Hade satt mig i soffan och hunnit halvvägs in i ett avsnitt av 24 hour rod race med Matt Hayes när jag fick en rapport av Hasse som satt på tåget söderut och såg det var spegelblankt på havet. Diskussionen resulterade i ett fiskesug som inte gick att ignorera.
Upp på vinden efter vadarbyxorna och fram med ett spö och några räkor. Vattenkikaren fick bli hemma. Jag körde mot ett ställe som aldrig resulterat i några mer spännande arter än tånglake som väl får ses som det mest ovanliga jag sett där. Inte heller idag skulle jag se något speciellt. Det var väldigt mycket skrubba inne på det grunda dock. Det var faktiskt den enda arten jag skulle se idag. Skrubborna var väldigt väldigt tröga och det krävdes att man verkligen utlöste deras huggreflex för att få några hugg. La man räkan framför munnen på dom och sedan drog undan den fort fick man ibland några nafs efter den. Det verkar alltså varit det enda sättet att få något hugg idag.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar