Blogglänkar

Verkar som jag lyckats klanta bort alla länkar till andra bloggar, försökte återskapa dom men säg till om någon tycker något fattas.

Fenknot- och mullebilder

Snacka om fiskefrossa när man ser att "rötsimpan" fäller ut dessa fenor. 

Fenknot med sina små ben som den använder när den rör sig på botten

Mulle, lätt att känna igen på dom två skäggtömmarna

Skäggtömmarna passar bra i inbuktningen under hakan

Art nummer 78 - mulle

Fortsättning från tidigare inlägg...

Så vadar jag ut igen. Jag är glad men jag är inte nöjd. Målet med den här resan var ju trots allt att fånga en mulle. Och mullefebern kommer inte sjunka förrän jag har fångat en. Där ute i viken är det väldigt dött. Faktum är att det är i princip helt fisktomt och efter ett tag förväntar jag mig att det skall blåsa förbi en sån där rund torr död buske som brukar blåsa runt i western-filmer.

Jag funderar på om jag skall ge upp, nöta på eller testa något annat ställe. Valet faller som tur är på det sista alternativet och jag hoppar in i bilen och kör till en plats jag spanat in tidigare. Väl framme där hinner jag knappt vada ut förrän jag ser en fisk som ser bekant ut. Jag är inte helt säker på vad det är förrän jag ser två skäggtömmar fällas ut. Fisken ligger still på botten till en början men när jag börjar fiska på den så verkar den intresserad av lekandet. Varken mullen eller jag ser den genomskinliga räkbiten jag agnat med, på det här tacklet har jag inga pärlor utan det är bara lina och krok. Jag försöker flytta betet så mullen skall se det och hela tiden ökar irritationen och frustrationen för att jag inte ser själv var betet är. Samtidigt är jag rädd att jag skall komma åt fisken och skrämma bort den.

Efter några minuters fiskande ser det ut som mullen äter något. Jag testar göra mothugg och fisken följer med upp! Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Skriket ekar ut i natten.
Innan vi fortsätter. Låt oss stanna och reflektera över vad som egentligen sker här. Det står alltså en neoprenklädd man ensam mitt ute i en havsvik i oktobernatten och lyser ner i en en plastbalja ylandes och skrikandes något om att där satt den. Som sagt, artfiske är kanske inte den friskaste och mest normala hobbyn man kan ha. Men det är det roligaste jag vet.

Jag knäpper en hel massa foton innan fisken får simma tillbaka igen. Under tiden jag fiskat har Hasse skickat bilder på reg-tungor han fångat under kvällen och jag blir sugen på att ge mig ut och försöka på en sån också men hejdar mig och bestämmer mig för att spara fiska efter den till någon annan gång.

Detta går till historien som en av mina bästa fisketurer nånsin. Två nya arter på samma dag, jag trodde inte jag skulle få uppleva det igen.

Art nummer 77 - fenknot

Egentligen skulle jag kunna sammanfatta den här fiskerapporten med en länk till NKML-Bjørns mullerapport då den sammanfattar begreppen mullefeber och artfiskevansinne väldigt bra men den här rapporten kommer inte bara handla om mulle så det är bäst jag skriver rapporten själv.

Sen rapporterna började hagla in om mulle-fångster både från Norge och Sverige och framförallt sedan min förra tur då jag fick se och fiska på arten själv har jag inte tänkt på så mycket annat än att jag måste ha en mulle på min artlista. Det har varit stress och funderingar på om detta är ett speciellt gynnsamt år för mulle och att dom kanske inte är här alls nästa år. Samtidigt har det varit svårt att få till något fiske på grund av andra aktiviteter och ogynnsamt väder men igår kom plötsligt en lucka. Jag åkte upp till Lysekil efter jobbet och var där en stund innan skymningen. Planen var att försöka få tag i lite alternativt agn i form av pungräkor och annat men det skulle visa sig vara svårt. Till slut hade jag håvat upp några strandräkor.

Längst in i viken var det en del liv, stubbar och små skäddor såg jag. Längre ut var det väldigt fisktomt. Faktum är att jag nog gick runt i en timma utan att se mer än räkor innan jag fick syn på en fisk jag misstänkte var en rötsimpa som var lite annorlunda färgad, den såg nästan svartvit ut. Jag smög mig på den för att undersöka närmare och såg att den var halvt nedgrävd i sanden. Underligt, så brukar ju inte rötsimpor vara. Pulsen höjdes. Jag släppte ner tacklet och i samma stund som det landar bredvid fisken så spänner den upp sina bröstfenor som lyser blått.
Jag hinner tänka "så legenden är sann, den blåfärgade fisken finns trots allt, sedan barnsben har jag hört historierna om dessa mystiska blå fiskar som synts under vadfiske men ingen har bekräftat vad det är för något, vem kommer tro mig att jag också sett en? Kommer min historia också bara bli en saga som berättas för kommande generationer?". Eller ja.. det var lite överdrivet kanske. Men det är flera som rapporterat dom sett dessa fiskar. Den mest galna rapporten kom från Art-Kjell som fiskade på en men där det troligen kom någon form av skärlånga och skrämde fisken med blå fenor. Vilken grej, skrämd av en skärlånga?

Hur som helst fisken hugger i princip direkt och jag kan chockad lyfta en en art jag inte vet vad det är i min vattenkikare. På vägen in mot land och kameran funderar jag på om det är simpknot, har dom såna här fenor? Jag försökte komma på fler fiskar det kunde vara, fenknoten fanns där i bakhuvudet men jag kopplade inte riktigt då jag aldrig sett någon med dessa fenor. Inne vid land fotas det och jag kontaktar några norska artfiskare som känner igen arten från en tidigare fångst i Norge. Det är mycket riktigt en fenknot. Art nummer 77! Gött mos!

Unga exemplar av fenknoten har alltså dessa svarta partier med blått i sig på bröstfenorna.

Fortsättning följer i nästa inlägg...

Klumpfiskrapporter

Läste både på nytt från öresund och på Team Isolas blogg att det siktats klumpfiskar i första fallet från Öresund och andra nära Nidingen. Alltid intressant att se vilka spännande arter som siktas / fångas i våra vatten så här på höstkanten.

Tänkvärt citat

Från Havsfiske och Fiske (Bent j. Muus Preben Dahlström)

Där ser ni, Adam och ni andra. Det är ovärdigt att fiska sådär små mullusar ;)

Med ruttna räkor på jakt efter mulle

Mulle mulle mulle mulle mulle mulle mulle mulle BATMAN! Nynnandes den gamla klassiska läderlappen-låten vadade jag runt i 10 m/s i en havsvik ensam i mörkret intensivt letande efter en fyra cm lång fisk som heter mulle. Ibland undrar hur länge det dröjer innan det står två trevliga skötare utanför dörren med en sån där mysig tröja med korsade ärmar. Till mitt försvar fick jag Batman-tipset av en artfiskande norrman tidigare idag. Tydligen var detta det bästa knepet för att fånga en mullus. Jag misstänker jag kanske blev lurad.

Hur som helst så åkte jag direkt efter jobbet norrut, planen var att försöka fiska efter mullus. Jag hade studerat vindutsikterna i flera dagar och insåg att det skulle bli blåsigt och velade fram och tillbaka om jag skulle åka. I sista stund bestämde jag mig för att ge det ett försök ändå. Väl på plats tog jag på mig vadarbyxorna och insåg ganska direkt mitt misstag. Jag hade gjort det igen. I bröstfickan hade jag glömt en påse räkor sen förra fisketuren. Nu förstår jag varför inte mina vadarbyxor fick hänga i hallen, förlåt Jennie. Dagen skulle förövrigt gå i de ruttna räkornas tecken, mer om det senare. 

Efter att ha vadat runt i en timma i vågorna på första stället och det enda i fiskväg jag sett var en skrubba på tre-fyra centimeter var jag på väg att ge upp. Jag vadade in till land och beklagade mig för Hasse via mobilen. Han peppade mig som vanligt till att inte ge upp utan istället försöka hitta lä. Jag hoppade in i bilen och körde till en vik jag varit och badat i somras som borde ha lä. 

Här på det nya stället var det fullt med liv. Stubbar och smörbult överallt men till en början inga roliga arter. Först efter en halvtimmas vadande så är den plötsligt där under mitt tungevidu ®.  Mullus surmuletus. Det är ett litet exemplar på några centimeter men helt klart tillräckligt stor för att bli fångad. FIsken är inte alls rädd för ljuset utan simmar runt på botten och "smakar" av den med sina skäggtömmar. Jag får fiskat på den i ungefär två minuter och den simmar precis över min räka två gånger utan att visa något intresse. Till slut simmar den rakt in i en skrubba på halvkilot och blir plötsligt väldigt rädd  och försvinner snabbt. 

Jag ser sedan tre mullusar som alla konstigt nog är väldigt rädda för ljuset och försvinner direkt. Jag fortsätter leta i någon timma och efter en stund träffar jag på den största tunga jag sett hittills. Svårt att säga vad den väger men nånstans mellan 300 och 600 gram borde den varit på. Jag fiskade på den utan ha något vettigare agn än mina dåliga räkor. En annan fisk som ratade räkorna var slätvaren jag fiskade på under några minuter. Den var inte stozr men det var en solklar slätvar på kanske 100 gram. Nu blir det till att slänga den här räkpåsen. Jag tycker den luktar skumt och även om det bara är inbillning så känns det som det ligger en förbannelse över dessa räkor. 

50-klubben uppdaterad

Mullus fångad av William Essén, foto Rasmus Bäcklund

William Essén blev första svensk (tills motsatsen bevisas) att krokfånga en mullus. Den är nu med i 50-klubben tillsammans med Williams andra 53 arter.

Marran "mannen med guldkrokarna" - "bonitons baneman" - "det är en öring, nej det är en mås!"Ödmar har också fångat en ny art för 50-klubben, nämligen tångsnälla.

Två riktiga drömfångster alltså.

Hörde att det är fler som fångat mullus igår, nämligen Adam från fiskeligan som plockade två stycken. Mer om det kommer väl på fiskeligan senare.

Ingen slätvar utan en piggvar

Vet inte riktigt hur jag tänkte igår. Var nog helt inne på att det var en vik full med slätvarar. Fisken jag fick igår var helt slät men efter ha kollat upp lite mer noga och jämfört med fisken vi fångade i håv som var en klockren slätvar så är jag pinsamt nog ganska säker på att det är en liten piggvar. Jag stryker därmed slätvaren och hoppar tillbaka till 76 arter.

En kul fisketur var det hur som helst och slätvaren finns där så det får väl bli nya försök!

Art nr 77 - slätvar

I finvädret idag blev fiskesuget för stort. Skickade ett meddelande till Hasse och frågade om han var sugen på ett vadfiskepass. Som synes ovan var han både sugen, redo och sjukt taggad. Jag plockade upp honom på Sjölyckan sen fräste vi ner söderut mot en vik jag har varit sugen på att fiska hela sommaren. Jag hade nämligen fått för mig det var ett bra ställe för slätvar.

Bara efter en minuts vadande skrämmer jag upp en slätvar som simmar utåt. Lovande start! Jag letar vidare och hittar en fin piggvar som ligger halvt nedgrävd. Jag fiskar på den ganska länge men den vägrar, tippar den vägde nånstans mellan 2 och 3 kilo men det är svårt att estimera.

Efter ytterligare en stund får jag syn på något misstänkt i sanden. Ser inte det ut som en liten var? Fiskar en stund på fläcken som jag misstänker är en fisk men inget händer. Jag släpper försiktigt ned sänket på fläcken som mycket väl visar sig vara en var som vaknar och simmar iväg några centimeter. Efter någon minuts väntande tar den plötsligt min räkbit och efter en snabb artbestämning kan jag bocka av slätvaren från arter som är kvar att fånga. Gött mos!  

Det är ingen stor slätvar men det är en slätvar!  men det är en liten piggvar :)

På väg in mot land och kameran får jag syn på en till PIGGVAR som Hasse får fiska på. Den tar ganska omgående hans maskbit och Hasse kan sätta upp slätvaren som art nummer 60 i år. Sjukt imponerande!

Vi fiskar vidare en stund, ser fler slätvarar och en mysko torsk som vi trodde var mulle ett tag.
Jag får även syn på en större skrubba jag lyckas landa efter en del rabalder, 700 gram vägde den.

Det är otroligt vad bra det går att fiska när Hasse är med. Det blir i princip en ny art varje gång.

Mulle och multar i Grekland

Multar i en hamn i Grekland

Junkergirella (Coris julis)

Var på semester en vecka i Grekland och under tiden har folk både i Norge och i Sverige börjar fånga mullar. Otroligt häftigt, det här vadarfisket har verkligen revolutionerat artfisket dessa två länder.

Åter till Grekland där jag fiskade två gånger, fick totalt sex fiskar och sex olika arter. Jag snorklade runt en del och såg häftiga plattfiskar, någon sorts sjökock, skyggfisk, massa multar med mera.

Jag har försökt artbestämma fiskarna jag är lite osäker på multen och goldblotch groupern men jag tror jag det skall stämma? Har vi någon expert på Medelhavsfiskar här? Kommentera gärna!

Jag försökte få en av guldmultarna jag såg när jag snorklade men det blev aldrig någon sådan tyvärr. Vissa av dom som gick djupare såg ganska fina ut.

Salpa (Sarpa salpa)

Boxlip mullet (Oedalechilus labeo) 

Svartstjärtad havsruda (Diplodus sargus sargus)

Goldblotch grouper (Epinephelus costae) tror jag? Måste vara någon i Serranidae-familjen i alla fall.

Semesterfiske med medsmugglat teleskopspö

Brun havsabborre (Epinephelus marginatus)

Havsgädda fångad i Oslofjorden

"Nesiarchus nasutus". Licensed under Public domain via Wikimedia Commons.

Läste att en havsgädda (Nesiarchus nasutus) på 85 cm fångats i trål i Oslofjorden. Läs mer och se ett foto på fisken på vg.no.

Vadarrapport

Hann klämma in lite fiske ikväll och valet föll på vadarfiske på ett nytt ställe jag har velat testa.

På vägen dit så såg jag en sparvhök (eller?) som hade slagit en duva, den var väldigt orädd så länge jag satt i bilen och hann knäppa några foton.

Skrubba-splash

Vidare till fisket. Det första jag fiskade på var en plattfisk som var så nedgrävd att jag inte var säker på vad det var. Den tog ganska omgående och var helvild och rusvillig. Det visade sig vara en skrubba på ca 500 gram i finfin kondition.

Senare på kvällen såg jag också en riktigt stor skrubba. Den hade troligen varit personbästa (jag har ett pb på 750 gram) och det är inte omöjligt den var över kilot. Jag får sällan fiskefrossa av en skrubba men av den här fick jag det. Tyvärr försvann den under tiden jag agnade om och sen kunde jag inte hitta den.

Faktum var att medelvikten på skrubborna under kvällen var den bästa jag set sett under något vadarfiske även om jag bara såg en som var rejält stor.

Typiskt att dom stora fiskarna skall vara dom mest skygga.

Tjockis på kanske 500 gram

Förutom skrubborna ovan fiskade jag på fisken till höger. Tyckte den såg annorlunda ut när den låg där på botten och jag hoppades lite på slätvar men det var det ju inte. Det var en rödspätta.

Jag såg en hel del fisk i och artrikedomen var stor men jag såg inga ovanliga arter. Tyvärr stärker det mina misstankar att t ex piggvar, slätvar och tunga är sällsynta i mina hemmavatten i Askimsviken. För jag gick över stora områden som kändes väldigt heta för både piggvar och tunga, trots det såg jag inte ens några småtungor.

Arterna jag såg  idag var skrubbskädda, rödspätta, svart smörbult, rötsimpa, stubbar, ål, näbbgädda, havsöring, tobis, mindre kantnål, större kantnål, sjustrålig smörbult, tångspigg och säkert något jag har glömt.

Rapport från Norge

Fick en rapport från Art-Kjell som varit i Fröya i Norge och fått en ny art - kummel. I brist på eget fiske så kommer hans rapport här:

Redan på fredagen när vi åkte upp var det fint väder. På fjället vi åkte över och sen ned och ut på Fröya var det högsommarväder. 22-23 grader.
Och detta väder fortsatte de två första fiskedagarna. Kummel var ju huvudmålet för resan så vi började med detta fiske lördag morgon.
Ett riktigt roligt fiske. Det började lite trögt, men sedan kom fisket igång. Den nappade kraftigt men det var lite svårt att kroka den. Det gällde att ha tålamod och inte förivra sig.
Jag lyckades få 2 st första dagen. Vi fiskade halva dagen kummel och fick 1-3 st per man. En blev utan. De vägde mellan 3,5 och 7 kg. Vi fiskade på ca 100m.

Därefter flyttade vi oss en bit och fiskade ned mot 200m. Större Kungsfisk var målet. Vi lyckades inte med kungsfisken. Men Peter Nilsson fick en fjällbrosme.
I övrigt fick vi en del hajar hågäl och blåkäxa.

Eftersom en av oss inte fick kummel första dagen gjorde vi ett nytt kummelfiske dagen efter. Jag fick en  på 8,4 kg. Det var den största som kom upp. Jag hade en stor till på som släppte. Sedan gick jag ned till botten och försökte på glasvar, vilken skulle finnas i samma område som kummeln. Det blev dock ingen. Samma person som nollade på kummel första dagen missade även andra dagen, tyvärr. Men han har  fått kummel förut så han var glad ändå. Sedan försökte vi få kungsfisk på ett annat ställe. Där fanns dom och alla fick några kungsfiskar. Mattias Peters kompis fick en fjällbrosme. Vi fick också hågäl och blåkäxa. Dom är väldigt vanliga på djupare vatten.

Dag 3 var det också mycket bra väder. Lite lagom vind och lite mulet så det var riktigt behagligt. Nu ville majoriteten av oss fiska storlånga. Skepparn hade en plats där man skulle kunna få långor uppåt 20 kg. Jag hade några mindre långor vid glasvarfisket så jag bestämde mig för att fiska i frivattnet istället efter främst guldlax och även kolmule.
Jag kämpade envetet hela dan men lyckades inte få något annat än ett par mindre kungsfiskar och en större kungsfisk.
De andra fick 3-4 långor var, men inga riktigt stora, de låg på mellan 4 och 9 kg.

Sen var det tyvärr slut på det fina vädret. På tisdagen låg vinden på ca 12 m/s när vi gick ut och ökade till 15 m/s under dan. Meningen var att vi skulle gå runt spetsen på Fröya och mer inomskärs för att fiska knaggrocka. Men det var så kraftig sjö därute så det var i princip omöjligt att gå ut där. Han vände då båten och vi gick ner mot Hitra där det skulle kunna vara lä. Vi hittade lä bakom några små öar och vid första nedsläppet fick Mattias en väldigt liten hälleflundra. Den var inte på 1 kg en gång, men kul att få arten i alla fall. Sedan var det väldigt dött och vi bestämde oss för att gå över Fröyafjorden och tillbaka till Fröya igen. På kort tid fick vi ett antal stora sandskäddor mellan 4 och 6,5 hg ungefär.
Sedan dog det ut och hände ingenting. Efter ett tag fick Börje ett rejält napp. Upp kom en knaggrocka på ca 3,5 kg. Det var riktigt roligt, men sen hände inget mer.

Sedan visade prognosen på 17 m/s den sista fiskedagen. Det var bara att ställa in. Så vi åkte hem igår.
Tror jag har fått med allt. Kummelfisket tillhör det häftigaste jag varit med om. Att jag missade guldlax och rockafisket gör ju inte så mycket. Hoppas på fler chanser i framtiden.

Kummelns gap var inte att leka med. Väldigt stort gap med mycket vassa tänder. Vi kikade närmare på gapet. En märklig sak var att den hade en rad med små mycket vassa tänder som kunde fällas ned. Det vill säga, en fisk skulle kunna glida lätt in i käften och väl där omöjligt att slinka ut igen då tänderna reser sig upp.

Fiske igår

Var ute en kort sväng igår. Hade egentligen tänkt ha höstpremiär för vadarfisket och funderade på att testa ett nytt ställe men det blev inte av. Istället letade jag sik men såg faktiskt inte en enda att fiska på. Nästa fiske får nog bli vadarfiske. Vågar man hoppas på en skäggsimpa?