Vimmarapport

Kom iväg lite sent idag då jag jobbade några timmar på morgonen. Väl framme var det lite vatten och inte mycket liv i vattnet. Av ren uttråkning metade jag upp en löja till för att titta närmare på munnen. Klart underbett där. Såg även att löjan hade fullt med lekvårtor, antagligen leker dom för det plaskade i vattnet på ett ställe gång efter gång.

Till slut högg det på ena feederspöt och spänningen var stor när det blänkte silver. Givetvis var det en mört. Mörten följdes av en till mört och en liten abborre. Sen dök plötsligt Kjell upp, han hade varit på ett annat ställe och fått en vimma så efter lite tjöt och fiske packade jag ihop och åkte dit.

På det nya stället var det desto mer action. Jag försökte fiska så strömt som möjligt och där var det massvis med mindre abborre. Måste ha varit helt fullt av dom för det högg konstant. När jag gett upp tanken på att det skulle stå en vimma bland abborren fiskade jag lite runt omkring på stället. Plötsligt högg något större, otroligt spännande, om det här var vimma var den grov. Några meter från strandkanten fastnade sänket i något och fisken gick fast. När jag till slut identiferat det lilla jag såg av fisken till (mycket oväntat) en braxen hoppades att jag som vanligt hade gjort en sämre knut till sänket och att sänkestafsen skulle gå av när jag satte press. Det gick bra och jag kunde håva ett nytt blygsamt personbästa på braxen, 1420g.

Försökte mig på några kort med självutlösaren men det gick inte alls bra, kanske kommer upp under kategorin misslyckade foton någon gång :)

Ingen vimma den här gången heller alltså. Teorierna går isär om det är för tidigt eller för sent. Själv vet jag inte vad jag skall tro. Får se om det blir något mer försök i år.