Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att välja att fiska efter 3 cm stora sillar och torskar framför andra fiskar. Troligen är det utmaningen att försöka anpassa lina, krok och bete efter riktigt små fiskar....
...tillsammans den där lilla chansen att en huggvillig nålfisk som jag saknar eller något annat litet exemplar av en ny art skulle dyka upp. Även om små fiskar ofta är lättare att lura till hugg ligger en del av utmaningen att anpassa utrustningen.
Häromdagen hade jag som jag skrev innan en lucka på en knapp timma där jag kunde fiska lite. Jag valde att greppa ett makroobjektiv och ett färdigriggat mikrospö och åkte ner till en närliggande hamn.
Det blev inga superfiskar men jag hade ändå kul där på bryggan när jag försökte få minisillarna att hugga. Torskarna var som vanligt glupska och mycket mer lättlurade.
När jag satt där på bryggan så hände det jag drömde om, att en tångsnälla (hade varit ny art) kom simmandes förbi. Tyvärr hade jag inget agn när den kom och min blanka krok var den inte intresserad av. Jag skulle så gärna vilja få chansen att fiska ordentligt och koncentrerat på tångsnälla. Tror inte den är svår egentligen.
Både torsk och sill skulle visa sig var nya arter för årslistan. Lite oväntat att ha missat fånga torsk hela våren men så var det.
Lyckades väl också med ett personbästa på minsta sill någonsin. Nu har jag inte riktig koll på hur stort ett yen-mynt är men i Japan sägs det ju vara sport att försöka fånga en tillräckligt liten fisk som skall rymmas på ett yen-mynt. Tror inte sillen var tillräckligt liten för att kvala in på yen-mynten men det kanske vore nått att satsa på i framtiden ;)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar