Topp 20 mest betydelsefulla arter - plats 4

Få fiskar har jag blivit så glad över att fånga som mulle. Vet faktiskt inte varför. Antagligen var det för att jag försökt innan och sett några som inte velat hugga. Och arten känns lite som en art som inte dyker upp varje år, så när jag väl fick min så var jag extremt glad. Extra häftigt var ju att jag fick en till ny art samma dag. Någon timma innan fick jag en liten fenknot, min enda jag fått till och med till denna dag.

Mullen blev min art #78.

Länk till orginalinlägg: 

http://artjakten.blogspot.com/2014/10/art-nummer-78-mulle.html

På spaning efter sanktpersfisk

Mulle och sanktpersfisk sägs bli vanligare med stigande havstemperaturer. Lyssna mer här:
 

Mulle

Hittade en film på när jag släpper tillbaka en av mina absoluta drömfångster, mullen från 2014. Ingen vidare film och inget vidare fotat men det är ändå en riktigt häftig art.

Mulle

Mullus surmuletus

Vikt
Ovägd

Kommentar
En fisk man aldrig hade kunnat ens drömma om att fånga bara för något år sedan. Nu visar det sig att den antingen är mycket vanligare än man eller om 2014 var ett bra år för mulle. Jag är oerhört nöjd att ha fångat den här fisken. Fick den på försök nummer två, såg även mulle på första försöket men kunde inte lura dom till att hugga då.

Fenknot- och mullebilder

Snacka om fiskefrossa när man ser att "rötsimpan" fäller ut dessa fenor. 

Fenknot med sina små ben som den använder när den rör sig på botten

Mulle, lätt att känna igen på dom två skäggtömmarna

Skäggtömmarna passar bra i inbuktningen under hakan

Art nummer 78 - mulle

Fortsättning från tidigare inlägg...

Så vadar jag ut igen. Jag är glad men jag är inte nöjd. Målet med den här resan var ju trots allt att fånga en mulle. Och mullefebern kommer inte sjunka förrän jag har fångat en. Där ute i viken är det väldigt dött. Faktum är att det är i princip helt fisktomt och efter ett tag förväntar jag mig att det skall blåsa förbi en sån där rund torr död buske som brukar blåsa runt i western-filmer.

Jag funderar på om jag skall ge upp, nöta på eller testa något annat ställe. Valet faller som tur är på det sista alternativet och jag hoppar in i bilen och kör till en plats jag spanat in tidigare. Väl framme där hinner jag knappt vada ut förrän jag ser en fisk som ser bekant ut. Jag är inte helt säker på vad det är förrän jag ser två skäggtömmar fällas ut. Fisken ligger still på botten till en början men när jag börjar fiska på den så verkar den intresserad av lekandet. Varken mullen eller jag ser den genomskinliga räkbiten jag agnat med, på det här tacklet har jag inga pärlor utan det är bara lina och krok. Jag försöker flytta betet så mullen skall se det och hela tiden ökar irritationen och frustrationen för att jag inte ser själv var betet är. Samtidigt är jag rädd att jag skall komma åt fisken och skrämma bort den.

Efter några minuters fiskande ser det ut som mullen äter något. Jag testar göra mothugg och fisken följer med upp! Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Skriket ekar ut i natten.
Innan vi fortsätter. Låt oss stanna och reflektera över vad som egentligen sker här. Det står alltså en neoprenklädd man ensam mitt ute i en havsvik i oktobernatten och lyser ner i en en plastbalja ylandes och skrikandes något om att där satt den. Som sagt, artfiske är kanske inte den friskaste och mest normala hobbyn man kan ha. Men det är det roligaste jag vet.

Jag knäpper en hel massa foton innan fisken får simma tillbaka igen. Under tiden jag fiskat har Hasse skickat bilder på reg-tungor han fångat under kvällen och jag blir sugen på att ge mig ut och försöka på en sån också men hejdar mig och bestämmer mig för att spara fiska efter den till någon annan gång.

Detta går till historien som en av mina bästa fisketurer nånsin. Två nya arter på samma dag, jag trodde inte jag skulle få uppleva det igen.

Tänkvärt citat

Från Havsfiske och Fiske (Bent j. Muus Preben Dahlström)

Där ser ni, Adam och ni andra. Det är ovärdigt att fiska sådär små mullusar ;)

Med ruttna räkor på jakt efter mulle

Mulle mulle mulle mulle mulle mulle mulle mulle BATMAN! Nynnandes den gamla klassiska läderlappen-låten vadade jag runt i 10 m/s i en havsvik ensam i mörkret intensivt letande efter en fyra cm lång fisk som heter mulle. Ibland undrar hur länge det dröjer innan det står två trevliga skötare utanför dörren med en sån där mysig tröja med korsade ärmar. Till mitt försvar fick jag Batman-tipset av en artfiskande norrman tidigare idag. Tydligen var detta det bästa knepet för att fånga en mullus. Jag misstänker jag kanske blev lurad.

Hur som helst så åkte jag direkt efter jobbet norrut, planen var att försöka fiska efter mullus. Jag hade studerat vindutsikterna i flera dagar och insåg att det skulle bli blåsigt och velade fram och tillbaka om jag skulle åka. I sista stund bestämde jag mig för att ge det ett försök ändå. Väl på plats tog jag på mig vadarbyxorna och insåg ganska direkt mitt misstag. Jag hade gjort det igen. I bröstfickan hade jag glömt en påse räkor sen förra fisketuren. Nu förstår jag varför inte mina vadarbyxor fick hänga i hallen, förlåt Jennie. Dagen skulle förövrigt gå i de ruttna räkornas tecken, mer om det senare. 

Efter att ha vadat runt i en timma i vågorna på första stället och det enda i fiskväg jag sett var en skrubba på tre-fyra centimeter var jag på väg att ge upp. Jag vadade in till land och beklagade mig för Hasse via mobilen. Han peppade mig som vanligt till att inte ge upp utan istället försöka hitta lä. Jag hoppade in i bilen och körde till en vik jag varit och badat i somras som borde ha lä. 

Här på det nya stället var det fullt med liv. Stubbar och smörbult överallt men till en början inga roliga arter. Först efter en halvtimmas vadande så är den plötsligt där under mitt tungevidu ®.  Mullus surmuletus. Det är ett litet exemplar på några centimeter men helt klart tillräckligt stor för att bli fångad. FIsken är inte alls rädd för ljuset utan simmar runt på botten och "smakar" av den med sina skäggtömmar. Jag får fiskat på den i ungefär två minuter och den simmar precis över min räka två gånger utan att visa något intresse. Till slut simmar den rakt in i en skrubba på halvkilot och blir plötsligt väldigt rädd  och försvinner snabbt. 

Jag ser sedan tre mullusar som alla konstigt nog är väldigt rädda för ljuset och försvinner direkt. Jag fortsätter leta i någon timma och efter en stund träffar jag på den största tunga jag sett hittills. Svårt att säga vad den väger men nånstans mellan 300 och 600 gram borde den varit på. Jag fiskade på den utan ha något vettigare agn än mina dåliga räkor. En annan fisk som ratade räkorna var slätvaren jag fiskade på under några minuter. Den var inte stozr men det var en solklar slätvar på kanske 100 gram. Nu blir det till att slänga den här räkpåsen. Jag tycker den luktar skumt och även om det bara är inbillning så känns det som det ligger en förbannelse över dessa räkor. 

50-klubben uppdaterad

Mullus fångad av William Essén, foto Rasmus Bäcklund

William Essén blev första svensk (tills motsatsen bevisas) att krokfånga en mullus. Den är nu med i 50-klubben tillsammans med Williams andra 53 arter.

Marran "mannen med guldkrokarna" - "bonitons baneman" - "det är en öring, nej det är en mås!"Ödmar har också fångat en ny art för 50-klubben, nämligen tångsnälla.

Två riktiga drömfångster alltså.

Hörde att det är fler som fångat mullus igår, nämligen Adam från fiskeligan som plockade två stycken. Mer om det kommer väl på fiskeligan senare.