Art nr 72 - tunga

Det finns vissa fisketurer som etsat sig fast extra hårt i minnet. En är första ispasset på Gullmarn med två nya arter och reg på berggylta en svinkall dag i januari. En  annan är passet och framförallt hugget av min pb-gädda. En annan är en tur ner till Skåne för att fiska sandkrypare. Fisketuren igår är jag säker på kommer ligga i topp bland minnena också.

Fick ett sms på jobbet om att Hasse sett tungor och tappat flera, jag svara på det och undrade när vi skulle ut. Ikväll undrade Hasse? Efter att ha fått grönt ljus hemifrån så bestämde vi oss för att mötas på fiskeplatsen vid halv nio-tiden på kvällen. Vi började med att gräva upp lite agn och vadade sedan ut för att leta efter fiskar.

Det var grymt mycket liv och rörelse i vattnet: tunga, sandstubb, lerstubb, rödspätta, sandskädda, skrubbskädda, rötsimpa, tångspigg, öring, sik, tånglake, svart smörbult, tobis, klarbult(??), kantnålar och säkert mer som jag glömt.  Just det, piggvar också.

Just en sådan såg jag nästan direkt när vi vadat ut. Jag estimerade den snabbt till ca 5-6 kilo och som den goda fiskegäst och trevliga kille jag är så lät jag givetvis Hasse fånga den. Hasse lirkade och lockade exemplariskt med jiggen och efter lite övertalande öppnades något som mest kan beskrivas som en dammlucka och det stora sjöodjuret fullkomligt slök jiggen. Det där att jag hade gissat den var så stor var inte helt sant. Vi trodde den vägde 1-2 kilo när den låg nedgrävd. Jag kommer ihåg att jag tittade på Hasse efter första rusningen och han såg otroligt koncentrerad och rejält chockad ut. Jag tog håven och håvade fisken snabbt. Glädjevrål! Vilken fisk! När jag får se den i håven så säger jag att det där är inga två kilon, den måste vara över fyra kilo. Hasse är mer försiktig och när hans 5-kilos våg bottnar och jag hämtar min så inser jag att den även utan håv säkert väger över 5 kilo. 6 kg blankt väger den i håven och det innebär en piggvar på 5.41 kg!

Kan rekommendera att kolla in Hasses rapport och filmer på hans blogg.

Medan Hasse full av adrenalin står och pratar i telefon vadar jag ut och börjar leta efter mer fisk. Efter en stund kommer Hasse ut och hittar ganska omgående en tunga. Jag släpper ner min borstmask framför och den tar den ganska direkt. Den följer med en bit upp men släpper sedan. Nej!! Hasse tror den kan ta igen så jag placerar masken framför tungan på nytt och släcker pannlampan, väntar en stund och tänder, nej masken är kvar. Släcker och väntar igen. Nästa gång jag tänder ser det ut som masken är borta. Mothugg, fast fisk och jag lyckas styra in den i baljan. Jaaaa!! Gött mos!!

Efter att ha fotat och undersökt fisken släpper jag tillbaka den och vi pratar om att efter en sån här otrolig start på den här fisketuren kan vi inte sluta nu. Vi fiskar vidare och Hasse försöker plocka en tunga till sin årssamling men något har hänt, strömmen har vänt och fiskarna har blivit jättetröga. Jag får upp en rötsimpa som jag fiskade på eftersom jag tyckte den såg lite underlig ut (skäggsimpavarning) och Hasse fiskar vidare på tungor och andra plattfiskar.

Efter en stund så ser vi en ny piggvar (eller om det är samma, jag vågar inte estimera storleken på en piggvar under vatten mer nu). Nu är det min tur. Jag testar med Hasses jigg, med sandmask, med levande krabba men piggvaren är sur och butter. När krabban nyper piggvaren så simmar den sakta iväg och lägger sig på ett annat ställe för att istället sura där.

Vi fiskar på någon timma till utan att något spektakulärt händer.

Sammanfattningsvis en otroligt bra fisketur med ny art och förmånen att ha fått se en helt fantastisk fisk fångas. Stort tack för guidningen Hasse! Det här måste vi göra om!