Art-Kjells nr 80

Fick en rapport från Art-Kjell som varit och jagat faren och äntligen fått en. Det var imponerande nog hans 80:e art i Sverige. Rapport direkt inklippt från Kjell nedan:

Så satt den äntligen. En art som jag jagat efter mer eller mindre intensivt i ca 25 år.
Det är nog den mest efterlängtade arten jag har haft tror jag.

Vi åkte uppåt Örebro vid lunchtid i torsdags. Men Peter som är en inbiten fågelskådare hade fått nys om en exklusive fågelart som aldrig tidigare setts i Sverige befann sig ca 10 mil norrut. Så tillmötesgående som jag är gick jag med på att vi skull dra ditåt i hopp om att hinna fram i tid innan den eventuellt skulle dra vidare. Det rörde sig om en prärietrana.
Det var faktiskt häftigt att se den vandra omkring bland kanske 100 vanliga tranor. Jag fick ta en titt i Peters tubkikare.

Denna omväg gjorde att vi inte hann med något fiske i torsdags. Ja, kanske hade vi kunnat fiska någon timme men vi valde att reka lite runt ån istället.
Vi hittade ganska lätt bra fiskeplatser och det var redan ett gäng fiskare där. Dom tältade och förde ett jäkla liv, antingen dränkte dom sina sorger efter dåligt fiske eller också firade dom efter att ha haft ett bra fiske resonerade vi.  Vi tänkte att det var riktigt våldsamma typer så vi brydde oss inte om att prata med dom då utan drog hemåt mot vandrarhemmet nöjda med att ha hittat bra fiskeplatser.

Sedan var vi tillbaka vid ån tidigt igår morse. Gänget som tältade där verkade inte vara vakna så vi drog vidare en bit uppåt ån. Fisket var väldigt trögt. Vi fick några mörtar och ett par abborrar. Efter några timmar bestämde vi oss för att gå nedåt ån och samspråkade då med de andra fiskarna. Dom hade inte fått någon faren dom heller så vi började misstänka att det skulle bli svårt. Vi följde ån nedströms för att pröva andra platser och vi kom ifrån varandra efter ett tag. Plötsligt ringer telefonen och jag misstänker att det är Peter som vill att vi skall bryta och åka tillbaka till vandrarhemmet för att käka och ladda upp för pass nr.2 vilket vi hade pratat om tidigare.

Men då hör jag en upphetsad röst. Han säger att han har en faren i håven och vill att jag skall komma snabbt och ta ett par bilder på den med hans kamera. Det visar sig att jag befinner mig bara 50 meter ifrån hans ställe så jag är snabbt där. Kul, äntligen får jag se min första faren någonsin. En häftig fisk, och absolut ingen chans att förväxla den med något annat. Jag börjar fiska på samma ställe och får nästan omgående en fisk som jag är övertygad om var en faren. Men jag får bottennapp samtidigt och missar fisken. Strax därefter får Peter sin andra, och strax därefter får jag äntligen en också. Tre faren kommer alltså upp på mindre än en halvtimme. Sedan är det dött. Någon timma senare får Peter upp en felkrokad faren.

Riktigt häftigt. Vi funderade på om det var så att fisken har börjat stiga under dan och ville kolla med dom andra killarna om dom också hade fått. Det hade dom inte.
Eftersom vi inte fick någon mer så kanske det var så att vi hade en riktigt tur och stötte på några enstaka förlöpare till leken eller om möjligen leken var över och det fanns några ströare kvar? Jag skall ringa till en av dom efter helgen och höra hur det har gått. Dom hade inte fiskat förut där men hade hört av andra att det kunde vara i stort sett dött ena dan och dan efter kunde dom få femtiotals fiskar. Och det handlar bara om ett fåtal dagar den är uppe.