Det har varit ganska långt mellan fisketurerna nu i höst men tillsammans med Art-Kjell planerades ytterligare ett pass på Gullmarn. Ut på lite djupare vatten och nöta klorocka var planen, samtidigt finns ju chansen på fyrtömmad skärlånga med mera för Kjell som redan fångat flera rockor.
Vi puttrade ut och la oss på 68 meters djup, jag gjorde egentligen inget annorlunda än alla andra turer där jag försökt fånga klorocka. Hade som vanligt några små extra krokar på tacklet om någon liten kul art skulle dyka upp. Efter en stund känns det som det är något på ena spöet, pirål gissar jag och börjar veva upp. Mycket riktigt, tackelmarodören pirål var framme. Inte ens en ny art för årslistan så jag hittar inget positivt i den här fångsten direkt. Några minuter senare så får Kjell på ett riktigt irriterande trassel där där hans tackel från båda spöna trasslar ihop sig. Jag känner lite på spö nummer två och det känns som det är någon tyngd där, tror fört pirål igen och vevar upp, märker att jag får slaklina på mitt första spö och tänker att nu har mina spön också trasslat ihop sig. Vad får jag se när jag tittar ner. Inget trassel. Ingen pirål. En klorocka! Gött mos!
Liten men naggande god. Det är inte storleken som räknas. Aldrig har dessa klyschor varit mer sanna.
Otroligt charmig art, den fick vila lite i ett öskar mellan fotona innan den försiktigt släpptes ner igen. Hoppas den klarade färden ner till bottnen igen.
Då fick man fångat en klorocka också, vet inte hur många timmar jag lagt på den exakt men det är en bit över 100 timmar. Känns som detta var min sista nemesis-art nu när jag fått arter som jag kämpat med så som randig sjökock, atlantisk bonito, nors.
Fisket fortsatte, vi hade ju flera timmar kvar och trots att regnade i princip hela dagen var humöret på topp. Att en sån liten fisk kan betyda sån skillnad.
1 kommentarer:
Så jäkla häftigt och välförtjänt!!! Lite extra coolt att ta den från båt ;)
Skicka en kommentar