass snart!

65Gråsiska
66Snatterand
67Fasan
68Vattenrall
69Kattuggla
70Varfågel
71Salskrake

2023-01-24

Sandkrypare
Art nr. 71 / september 2010

I början på 2000-talet började jag läsa om de för mig väldigt okända arterna sandkrypare och grönling. 2003 blev det dags för en första resa ned till Skåne. Enligt noteringar var tanken att rekognocera lite i trakterna, jag hade väl inte riktigt koll på hur jag skulle fiska. Vet att jag kollade runt lite vid Hässleholm på vägen söderut, vid mynningen Alma-ån ut till Finjasjön. Fiskade aldrig där. Hade bokat vandrarhem vid Tollarp och rekade vid Vramsån där. Cyklade runt i trakterna och kollade lite här och där. Fiskade förstås också men lyckades bara få vanliga fiskar som abborre, löja, mört och elritsa. Sedan dröjde det några år till nästa tur söderut.
Så gick det några år. 2008. Nu kollade jag och fiskade vid Skeingesjön och Osbysjön. Enligt mina gamla noteringar var jag nu också ute efter faren som jag hade läst skulle vara vanlig i de båda sjöarna och också skulle finnas i Helge å i trakterna där. Ingen av målarterna lyckades jag få. Året efter gick resan till Gemla i Växjö. Enligt uppgifter skulle landets rikaste bestånd av sandkrypare finnas där i Helige å. En upplevelse vid ån i skymningen. Det kom en stor flock vildsvin som högt och ljudligt tog sig över ån en liten bit från där jag stod. Fortfarande ingen sandkrypare fångad. 2010 var det dags för en ny satsning runt Osbysjön. Nu hade jag fått ett hett tips av Patrik som fått arten tidigare i september. Tacksam för det tipset som jag tror ursprungligen kan ha kommit till Patrik från Hasse i fiskeligan. I så fall också tack till honom för ett indirekt tips. Jag fick 2 exemplar av sandkrypare. Jag var otroligt nöjd att ha lyckats få den då för mig legendariska fisk. En kuslig händelse jag måste nämna. Dagen efter fiskade jag vid Hästberga kraftverk. Det gick en bro över till andra sidan där jag fiskade, siktet var faren. Minns att jag fick ett kraftigt napp och hade på en stor fisk som släppte, kanske en färna, fick inga mer napp sen. Sedan, ett par månaders efteråt rasade hela dammen. En riktigt kuslig känsla att jag befann mig precis vid det stället inte så långt tidigare.

Tjockläppad multe
Art nr. 72 / juli 2011

Kommer inte ihåg vilket år det var, kanske runt 2005-2006, som en jobbarkompis bosatt i Ljungskile nämnde att han hade sett några stora fiskar vid bryggorna där. Trodde att det kanske var havsöringar men han tyckte att de betedde sig lite konstigt. Jag åkte dit, misstänkte att det skulle kunna vara multe, vilket det också var. Gjorde flera försök att fånga någon men det visade sig vara hopplöst. Det simmade stora fiskar rakt under fötterna på mig, in och ut från bryggan, men de var inte intresserad av agnet. Hade ju läst om multen tidigare och visste att de var svårfångade. Försökte vid några tillfällen till dagarna efter utan att lyckas. Kollade sedan vid bryggorna där många gånger de kommande åren, men såg aldrig till dom mer.

En dag sommaren 2011 berättade Patrik att han sett multar vid en plats i Göteborgstrakten. Funderade länge på om jag skulle dra iväg. Det var ju nästan 10 mil hemifrån Uddevalla och jag visste ju hur hopplös multen kan vara att nappa. Efter lite övervägande bestämde jag mig så för att åka. Patrik mötte upp på platsen och vi gick ut på bryggan efter det att jag snabbt riggat upp ett spö. Jo då flera multar var synliga. Jag mäskade med lite bröd och minst en fisk gick omgående upp och tog av brödet. Kastade ut ett brödagnat tackel och en multe sög i sig betet direkt. Helt otroligt, efter en stunds drillande kunde vi håva multen. En grann fisk på lite under 3 kg. Detta var nog den absolut kortaste fisketuren jag någonsin gjort. När vi hade vägt och släppt i hade det nog inte gått mer än 15- 20 minuter sedan vi gick ut på bryggan. Otroligt! Och vilken tur att jag åkte, har inte haft något tillfälle att fiska multe sen dess. Efter fisket tog jag en härlig cykeltur i området. Hade med mig cykeln på bilen ner.

Hornsimpa
Art nr. 76 / maj 2013

Nu var det dags för en art som jag är väldig glad att jag fick tillfälle att fånga. Vid en fiskeresa till Norge 2012 kom jag i kontakt med en kille från Söderköping. Missade ju inte tillfället att fråga honom om hornsimpa i hans hemtrakter. Jodå, han fiskade ofta med nät och dom fick ofta hornsimpor som trasslade in sig i näten. Vi hade lite kontakt och så bjöd han mig att tillbringa några dagar i hans sommarstuga en bit från Söderköping. Första dan tog vi en heldags rundresa i St. Annas skärgård. En fantastisk fin tur där vi också gick iland på flera ställen bl.a Harstena. Dag två skulle vi ut och fiska strömming, och han tog med ytterligare en kompis. Jag var ju inte speciellt intresserad av strömmingsfisket ut smög ned ett annat tackel för bottenmete. Fick ett par abborrar först, men sen hände det jag hade hoppats. Mitt livs första och hittills enda hornsimpa. Riktigt kul. De andra som var i full färd att häckla strömming tittade lite konstigt på mig när jag jublande drog den för dom obehagliga fisken hornsimpa.

Bäckröding
Art nr. 77 / maj 2013

Ett tag före resan till Söderköping hade jag kommit i kontakt med en kille som bodde i Jönköpingstrakten. Han hade tidigare lovat att guida mig till en bäck i trakten där det skulle vara lätt att få arten. Långt tidigare hade jag snokat upp en bäck i Dalsland där det fanns bäckröding, men jag hade vid flera tillfällen varit där utan att lyckas få den.

Så nu fick jag ett tillfälle på hemvägen från Söderköping att utnytttja erbjudandet. Så vi möttes upp och drog iväg till bäcken. Efter en stund hade jag fått ett par bäckrödingar. Ibland får man det verkligen serverat. Idag skulle jag gärna försöka få bäckröding igen, gärna i större exemplar.

Kanadaröding
Art nr 78 / juni 2013

Efter att ha läst om det häftiga fisket på Landösjön på hemsidorna beslöt vi, tre grabbar från USFF, att åka den dryga vägen upp till Jämtland i mars 2008. Det skulle dras stora rödingar och kandarödingar på löpande band var det tänkt. Den långa resan upp gick jättebra fast Peter N ville ta en extra sväng till Frösön för att titta på en för Sverige unik fågel. Taigatrast. Fisket var emellertid otroligt trögt. Tjock och fin is och fint väder men det hjälpte inte. Jag tror vi fick ett par mindre rödingar och sikar per man på tre dagars fiske, ganska magert – och ingen ny art heller.

Det gick några år och i juni 2013 kom vi till skott att åka upp igen. Enligt vad vi hade förstått skulle fisket efter kanadaröding vara bra i början på sommaren. Vi bokade boende och båt. Motor var vi tvungna att ha med oss och vid varje fisketur fick vi ta båten på släp och sätta i den på ett ställe vid sjön. Det var Peter Nilsson och jag. Det var lite litet och trångt där båten skulle i men Peter skötte det krångliga backandet med båten och sjösättningen suveränt.

Fisket var också denna gång väldigt segt. Men frampå dagen hände allt på en liten stund. Vi fick tre kanadarödingar på ganska grunt vatten. Inga större fiskar men jättekul med ny art. Om jag minns rätt fick jag en på ca 1,5 kg och en på 0,7 kg och Peter en på ca 1 kg. Vi fick inget annat denna dag trots att vi också fiskade ganska intensivt med långedrag efter vanlig röding. Dag 2 fick vi ingen fisk alls. Vi fiskade bara två dagar.

Grönling
Art nr 79 / augusti 2013

Som tidigare nämnts hade jag grönling i tankarna redan när jag började ta mina turer ned till Skåne, hade väl inte riktigt klart för mig hur jag skulle fiska efter den, men efter det att jag fått sandkrypare blev jag angelägen om att också kunna pricka av grönling. Något år innan, kommer inte ihåg exakt när, lyssnade jag på ett naturprogram på radion. Det handlade om Vinne å vid Vinslöv, det handlade bland annat om de rika bestånden av sandkrypare och grönling där. 2012 har jag noterat att jag fiskade i Vinne å, lyckades inte få något särskilt då. Året efter i augusti hade jag siktet inställt på grönling och nu gällde nattfiske. Jag var ju lite bekant med stället och var inställd på att fiska i ett strömmande parti som hade sett bra ut året innan. När jag kom dit ganska sent på kvällen blev jag ganska förskräckt, det var nästan helt tomt på vatten. Det var bara ett par cm djupt och jag tänkte att jag skulle dra iväg. Men sen fick jag för mig att lägga ut ett tackel i det lilla vatten som var. Masken singlade ned mellan mossa och sjögräs och jag gick därifrån en stund. Tillbaka och kollade, det satt en liten elritsa på kroken. Lite hoppfullt, släppte ned tacklet igen. Det var nu midnatt och helt mörkt och när jag vittjade igen såg jag i lampans sken en liten ringlande varelse på kroken. Helt ofattbart, en grööönling. Så gick det till. Jag tror att jag var den första i 50-klubben som anmälde en grönlig. Rätta mig om jag har fel.

Faren
Art nr. 81 / maj 2014

Detta är nog den art som jag jagat under längst tid. Väldigt efterlängtad när den jag till sist lyckades få den – just denna fisketur blev väldigt speciell, mer om det lite senare. Tror det var tidigt 90-tal när jag fick upp ögonen för arten faren. Kände till att det fångats något enstaka exemplar i Nossan, någon uppgift från Karls Grav i Vänersborg och enligt litteraturen skulle det vara riklig förekomst i Dättern. Gjorde många försök på dessa tre ställen under några år.

Året var 2003. Hade fått upp ögonen för några då för mig väldigt udda arter som sandkrypare och grönling och bestämde mig för att åka ned till Skåne: Det var främst sandkrypare jag skulle satsa på men hade också noterat att det skulle finnas faren i Helge å. Tog in på ett vandrarhem i Tollarp, vet att jag rekade runt rätt mycket utan att hitta några bra fiskeplatser i början. I alla fall så fiskade jag i Almaån, Vramsån, Helge vid Torsebro utan att få någon av målarterna. Nästan årligen därefter jagade jag faren i Skeingesjön, Osbysjön, Möckeln, Agunnarydsjön även fortsatt nere vid Torsebro och Helge å andra platser. Det var helt omöjligt.

Ungefär 10 år senare började jag fundera på sjön Väringen med tillflöden. Hade läst att det fanns rikligt med faren i sjön, och även noterat många faren från Dyltaån i storfiskregistret. 2014 blev det tillfälle. Det blev dock en riktigt speciell fisketur det här! Vi bokade in oss på ett ”vandrarhem” i Nora. Vandrarhemmet bestod av gamla järnvägsvagnar. Häftigt tyckte vi först, men det visade sig vara mer mardrömslikt än häftigt. (Lite överdrivet kanske). På eftermiddagen blev det inget fiske för Peter som är fågelskådare hade fått nys om en sällsynt fågel 10 mil norrut som han ville kolla, så det gjorde vi. Prärietrana. Sedan kom natten. Det var fullständigt iskallt i vagnen, när man skulle upp på natten på toa, gick det nästan inte att dra upp dörrarna. På morgonen fick vi tvätta oss i iskallt vatten så starten på dagen blev inte så där jättebra.

Sen själva fisket. Vi hade fått nyss om ett jättebra ställe, med många bra fiskeplatser så det så ju lovande ut i början. Men det var väldigt trögt, vi fick en del andra fiskar men faren lyste med sin frånvaro. Långt fram på eftermiddagen hade vi delat på oss för att prova olika ställen. Plötsligt ringer telefonen och Peter berättar att han fått en faren. Jag rafsar ihop mina två spön, drar med mig mina andra grejor och springer ivrigt mot den platsen där Peter befinner sig. Då händer det! Det är lite snårigt, några omkullfallna träd och när jag kliver över ett av dem halkar, eller snubblar jag och faller handlöst i backen. Det värker i ena handen, men jag lyckas i alla fall få ut ett tackel och som tur var nappar faktiskt en faren. Har för mig att Peter fick ett par exemplar ytterligare men för min del var det slutfiskat.
Vi åkte hem en dag tidigare äberäknat eftersom vi hade lyckats få fisken, och jag var skadad. Det visade sig att jag brutit lillfingret ganska rejält och jag gick med gips ett par veckor därefter. Tyvärr vi jag också boka av en Norge-resa som jag hade inplanerat. Så faren var en dyrköpt art.

2023-01-23

 

Fick se en kaspisk trut häromdagen, extremt lik gråtrut om du frågar mig.

62Kaspisk trut
63Toppskarv
64Turkduva

Nästa uppdatering blir nog nästa del av Art-Kjells betydelsefulla arter.

2023-01-20

Idag gjorde jag årets första artsatsning. Målet var en tångringbuk. Tyvärr stämde inte vindprognosen alls idag. Det blåste ganska rejält och inte från riktningen som var i prognoserna.

Nåväl, jag såg två till tre fiskar. En storspigg, en som var oklar, kanske tångringbuk, kanske sjurygg, kanske en bit tare. Den sista var en klockren tångringbuk och jag fiskade på den en stund men den var inte intresserad. Sen så fastnade kroken i något och gick av typiskt nog, när jag agnat upp reservspöet så var fisken borta. Kul att få fiska på en i alla fall.

Får se om jag kan få till nått mer försök i vinter på tångringbuk. Gäller att passa in en dag med svagare vind.

2023-01-19

I lördags körde jag en tävling på 50-klubben. Verkar som den var ganska uppskattad men nästa gång kommer det bli annorlunda upplägg. Hoppas få till en tävling till senast i vår.

Annars funderar jag på att göra en artsatsning till helgen här. Hoppas jag kan få ihop det. Skulle även bli första fisket på flera månader.

Andra nyheter är att snart kommer fler av Art-Kjells mest betydelse arter publiceras.

Och en uppdatering på fågelfronten nedan. Rullar på bra, såg både havsörn och kungsörn samma dag i Göteborgsområdet vilket inte händer varje dag.

44Talltita
45Entita
46Gråsparv
47Bofink
48Sångsvan
49Grågås
50Pilfink
51Stare
52Gärdsmyg
53Berglärka
54Domherre
55Nötkråka
56Kungsfågel
57Korp
58Kungsörn
59Sjöorre
60Svarthätta
61Fiskmås

2023-01-14

 Stort grattis till Martin Molander som vann via en vitling som sista art.



namnantal artersimpaarter
Martin Molander4rötsimpa, gråsej, torsk, vitling
Jezper Ivarsson3rötsimpa, gråsej, torsk
Kjell Svensson1svart smörbult
Linus Wetterström1torsk
Erik Siemers0
Gustav Nyström0
Hans Lindqwist0
Kelvin Hylén0
Lars Örnskov0


 

namnantal artersimpaarter
Jezper Ivarsson3rötsimpa, gråsej, torsk
Martin Molander3rötsimpa, gråsej, torsk
Kjell Svensson1svart smörbult
Linus Wetterström1torsk
Erik Siemers0
Gustav Nyström0
Hans Lindqwist0
Kelvin Hylén0
Lars Örnskov0


 

namnantal artersimpaarter
Jezper Ivarsson3rötsimpa, gråsej, torsk
Martin Molander2rötsimpa, gråsej
Kjell Svensson1svart smörbult
Linus Wetterström1torsk
Erik Siemers0
Gustav Nyström0
Hans Lindqwist0


 

namnantal artersimpaarter
Jezper Ivarsson3rötsimpa, gråsej, torsk
Martin Molander2rötsimpa, gråsej
Kjell Svensson1svart smörbult
Erik Siemers0
Hans Lindqwist0
Linus Wetterström0

 

namnantal artersimpaarter
Jezper Ivarsson2rötsimpa, gråsej
Martin Molander2rötsimpa, gråsej
Kjell Svensson1svart smörbult
Erik Siemers0
Hans Lindqwist0
Linus Wetterström0





 

namnantal artersimpaarter
Jezper Ivarsson2rötsimpa, gråsej
Martin Molander2rötsimpa, gråsej
Erik Siemers0
Hans Lindqwist0
Linus Wetterström0


 

namnantal artersimpaarter
Jezper Ivarsson1rötsimpa
Martin Molander1rötsimpa
Erik Siemers0
Hans Lindqwist0

 Martin Molander startar starkt och plockar en rötsimpa.


Ställning

namnantal artersimpaarter
Martin Molander1
Erik Siemers0
Hans Lindqwist0
Jezper Ivarsson0



Då var det dags att avslöja reglerna för tävlingen!


Kort version:
Skicka ett mail till info@50klubben.se och skriv ni vill vara med, gör det helst innan ni börjar fiska. Den som först fångar fyra olika fiskarter varav den ena är en simpa vinner. Varje art fotograferas tillsammans med en sko och mailas till info@50klubben.se direkt vid fångst.



Detaljerad version:
Vill ni vara med så anmäler ni er till tävlingen genom att skicka ett mail med erat namn till info@50klubben.se

För varje art man fångar skall man fotografera fisken tillsammans med en fotbeklädnad och maila till info@50klubben.se. Vi vill att man mailar in bilden så fort man har fångat en ny art så folk är uppdaterade på hur det går i tävlingen.

Den som först sportfiskemässigt fångar en simpa samt tre andra valfria arter (enligt 50-klubbens regler) med krok och lina, fotograferar dessa tillsammans med valfritt skodon och mailar in den till info@50klubben.se vinner en exklusiv 50-klubben fotokalender. Tidpunkten i mail-headern när mailet skickades är det som gäller för att bestämma vinnaren.

Om det är en lite lurig art går det bra att skicka in två foton, ett där man ser fisken tillsammans med fotbeklädnad och ett där man ser karaktären på arten så tävlingsledningen kan godkänna den.

När det gäller simpan går det bra att fånga vilken art som helst av följande fiskarter: bergsimpa, hornsimpa, klyskrabb, oxsimpa, rysk simpa, rötsimpa, skäggsimpa, simpknot, stensimpa eller taggsimpa.

De andra arten som också skall fotas tillsammans med ett skodon är helt valfri, tex rävhaj, mört eller tvåfläckig dubbelsugare. Alla arter som finns med i 50-klubbens artlista går bra. En ny simpa går bra att fånga här också. Man kan alltså vinna hela tävlingen på att fånga klyskrabb, taggsimpa, simpknot och rysk simpa.

Valfritt skodon går bra :) T ex en känga, stövel, sko, toffel.

Tävlingen började kl 12:00 på lördag 2023-01-14 och pågår tills någon har vunnit. När någon har vunnit kommer det skrivas på artjakten.blogspot.com/search/label/50tavling och det kommer även gå ut ett mail till alla som anmält sig att vi har en vinnare.

Tävlingsledningen kommer försöka uppdatera resultatet, inklusive bilder live på Jakten på 100 arters blogg på följande URL: artjakten.blogspot.com/search/label/50tavling

Tänk på säkerheten framför allt annat. Ta inte onödiga risker och ge er ut på tunna isar eller hala klippor. Tävlingsledningen förbehåller sig rätten att underkänna fångster om arten inte kan styrkas via fotot. Tävlingsledningen förbehåller sig även rätten att helt ändra reglerna om tävlingsledningen kommer på dom glömt något viktigt :)

Må bäste kvinna eller man vinna!

2023-01-11



Då det kommit en del frågor som besvarats på olika ställen kommer här lite mer information angående den kommande tävlingen på 50-klubben för att alla skall få samma information.

Svara gärna om du planerar att delta på följande länk: http://m.voto.se/50klubben

2023-01-10

Efter att ha uppnått de magiska 100 olika arterna skulle det vara kul att göra en liten sammanfattning över speciellt minnesvärda tillfällen då en del av dessa arter fångades.

Först vill jag bara nämna vilket lyft det blev efter det att jag upptäckt Patriks blogg för 12-13 år sedan. Dels hjälpte Patrik och jag varandra till en hel del nya arter, dels har det ju kommit många tips och framför allt inspiration från alla andra som anmält fiskar till 50 arter.

Jag är också imponerad av många av er som startat långt senare än mig och på kort tid uppnått avsevärt antal arter, inte minst de som lyckats hitta udda arter, en del som man inte skulle kunna tänka sig att fånga tidigare. Jag noterade min första art 1979, så jag fick hålla på i över 40 år för att nå 100.

Fjärsing
Art nr. 9 / juli 1979, Kummelbank
En art som inte är speciellt anmärkningsvärd. Efter att havsfiskat i många år och dragit mängder med fjärsingar så borde denna art väl inte vara med i en sådan här uppställning. Men jag tänker mig att ta med vissa arter just för att fångstillfället, och upplevelsen var speciell. 1979 var året jag började fiska på allvar, redan från start var jag inriktad på att notera och samla på olika arter. Jag hade bestämt mig för att pröva på ett riktigt havsfiske och bokade en tur med båten Drott som då utgick från Göteborg. Det blev en minnesvärd resa. Båten utgick klockan 01 på natten! Det var hög sjö redan från början och båten stampade på mot Kummelbank. Resan ut var fruktansvärt seg, det tog 3,5 timmar från hamnen ut till fiskeplatsen. Väl där ute gick det väldigt höga dyningar och var hopplöst svårt att fiska. Jag minns att skepparen och hans medhjälpare hade svårt att gå på däck och till och med dråsade omkull. De flesta deltagarna på båten var sjösjuka och bara ett fåtal orkade fiska. Skepparen sa att hade dom vetat om dessa förhållanden så hade de inte gått ut över huvudtaget.
Jag fick bara en enda fisk. Men, det var en fjärsing. En art jag aldrig hade sett förut, så jag var faktiskt överlycklig. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av färden, om dom andra fick någon fisk eller hur jag upplevde resan hemåt. Jag var väldigt glad över arten och att jag inte blev sjösjuk.

Färna
Art nr. 23 / september 1980, Grönån
Det speciella med denna fångst var att när jag fick den kunde jag inte artbestämma den säkert. Låter lite konstigt efteråt då det egentligen inte alls är svårt att skilja färna från t.ex. id. Men hur som helst, jag kontaktade naturhistoriska museet i Göteborg, tog med mig fisken dit och träffade den legendariske Sven Mathiasson där. Han artbestämde fiske till en färna. Sedan frågade han om han fick behålla den eftersom det var ett så väldigt fint exemplar. Den vägte knappt kilot. Naturligtsvis fick han fisken. Efter ett tag fick jag ett fint brev från naturhistoriska där man tackade för donationen. Ett fint minne.
Färnan är för övrigt en av mina verkliga favoritfiskar, dels väldigt granna, del mycket stridbara och roliga att få på kroken när de är uppåt 2kg eller mer.

Asp
Art nr. 32 / maj 1982, Grönån
Metade en varm försommardag i Grönån vid Älvängen när aspen nappade. Väldigt överraskande, har noterat att den vägde ett halvt kilo. Ett litet exemplar således.
Sen gick det några år och jag ville gärna fånga en asp igen, gärna en större fisk, hade ju läst en del om aspen som en riktig rovfisk, hårda hugg och kraftfulla rusningar. Jag försökte år efter år, visste ju att den gick upp till Forshall i Nossan för lek. Det var ju en fiskegräns nedströms Forshall där det var tillåtet att fiska, men inte uppe i själva lekhöljan. Nästan varje år, ett par gånger om året vid den rätta tidpunkten ställde jag mig och kastade, men aldrig att det blev något hugg.
Året var 2003. Jag gick utefter ån långt längre nedströms och skulle meta på en plats efter faren, en art som jag visste hade fångats ett par gånger i ån. När jag kom till platsen stod där en kille, och jag såg att han drillade en stor fisk med kastspö. Trodde först att det var en gädda han hade på kroken, men det visade sig vara en grann asp. Han hade bara fått en asp men berättade att dagen innan hade någon fått 5-6 stycken på denna plats. Vid detta tillfälle hade jag bara ett par metspön med mig, men nu visste jag en plats där aspen höll till i alla fall. Enligt mina fiskenoteringar försökte jag där en gång 2003, och ett par gånger 2004 utan resultat. Men 16 april 2005 smällde det till ordentligt och jag fick min efterlängtade asp. Så det gick alltså hela 23 år mellan den första och andra aspen. Sedan några år tillbaka är ju fisket avstängt under april, maj i Nosssan och andra åar. Funderar idag på hur medveten jag var då, alltså i början av 2000-talet, om det var olämpligt att jaga efter asp. Visste ju om att det tyvärr ryckfiskades på aspens lekplatser vilket ju är helt förkastligt, men hade kanske inte koll på om även sportfiske där man snabbt returnerar fisken var mindre lämpligt.

Grässnultra
Art nr. 48 / okt 1988, Skalhamn
En mycket grann liten fisk. Det som är lite konstigt för min del att jag under åren har fått den så väldigt sällan. Den är ju väl representerad i 50-arter, så det kanske bara jag som upplever den som svår. Under alla år jag fiskat har jag bara fått den 8 gånger. Varje gång jag lyckas få den är därför väldigt välkommen. Jag har fått arten på lite olika ställen. Skalhamn, Kunghamn, Gullmaren. Den första fick jag i Skalhamn. Det som är lite konstigt är att jag fick min första skärsnultra hela 4 år efter grässnultran, senare har jag ju fått väldigt många skärsnultror.

Skäggtorsk
Art nr. 53 / juli 1990, Trillingarna utanför Lysekil.
Inte ofta skäggtorsken nappat på mina krokar. Bara tre gånger under alla havsfisken jag varit ute på. Den sista närmare 20 år sedan, så det är vore kul att få den igen. Den första fick jag på ett nattfiske vid Trillingarna, den andra vid ett grund utanför Hermanö 1997 och den tredje vid Sörgrundsbergen 2003.

Sik
Art nr. 54 / aug 1990, Ljungan
En art som jag upplever som mycket svår. Första fångsten var uppe vid Ljungan i Sundsvallstrakten. Vi var uppe på en liten semestertripp för att se oss omkring i trakten. Lite fiske blev det. På kvällen vid älven blev vi vittne till ett nät- eller notfiske . Minns inte riktigt hur det gick till, har för mig att man rodde ut till mitten, släppte i nätet och drog in till stranden. Dom väldigt många stora och fina sikar. Det var mycket folk och vi upplevde det som rena folkfesten.
Sen fick jag tillfälle att följa med stugvärden ut på ett sikfiske en kväll. Enligt honom var det i stort sett omöjligt att få sik på krok. Om man åkte ut i skymningen och fiskade med en väldigt liten fluga, som måste vara grön så skulle det vara möjligt att siken nappade. Så vi åkte ut en kväll i hans båt. Jag minns inte säkert hur vi fiskade, antagligen med ett lätt pimpelspö, jag fick låna en fluga av honom. Mycket riktigt, framåt kvällen började vi få små försiktiga napp. Jag lyckades få 2 sikar, han fick väl några fler. Riktigt häftigt.
Sen dröjde det några år. Läste om att man fick väldigt stora sikar bl.a vid Saltö i Karlskrona och bestämde mig för att åka dit och prova. 1999 tidig på våren åkte jag dit. Fredag em åkte jag ut till Saltö för att kolla. Tänkte börja fiska dagen därpå. Hade väntat mig mycket folk som drog fullt med stora sikar, men det var helt tomt. Blev lite orolig att det var fel tid eller något annat, på lördag morgon var det också helt tomt, men så kom det en kille frampå som jag pratade med. Han sa att visst fanns det sik, det brukade komma något stim då och då under dagarna, förmiddag var en bra tid. Mycket riktigt, fram på dan fick jag ett napp och en grann sik som visade sig väg ca 1,5 kilo. En stund senare fick jag ett rejält napp, det visade sig vara en jättestor sik. Det var en av mina största fiskar någonsin och en av få som jag rapporterat till storfiskarna. 3580 gram. Jag fick ytterligare en sik, ganska liten så det var en riktigt lyckad premiär på det stället. Åkte ned ytterligare 3-4 gånger under en 5-6 års-period och fick sikar varje gång utom den sista. Dock inga jättestora. Vintern 2010-11, fick jag några sikar i Lundbyhamnen Gbg.

Lerskädda
Art nr. 56 / juli 1982, Gullmaren
För mig har den dykt upp vid ganska sällsynta tillfällen då jag fiskat efter andra arter i Gullmarn. Tror bara jag har fått 6-7 exemplar under åren. Alla i Gullmaren, vid Skår två gånger, övriga tillfällen har jag inte noterat exakt plats. Har inte fått den sedan 2005. Fiskade tillsammans med Patrik 2018, då han hade luskat ut en het plats. Patrik fick den som ny art, men då lyckades inte jag. Det som jag tycker är märkligt med denna art är att den har en gigantiskt stor mun i förhållande till en ganska liten och tunn kropp.

Blåvitling
Art nr. 63 / juli 2001, Bratten
Åkte med den legendariske havsfiskaren Björn Svedberg till Bratten ett antal gånger i slutet av 90-talet och början på 2000-talet. Limanda hette hans båt. Det var väldigt gott om lubb därute och ibland stötte vi på stora stim av riktigt grov gråsej. Fiskade man en bit upp från botten kunde man ha tur att få på blåvitling.
Fick också denna art lite överraskande med egen båt 2005. Hade fått tips om ett par grund på vardera 112m en bra bit utanför Smögen. Peter Nilsson tipsade. Minns inte riktigt vad vi var ute efter då, men har för mig att man fått riktigt stora mindre kungsfiskar där. När vi drev ut på 125 m lerbotten, fick vi ett par kolmular. Berättade detta för Peter som lite senare åkte ut tillsammans med en kompis. De fick flera stora kolmular, har för mig att någon av dessa blev noterat som svenskt rekord under en tid. Kul att kunna återgälda tipset jag fick.

Klorocka
Art nr. 64 / augusti 2002, Bratten
Nu var det dags för en ny art, klorocka. Fick den bara en enda gång på de turerna jag var med på till Bratten. Har bara fått ytterligare en klorocka. Det var på vinterfiske vid Studseröd i Gullmaren vintern 2011. Det blev dramatiskt eftersom jag inte fick upp fisken genom hålet. Fick hjälp av andra fiskare att hacka upp ett större hål och fick upp den till slut. Den vägde exakt 1 kg. Inte så stor fisk men ändå tillräckligt stor för skapa dramatik.
I övrigt så har det varit märkligt svårt att få någon mer klorocka. Trots många båtturer på Gullmarn, och mängder med isfiske. Minns för några år sedan då isarna bar och det fångades många klorockor utanför Skredsvik, jag var ute vid åtta tillfällen i rad och satsade stenhårt på klorocka. Det drogs upp klorockor runt om mig men jag lyckades inte. Men, men arten är ju bärgad sen tidigare.

Blåkäxa
Art nr. 65 / augusti 2002, Bratten
Vid samma fisketur som jag fick min första klorocka fick jag också upp min första blåkäxa. Denna art fick jag sen vid fler tillfällen därute. Tyvärr lyckades jag aldrig få vitrocka på mina turer dit ut, flera andra fick upp vitrockor och även en liten håkäring blev fångad.

Nors
Art nr. 66 / Februari 2003, Ånimmen
Ganska tidigt i min artfiskekarriär hade jag tankarna på nors och siklöja. Prövade halvhjärtat några gånger vid isfiske på Mjörn när jag bodde i Alingsås för länge sedan. Utan att lyckas. Långt senare, vintern 2003, skulle vi isfiska på Ånimmen. Jag gjorde ett upphängartackel med 4-5 små krokar som jag agnade med maggot. Kompisarna drog iväg för abborrfiske och jag sökte mig ut på djupare vatten. Faktiskt hängde det inte en lite nors på tacklet efter en stund. Några år senare 2009 fick jag min livs andra nors på Ånimmen på samma fiskesätt.

Paddtorsk
Art nr. 70 / jan 2010, Gullmaren, Studseröd En art som jag inte hade försökt på så där jättemycket innan. Men det året var det dags att testa på allvar. Antagligen hade väl folk börjat få den så att jag fick upp ögonen för arten. Jag har fått den vid ytterligare bara två gånger. Året efter vid ett mörkerfiske utefter bergen vid Smörkullen. Och sedan 2015 på bergen vid Smögen. Då fick jag faktiskt doublé på arten. En ganska stor och en liten.
En mycket märklig liten fisk, riktigt mysigt utseende. Tyvärr är den väldigt svår att återutsätta. Verkar som den genom den lite klumpiga kroppen har svårt att orka ta sig ned till botten.

Subscribe to RSS Feed