Art nr 71 - grönling

Idag var det dags för en tur jag och Hasse planerat sedan någon månad, vi skulle fiska grönling. Jag och Hasse har försökt innan och kommit fram till att det trots allt nog är nattfiske som gäller för arten. Annars brukar det sägas att alla dom här små strömlevande fiskarna (bergsimpa, stensimpa, sandkrypare osv) enbart är nattaktiva - något som inte stämmer. Hur som helst, vi skulle börja med att fixa en färna åt Hasses praktikant Rasmus. Vi följde ån nedströms tills vi inte kom längre utan att vada över ån, vi ville givetvis inte riskera livet själva utan skickade över unge Rasmus över ån för att se hur djupt det var. Som tur var klarade sig Rasmus utmärkt och jag och Hasse gjorde oss redo för att vada över i det iskalla vattnet. Troligen hade vattnet stigit cirka 50 cm under tiden vi fick av oss stövlar och strumpor eller så var det att vi var gamla och fega men våga oss över ån gjorde vi inte utan vi vände halvvägs ut i ån där det var läskigt djupt.

För att göra en lång historia kort så klättrade vi i berg, fegade vid en gammal rostig och sned bro, riskerade livet vid en underlig dödsmaskin som vaktade ett kraftverk (Hasse hävdade med bestämdhet att den bara rensade kraftverkets galler från skräp) innan vi kom fram till Rasmus.

Rasmus hade inte latat sig utan tagit en fin färna på 1650 under tiden jag och Hasse yrade runt i skogen.

Vi fiskade också men för oss blev det bara mört innan vi bestämde oss för den lite fega taktiken att helt enkelt följa den fint asfalterade vägen tillbaka till grönlingplatserna.

Just det, Hasse hade fått öring och abborre också precis innan jag kom fram om jag minns rätt.

Efter ett intensivt debatterande huruvida 0,18 mm var alldeles för grov tafs för grönling och att inget över 0,16 mm skulle duga eller vilka krokstorlekar som var det ultimata för den här lilla arten så hade vi tacklat upp ett gäng spön. Själv var jag ganska skeptisk, det kändes inte som det skulle bli någon 71:a art idag trots att jag dagen till ära tagit på mig ett par japanska turgrönlingstrumpor (tack Anneli, dessa kommer från och nu vara med på alla artsatsningar).

Vi spred ut oss och gick runt och placerade ut våra spön. I mitt huvud ringde de visa orden från Art-Kjell  som är en av få som har fångat arten och jag valde en plats som borde vara bra med tanke på hans erfarenheter och fiskens beteende. Efter bara 5 minuters fiskande gick jag tillbaka för att kontrollera spöt och där sitter det en grönling! Gött mos och art nummer 71 av 100!

Helt otroligt! Det trodde jag inte, det gick alldeles för lätt. Otroligt häftiga fiskar med sina små skäggtömmar. Fler bilder på fisken kommer senare.

Nu skulle bara Hasse och Rasmus få arten också. Var det bara flyt att jag fick den eller finns det fler? Troligen det sista eftersom det är en av Sveriges grönlingtätaste lokaler men Hasse såg lite nervös ut och började flytta runt sina spön. Det gav utdelning direkt och han kunde lyfta in en dagens största grönling.

Rasmus fick kämpa lite mera, vi gick runt och lyste och jag såg en grönling som verkade nervös i lampskenet. Rasmus la sitt tackel där vi senast såg fisken och vi släckte lamporna. Efter någon minut så satt den där även för Rasmus, en grönling på boltrigg! Häftigt, nu hade alla tre fått grönling!

Hasse och Rasmus skulle fiska vidare efter andra arter men jag bestämde mig för att köra de tre timmarna hemåt helt nöjd med dagen. Efter en stunds körning får jag problem med bilen och fick köra i 70 km/h hem den sista biten. Vad gör väl det när man har fångat en grönling?!

Håll utkik på Fiskeligan efter Hasses rapport, dom skulle fiska hela dagen imorgon också efter bland annat färna och jag misstänker det kommer bli fler roliga fiskar för dom.