Började alltså igår att fiska i Vättern efter harr. Frånlandsvind rådde och jag hoppades på det skulle locka fram massa huggvillig harr. Såg inte ett enda vak eller nån enda sorts fisk och att stå där på stranden och fiska i kristallklart vatten kändes rejält meninglöst. Bestämde mig för att åka iväg och kolla i mynningen av en bäck istället för att stå och vänta där. Bäcken där harr går upp för att leka visade sig vara mycket tråkigare i verkligheten än vad det var på satellitbilderna. Ok, harr sket sig precis som väntat men bergsimpa hade jag större förhoppning om.
Vidare till bäcken jag blivit sugen på att fiska i efter läs massa elfiskerapporter. Här skulle det vara ganska stora mängder bergsimpa och jag hittade fram till den exakta platsen. Såg otroligt hett ut med massa sten och lagom djup och ström. I alla fall lagom för att kunna fiska effektivt. Tacklade upp och fiskade lite på en vakande fisk i ett djupare parti, hade hoppats på att knipa en bäckröding till årslistan men den ville inte hugga.
När mörkret föll vadade jag ut. Såg direkt en fisk som jag blev nyfiken på, kan det vara en gers? Drömart för mig, dussinfisk för Arvid ;)
Det var det, gött #47 på årslistan tror jag bestämt. Följande timmar spenderade jag med att vada runt i bäcken och leta. Såg massa öring men inga simpor alls. Väldigt konstigt, var gömde dom sig? Funderade ett tag på att fiska blint på andra ställen där man inte kunde vada men kände att ett ryggskott var på väg så jag gav upp den tanken och åkte hem istället.
Det positiva är att jag har en ny art kvar att fånga och att stället var väldigt fint. Kanske återvänder och gör något nytt försök.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar