Egentligen skulle jag kunna sammanfatta den här fiskerapporten med en länk till NKML-Bjørns mullerapport då den sammanfattar begreppen mullefeber och artfiskevansinne väldigt bra men den här rapporten kommer inte bara handla om mulle så det är bäst jag skriver rapporten själv.
Sen rapporterna började hagla in om mulle-fångster både från Norge och Sverige och framförallt sedan min förra tur då jag fick se och fiska på arten själv har jag inte tänkt på så mycket annat än att jag måste ha en mulle på min artlista. Det har varit stress och funderingar på om detta är ett speciellt gynnsamt år för mulle och att dom kanske inte är här alls nästa år. Samtidigt har det varit svårt att få till något fiske på grund av andra aktiviteter och ogynnsamt väder men igår kom plötsligt en lucka. Jag åkte upp till Lysekil efter jobbet och var där en stund innan skymningen. Planen var att försöka få tag i lite alternativt agn i form av pungräkor och annat men det skulle visa sig vara svårt. Till slut hade jag håvat upp några strandräkor.
Längst in i viken var det en del liv, stubbar och små skäddor såg jag. Längre ut var det väldigt fisktomt. Faktum är att jag nog gick runt i en timma utan att se mer än räkor innan jag fick syn på en fisk jag misstänkte var en rötsimpa som var lite annorlunda färgad, den såg nästan svartvit ut. Jag smög mig på den för att undersöka närmare och såg att den var halvt nedgrävd i sanden. Underligt, så brukar ju inte rötsimpor vara. Pulsen höjdes. Jag släppte ner tacklet och i samma stund som det landar bredvid fisken så spänner den upp sina bröstfenor som lyser blått.
Jag hinner tänka "så legenden är sann, den blåfärgade fisken finns trots allt, sedan barnsben har jag hört historierna om dessa mystiska blå fiskar som synts under vadfiske men ingen har bekräftat vad det är för något, vem kommer tro mig att jag också sett en? Kommer min historia också bara bli en saga som berättas för kommande generationer?". Eller ja.. det var lite överdrivet kanske. Men det är flera som rapporterat dom sett dessa fiskar. Den mest galna rapporten kom från Art-Kjell som fiskade på en men där det troligen kom någon form av skärlånga och skrämde fisken med blå fenor. Vilken grej, skrämd av en skärlånga?
Hur som helst fisken hugger i princip direkt och jag kan chockad lyfta en en art jag inte vet vad det är i min vattenkikare. På vägen in mot land och kameran funderar jag på om det är simpknot, har dom såna här fenor? Jag försökte komma på fler fiskar det kunde vara, fenknoten fanns där i bakhuvudet men jag kopplade inte riktigt då jag aldrig sett någon med dessa fenor. Inne vid land fotas det och jag kontaktar några norska artfiskare som känner igen arten från en tidigare fångst i Norge. Det är mycket riktigt en fenknot. Art nummer 77! Gött mos!
Unga exemplar av fenknoten har alltså dessa svarta partier med blått i sig på bröstfenorna.
Fortsättning följer i nästa inlägg...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar