Nästa drömart, del tre - kustnära rariteter

Här är fortsättningen på mitt yrande om vilka lite mer ovanliga sportfiskearter som skulle kunna komma att bli fångade i Sverige i framtiden.

• Nästa drömart, del ett - skärlångor
• Nästa drömart, del två - arter som redan fångats

Vi fortsätter på arter som är relativt vanliga arter att fånga i Norge men som aldrig eller väldigt sällan fångats i Sverige.

Tångringbuk - kystringbuk - (Liparis montagui)

Tångringbuk. foto: Jon-Eirik Brobak

Det finns två arter av ringbukar i Sverige, större ringbuk (Liparis liparis) och tångringbuk (Liparis montagui). Jag har läst att dykare bara ser dessa fiskar under de kalla månaderna men vilken art av ringbuk som det syftas på här är lite oklart. När det gäller tångringbuken så tror jag ändå man skall leta efter fisken när det är kallt i vattnet. Som jag förstår det så fiskas arten i Norge genom att man vänder på tareblad och liknande och på så sätt letar efter individer att fiska på, ringbukar har en "sugkopp" dom använder för att suga sig fast mot föremål.

Tångringbuken är en liten art med en maxlängd på 12 cm enligt Fishbase. Det kan ju tyckas konstigt att fiska efter en sån art men det är ju givetvis hur häftigt som helst om man lyckas få en.
Senaste året har jag hört två observationer av ringbuksliknande fisk där minst en verkligen lät som det var tångringbuk. Själv har jag håvat ett litet snultrayngel (stensnultra tror jag) som höll till i en tångruska som jag först trodde var en ringbuk, fisken var orange och hade samma fjäll/skinn som en sutare men annars inte alls lik ringbuk.

Vad jag läst verkar arten ganska glupsk bara man kan få till ett effektivt fiske på den för det är väl där svårigheten ligger med tanke på artens levnadsmiljö. Jag tycker dock inte det finns något mer som säger att detta inte kommer bli en art som finns på de flesta artfiskares artlistor i framtiden.


Leopardbult - rødflekket kutling - (Thorogobius ephippiatus)

Leopardbult. foto: Jon-Eirik Brobak

Arten har mig veterligen inte fångats i Sverige på spö ännu. Det är en relativt stor smörbult som syns av dykare i Gullmarn ganska ofta.
Jag tänker att arten är skyggare än svart smörbult eftersom den verkar föredra att gömma sig i håligheter och bergsprickor.

Detta verkar också bekräftas av norska artfiskare som säger att arten är mycket ljusskygg. Den skall dock vara glupsk och huggvillig bara man hittar den. Lyser man på en smörbult som simmar iväg direkt kan det vara en leopardbult. Hinner man lysa på den tillräckligt för att se blå färg på fisken så är det högst troligen en leopardbult. På land kan det kanske vara lite svårare att se skillnad på den och vanlig svart smörbult men leopardbulten har röda fläckar som skall framträda tydligast när fisken är död.

Att den inte fångats än är ganska konstigt, den kan mycket väl bli nästa drömart som knäcks och fångas här i Sverige. Kikfiske i norra Bohuslän eller Gullmarn tror jag är rätt melodi för arten.


Tångsnärta - hornkvabbe - (Chirolophis ascanii)

Tångsnärta.  foto: Jon-Eirik Brobak

En fisk som lätt känns igen på sina utväxter på huvudet. Har aldrig hört talas om någon sportfiskefångst av den här arten i Sverige och den sägs vara väldigt ovanlig. Frågar man dykare hävdar dom nog motsatsen, det verkar vara en till sån här art som dykare ofta ser men man aldrig fångar på krok.

Sägs finnas på 10-20 meters djup men i Norge kikfiskas den grundare än så, ibland bara på några centimeters djup.

Detta är alltså också en art som borde kunna hittas om man fiskar på rätt ställen vid rätt tidpunkt. Jag tror detta helt klart kan vara en av nästa drömart som fångas / knäcks.


Simpknot - nordlig knurrulke - (Triglops murrayi)

Foto: Karl Johan Sæth - artsfiske.blogspot.no

Nu i höstas håvades två simpknotar i Lysekilstrakten vilket tyder på det är en art som säkert är vanligare än man tror. I alla fall på vissa ställen. Jag har aldrig sett nån simpknot i verkligheten, varken i vatten eller på land, men det känns som att även detta är en art man skulle kunna ta för en vanlig rötsimpa under vadningsfiske och bara gå förbi den utan att fiska på den.

I Norge är det bara är en plats som levererar simpknotar till norska artfiskare vilket är lite speciellt. Skulle man kunna hitta en sån plats i Sverige också?

Tack till Jon-Eirik Brobak och Andreas Næristorp som lånade ut bilder till den här delen. Läs deras bloggar här: fiskedillaa.blogspot.com och här: artsfiske.blogspot.com

Nästa del kommer bland annat innehålla en del fiskar som inte är påträffade i Sverige men som, om dom inte redan finns, riskerar dyka upp här. Stay tuned!

Skrubbablankning

Gjorde ett försök på skrubba idag men det kanske var för tidigt och för varmt än för jag hade konstigt nog inte ett enda hugg.

Nästa drömart, del två - arter som redan fångats

Här är fortsättningen på mitt yrande om vilka lite mer ovanliga sportfiskearter som skulle kunna komma att bli mer vanliga sportfiskefångster i Sverige i framtiden. Fortsättning från del ett som handlade om skärlångor. I den här delen blir det lite blandade arter där alla redan har fångats i Sverige på krok även om det är i mycket begränsad omfattning.

I Norge däremot är artfisket mycket mer utvecklat och arter som bergvar, sjurygg, småfläckig rödhaj och skäggsimpa är väl mer eller mindre dussinfångster.

Skäggsimpa - panserulke - (Agonus cataphractus)

Skäggsimpa. Foto: Jon-Eirik Brobak

Skäggsimpa kanske inte borde vara med på den här listan då den redan fångats flera gånger i Sverige men det är en häftig art som först nyligen fångats och det verkar som det är en art som nästan kan tas på beställning i Norge.

Jag har hört talas om tre fångster i Sverige på spö. Martin "Marran" Ödmar  fångade en söder om Göteborg. Se bild här.

Niklas Svanlund har fångat två, även dessa i Halland. Läs mer här.

Jag tror det finns en viss risk att man kan stöta på en skäggsimpa under kikfiske men att man tar den för t ex en rötsimpa och går förbi den utan att fiska på den om man inte är noggrann. Jag försöker därför fiska på alla simpaliknande fiskar som jag träffar på som inte ser ut som klockrena rötsimpor. Antar att det här är en art som inte är jättevanlig men om man lägger tillräckligt med tid på vadarkikfiske så stöter man på den till slut? Nöta nöta nöta?


Småfläckig rödhaj - Småflekket rødhai - (Scyliorhinus canicula)

Småfläckig rödhaj. Foto: Andreas Næristorp

Arten har fångats några gånger. Bland annat kom det upp några på Fladen för några år sedan om jag minns rätt. Det har även fångats minst en i Gullmarn för några år sedan. Det var en fångst av en av de märkta hajarna som föds upp och släpps ut av Havets hus varje år.

Det fångas alltså några småfläckiga rödhajar då och då i Sverige men att gå från det till att ha ett lyckat riktat fiske efter arten känns ganska främmande just nu. Såna här saker kan dock ändra sig fort, det är ju just det som är hela grejen med att "knäcka en art". Så vem vet, kanske kommer den här arten bli en vanligare fångst i framtiden? Hur många är det som bottenmetar i Sverige i havet på natten under de kallare månaderna? Inte jättemånga direkt, kanske är det ett fiske som bara väntas på att bli upptäckt.


Bergvar - hårvar - (Zeugopterus punctatus)

Bergvar. Foto: Jon-Eirik Brobak

Det här är en av mina absoluta favoritfiskar tillsammans med den småfläckiga rödhajen ovan.
Jag känner till tre fångster av den här arten de senaste åren. En fångades i Öresund på Lappen på en torskhäckla (!). Två i Gullmarn, en på abborrpirk och en på räka (tror jag). Den sista togs ju förövrigt som en dubblé tillsammans med paddtorsk och det är nog en liten ledtråd på hur och var man skall fiska.

I Norge bedrivs ett lyckat kikfiske efter bergvar. Man går helt enkelt runt i steniga områden, t ex småbåtshamnar, och letar efter arten. Som jag förstår det kan dom finnas väldigt grunt, på bara några centimeters djup ned till så djupt man kan se. Ofta sitter dom under stenar.
Jag tycker samma metod borde fungera i Sverige också. Gullmarn eller Bohusländska kusten. Gäller nog bara att hitta några steniga ställen där man kan leta och sen nöta på.

Sjurygg - rognkjeks - (Cyclopterus lumpus)

Sjurygg. Foto: Jon-Eirik Brobak

Det här är också en art som fångas på kikfiske i Norge. Så varför skulle det inte gå här? Dom finns här och i Öresund bedrivs det yrkesfiske på arten.

Fångster jag minns i Sverige av den här arten är Isola-Mattias sjurygg som hittades under piggvarsfiske som man kan läsa mer om och se bilder och video på den här länken. Minns även att någon fick en på tångräka under öringfiske och att en annan upptäcktes och fångades från klipporna någonstans i närheten av Smögen. Själv har jag sett en liten sjurygg simma förbi för några år sedan under nattligt fiske efter skrubbskädda på senhösten.

Om det bedrivs yrkesfiske efter arten i Öresund borde det väl gå att hitta ställen där man kan fiska riktat och effektivt efter dessa. Även om det bara är vissa årstider. Måste helt klart vara ett fiske som väntas på att upptäckas. Jag får för mig sjuryggen gillar lite "pelagiska strukturer" i vattnet. Alltså t ex kedjorna på flytbryggor och liknande.

Tack till Jon-Eirik Brobak och Andreas Næristorp som lånade ut bilder till den här delen. Läs deras bloggar här: fiskedillaa.blogspot.com och här: artsfiske.blogspot.com

Jag har funderat på fler arter, i nästa del blir det några riktigt drömfångster som inte borde vara helt omöjliga att fånga även i Sverige.

Skrubbatest idag

Conny och jag körde ett test efter skrubba ikväll direkt efter jobbet. Jag lånade spö av Conny som hade plockat med sig två. Resultstet blev mediokert, var sitt rejält napp på en timma men ingen fisk på land.

Skärkniv från Finland

Läste precis att det fångats en skärkniv i nät i Finland. Om jag förstår det rätt är det Finlands västkust i höjd med Örnsköldsvik. Häftiga fiskar, läs mer och se bilder på http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/42104

Nästa drömart, del ett - skärlångor

Femtömmad skärlånga. Foto: Hans Lindqwist (fiskeligan-haze.blogspot.se)

Jag kommer ihåg att jag för några år sedan var tveksam om det ens var realistiskt att försöka fånga 100 arter i Sverige. Några år senare har man lärt sig mycket, inte minst tack vare utvecklingen av vadkikfisket, eller vad man skall kalla det. Fisket där man vadar runt, ofta i mörker, med eller utan vattenkikare. Hundra arter känns som det är långt från någon omöjlighet nu. Om inte annat vittnar de unika arterna som registrerats i  50-klubben om det, i skrivande stund 120 olika fiskarter registrerade som sportfiskefångster.

Det är intressant att läsa mina funderingar jag skrev för fem år sedan om de fiskarter jag trodde skulle krävas för att nå hundra arter. Sedan dess har kikfiskets utveckling gjort att man knappt höjer på ögonbrynen för drömfångster som tunga, större kantnål och fenknot. Det har dessutom öppnat upp för fångster som mulle, tångsnälla, större havsnål, skäggsimpa, och klarbult. Lägger man till invasionen av ryggstrimmig pelamid (bonito) och den svartmunnade smörbulten så är det många arter som hamnat på fiskares artlistor som man inte kunnat drömma om för några år sedan. Om/när jag lyckats med mina 100 arter så tror jag att artlistan kommer se helt annorlunda ut än vad jag trodde då.

Framtiden då, finns det fler arter som vi kan förvänta oss? Jag tror det, om vi tittar på grannlandet Norge där artfisket är mycket mer utvecklat än här så är det en del arter som är knäckta där som inte är knäckta i Sverige. I detta inlägget fokuserar jag på skärlångorna vilka jag tror är vanligare än man tror. Kjell rapporterade för några veckor sen fiskar han bedömde vara skärlångor som kom fram och "störde" honom när han fiskade på en fenknot.

Silverskärlånga (Gaidropsarus argentatus) (sølv-tangbrosme)
Arten har tre skäggtömmar på huvudet; en under hakan och två på nosens ovansida. Arten finns i Atlanten men jag har inte hittat nån information om att den påträffats i svenska vatten. Skall dock förekomma i Norge. Knappast någon art vi kan förvänta oss fångas i Sverige.

Nordlig skärlånga (Ciliata septentrionalis) (nordlig tangbrosme)
Fem skäggtömmar på huvudet, eller elva beroende på hur man räknar.  En under hakan och fyra på nosens ovansida.  Dessutom har den nordliga skärlångan ytterligare sex utväxter på överläppen, något som skiljer arten från den femtömmad skärlångan.
Arten är bara påträffad några få gånger i Svenska vatten och har mig veterligen aldrig fångats med spö i Sverige. I Norge har den däremot fångats. Till en början antogs fisken som fångades där vara en femtömmad skärlånga men efter att den rutinerade fiskfotografen Rudolf Svendsen fattat misstanke för fisken så kunde man artbestämma den till nordlig skärlånga.
Läs mer om fångsten här: http://www.hooked.no/artikler/unik-stangfangst-fra-bergen

Strandskärlånga (Gaidropsarus mediterraneus) (strandtangbrosme)
Tre skäggtömmar, en under hakan och två på nosens ovansida. Vad jag kan hitta har arten aldrig påträffats i svenska vatten. I Norge har den fångats, fantastiskt nog av samma fångstman som fångade den nordliga skärlångan. Läs mer om fångsten här: http://www.hooked.no/artikler/unik-fangst-fra .
Det som talar för att den skulle kunna dyka upp här är väl att den enligt litteraturen föredrar grundare vatten.

Femtömmad skärlånga (Ciliata mustela) (femtrådet tangbrosme)

Adam Alexandersson med femtömmad skärlånga.
Foto: Hans Lindqwist (fiskeligan-haze.blogspot.se)

Den här har fångats i Sverige flera gånger. Arten har som namnet skvallrar om fem skäggtömmar, en under hakan och fyra på nosen.
Det här är den skärlånga som är den vanligaste skärlångan att fånga både Norge och Sverige. Det är ingen vanlig fångst, så att säga att arten är knäckt tycker jag inte riktigt att man kan säga även om både Adam och Hasse från Fiskeligan fångade var sitt exemplar en kväll för några år sedan. Dessutom har bland annat Hasse fångat arten några gånger innan dess. Arten sägs finnas ned till 25 meters djup och föredrar hårda bottnar. Svenska sportfiskefångster vittnar om att rätt årstid att fånga arten är den kalla årstiden. Kanske beroende på att den delar biotop med massa agntjuvar under den varma årstiden?

Fyrtömmad skärlånga. Foto Martin "Marran" Ödmar

Fyrtömmad skärlånga (Enchelyopus cimbrius) (firtrådet tangbrosme)
Den här skärlångan har fyra skäggtömmar, en under hakan och tre på nosen. Det finns det bara två kända sportfiskefångster mig veterligen. En gång i Norge (mer info och bild finns på http://www.klikk.no/produkthjemmesider/villmarksliv/article631073.ece) och en gång i Sverige. I Sverige var det Martin "Marran" Ödmar som fick en från isen i Gullmarsfjorden under koljafiske (på den tiden det fanns kolja där och man fick fiska dom) om jag minns rätt. Arten verkar trivas bättre på lite djupare mjukbottnar till skillnad från sin femtömmade kompis som man hittar grundare. Konstigt nog en ovanlig art att fånga, enligt nationalnyckeln är den fyrtömmade skärlångan vår vanligaste skärlånga.

Tretömmad skärlånga (Gaidropsarus vulgaris) (tretrådet tangbrosme)
Tre skäggtömmar, en under hakan och tre på nosen. Ovanlig art men väldigt grann art med fina färger med stora fläckar på kroppen. Jag känner inte till att den här är fångad på sportfiske varken i Sverige eller Norge. Levnadsmiljön sägs vara på hårdbottnar ner till 50 meter men den har även påträffats ända nere på 300 meters djup och på mjuka sand- och lerbottnar.

Sammanfattningsvis borde inte den femtömmad skärlångan vara alls omöjlig att få. En riktad satsning på natten på hösten / vintern / våren i något stenigt område. En sak som försvårar är att arten verkar vara rädd för ficklampeljus. Sen förstår jag inte varför den fyrtömmade skärlångan skall vara så svår att fånga om den nu är så vanlig. Den verkar leva på ställen som man fiskar på ofta i jakt på andra arter. Kan det vara en agnfråga?

Det var skärlångorna. Skall försöka skriva ihop lite mer om andra arter jag tror vi kan förvänta oss fångas i Sverige. Så håll utkik här, fortsättning följer.

Vadarfiske ikväll

Passade på att köra ett pass med vadarbyxorna och vattenkikaren ikväll då vindarna skulle vara svaga. Såg inga speciella arter ikväll men ganska mycket skrubba. En skrubba var i hyfsad storlek men den försvann innan jag hann fiska på den, kändes som alla fiskarna var väldigt skygga ikväll av någon konstig anledning.

Hade hoppats på att hitta några tungor att fiska på men inte en enda tunga ville visa sig. Nä nu blir det inga fler försök i detta området med förhoppning på tunga, piggvar eller andra kul fiskar.

Målarten fångad

Kör ett pass i vallgraven och hoppas på stor mört. Har fått abborre innan men nu blev det rätt art även om det inte var nån stor. Nästa är kanske över kilot? 

Abborrfiske

Gullmarnturen blev inställd pga tidsbrist. Vi bestämde oss att istället köra ett pass efter abborre. Fisket var riktigt bra, direkt när vi kom fram så fick vi ett dubbelhugg. Min vägde 560 gram och Connys vägde in på 1080 gram.

Grann abborre över kilot

Jag kunde räkna in till 20 abborrar och en gädda på kanske två timmars effektivt fiske men för mig blev det inga stora även om medelvikten var bra.

Conny däremot var inte nöjd med sin på över kilot utan visade var skåpet skulle stå genom att plocka en på 1580 gram.

1580g

Riktigt kul fiske alltså som ger mersmak. Kanske kan man klämma in något mer fiske i helgen?

Gullmarn

Imorgon lutar det det åt en tur till Gullmarn med Conny. Vi får se vad vi fiskar efter, det beror nog lite på väder och vind. För att få lite pepp så tittade jag på videon ovan, mycket drömfiskar där. Är det bergskäddor som ligger ner och en bergvar som sitter i "taket" ovanför dom 1:33 in i videon?

Senare har dykaren filmat fler bergvarar och några paddtorskar, bland annat ett klipp där man ser dom samtidigt - en hyfsad dubblé, tänk om man kunde få dom på samma gång....

Blogglänkar

Verkar som jag lyckats klanta bort alla länkar till andra bloggar, försökte återskapa dom men säg till om någon tycker något fattas.

Fenknot- och mullebilder

Snacka om fiskefrossa när man ser att "rötsimpan" fäller ut dessa fenor. 

Fenknot med sina små ben som den använder när den rör sig på botten

Mulle, lätt att känna igen på dom två skäggtömmarna

Skäggtömmarna passar bra i inbuktningen under hakan

Art nummer 78 - mulle

Fortsättning från tidigare inlägg...

Så vadar jag ut igen. Jag är glad men jag är inte nöjd. Målet med den här resan var ju trots allt att fånga en mulle. Och mullefebern kommer inte sjunka förrän jag har fångat en. Där ute i viken är det väldigt dött. Faktum är att det är i princip helt fisktomt och efter ett tag förväntar jag mig att det skall blåsa förbi en sån där rund torr död buske som brukar blåsa runt i western-filmer.

Jag funderar på om jag skall ge upp, nöta på eller testa något annat ställe. Valet faller som tur är på det sista alternativet och jag hoppar in i bilen och kör till en plats jag spanat in tidigare. Väl framme där hinner jag knappt vada ut förrän jag ser en fisk som ser bekant ut. Jag är inte helt säker på vad det är förrän jag ser två skäggtömmar fällas ut. Fisken ligger still på botten till en början men när jag börjar fiska på den så verkar den intresserad av lekandet. Varken mullen eller jag ser den genomskinliga räkbiten jag agnat med, på det här tacklet har jag inga pärlor utan det är bara lina och krok. Jag försöker flytta betet så mullen skall se det och hela tiden ökar irritationen och frustrationen för att jag inte ser själv var betet är. Samtidigt är jag rädd att jag skall komma åt fisken och skrämma bort den.

Efter några minuters fiskande ser det ut som mullen äter något. Jag testar göra mothugg och fisken följer med upp! Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Skriket ekar ut i natten.
Innan vi fortsätter. Låt oss stanna och reflektera över vad som egentligen sker här. Det står alltså en neoprenklädd man ensam mitt ute i en havsvik i oktobernatten och lyser ner i en en plastbalja ylandes och skrikandes något om att där satt den. Som sagt, artfiske är kanske inte den friskaste och mest normala hobbyn man kan ha. Men det är det roligaste jag vet.

Jag knäpper en hel massa foton innan fisken får simma tillbaka igen. Under tiden jag fiskat har Hasse skickat bilder på reg-tungor han fångat under kvällen och jag blir sugen på att ge mig ut och försöka på en sån också men hejdar mig och bestämmer mig för att spara fiska efter den till någon annan gång.

Detta går till historien som en av mina bästa fisketurer nånsin. Två nya arter på samma dag, jag trodde inte jag skulle få uppleva det igen.

Art nummer 77 - fenknot

Egentligen skulle jag kunna sammanfatta den här fiskerapporten med en länk till NKML-Bjørns mullerapport då den sammanfattar begreppen mullefeber och artfiskevansinne väldigt bra men den här rapporten kommer inte bara handla om mulle så det är bäst jag skriver rapporten själv.

Sen rapporterna började hagla in om mulle-fångster både från Norge och Sverige och framförallt sedan min förra tur då jag fick se och fiska på arten själv har jag inte tänkt på så mycket annat än att jag måste ha en mulle på min artlista. Det har varit stress och funderingar på om detta är ett speciellt gynnsamt år för mulle och att dom kanske inte är här alls nästa år. Samtidigt har det varit svårt att få till något fiske på grund av andra aktiviteter och ogynnsamt väder men igår kom plötsligt en lucka. Jag åkte upp till Lysekil efter jobbet och var där en stund innan skymningen. Planen var att försöka få tag i lite alternativt agn i form av pungräkor och annat men det skulle visa sig vara svårt. Till slut hade jag håvat upp några strandräkor.

Längst in i viken var det en del liv, stubbar och små skäddor såg jag. Längre ut var det väldigt fisktomt. Faktum är att jag nog gick runt i en timma utan att se mer än räkor innan jag fick syn på en fisk jag misstänkte var en rötsimpa som var lite annorlunda färgad, den såg nästan svartvit ut. Jag smög mig på den för att undersöka närmare och såg att den var halvt nedgrävd i sanden. Underligt, så brukar ju inte rötsimpor vara. Pulsen höjdes. Jag släppte ner tacklet och i samma stund som det landar bredvid fisken så spänner den upp sina bröstfenor som lyser blått.
Jag hinner tänka "så legenden är sann, den blåfärgade fisken finns trots allt, sedan barnsben har jag hört historierna om dessa mystiska blå fiskar som synts under vadfiske men ingen har bekräftat vad det är för något, vem kommer tro mig att jag också sett en? Kommer min historia också bara bli en saga som berättas för kommande generationer?". Eller ja.. det var lite överdrivet kanske. Men det är flera som rapporterat dom sett dessa fiskar. Den mest galna rapporten kom från Art-Kjell som fiskade på en men där det troligen kom någon form av skärlånga och skrämde fisken med blå fenor. Vilken grej, skrämd av en skärlånga?

Hur som helst fisken hugger i princip direkt och jag kan chockad lyfta en en art jag inte vet vad det är i min vattenkikare. På vägen in mot land och kameran funderar jag på om det är simpknot, har dom såna här fenor? Jag försökte komma på fler fiskar det kunde vara, fenknoten fanns där i bakhuvudet men jag kopplade inte riktigt då jag aldrig sett någon med dessa fenor. Inne vid land fotas det och jag kontaktar några norska artfiskare som känner igen arten från en tidigare fångst i Norge. Det är mycket riktigt en fenknot. Art nummer 77! Gött mos!

Unga exemplar av fenknoten har alltså dessa svarta partier med blått i sig på bröstfenorna.

Fortsättning följer i nästa inlägg...