Art nr 59 - stensimpa

I natt stack jag iväg för att testa Marrans simpställe. Väl framme var det tomt på simpor till en början. Det tog nog en halvtimma innan jag såg skymten av den första som simmade förbi. Jag riggade upp grejerna och satte på en maggot men såg inte den fisken mer efter det.

Nästa simpa jag såg låg precis inne vid land. Jag var först inte säker det var en fisk eftersom den var så liten. Jag droppade maggoten brevid den och den började äta direkt, jag fattar inte hur den fick i sig den för den var säkert bara 3-4 gånger längre en maggoten men den klarade det efter ett tag och jag gjorde ett mothugg som uppenbarligen misslyckades för krokad blev den inte.

Jag släckte lamporna och väntade en kvart innan jag gick tillbaka och då låg den på ungefär samma plats igen. Den här gången klippte jag ner maggoten och placerade den brevid fisken igen. Precis samma sak som förra gången hände, den tog den men blev inte krokad. Fiasko.

Efter detta så följde en timma med enbart en siktad stensimpa och den lyckades jag fumla bort genom att klanta mig på de flesta sätt som är möjligt - gå vilse, fastna med sänket och förlora det, tappa det nya sänket och kroka mig själv. Lagom frustrerande.

Nu verkade det dock vara fler fiskar i rörelse för man såg några lite här och var men de flesta var skygga och simmade snabbt under en sten när dom blivit lysta på.

Efter nästan tre timmars fiske kändes det som jag skrämt bort alla simporna på platsen och jag funderade på att ge upp för den här gången när jag får syn på en simpa som ligger på grundare vatten där det är enklare att presentera betet. Den är dock inte det minsta intresserad av den halva maggoten så jag byter till en hel maggot igen och släpper ner den brevid fisken. Nu följer en intensiv kamp i stirrning mellan maggoten och stensimpan, fisken är helt klart intresserad av maggoten men tvekar länge tills den till slut bestämmer sig för att ta! Och den här gången är den krokad, gött mos! Stensimpa kan bockas av, art nummer 59!

Den här arten satt riktigt fint, det känns som stensimpa är ovanligare än bergsimpa och jag var inte alls säker på att den här arten skulle bli så lär lätt. Nu var det ju Marran som gjorde grovjobbet så det är bara att tacka och ta emot.

Det var inte helt lätt att få till några hyfsade foton i mörket, jag knäppte av ett 50-tal så det kommer nog fler i dagarna.