.jpg)
Fenknot kommer på plats nummer 18. Det var en sjukt bra fiskekväll med två nya arter. Fenknoten hittade jag halvt nedgrävd i sanden och när den högg såg jag dom blåa fenorna men kopplade inte först vilken art det var.
Det är den första och enda fenknoten jag fångat än så länge. Den är extra minnesvärd då jag till en början inte fattade vad jag hade fångat. Det är ju väldigt sällan det händer nu för tiden.
När jag var typ sex år fångade jag min första fisk vilket var en mört. Det får väl räknas som en betydelsefull art. Då hade jag inte såklart nån koll på artfiske men några år innan hade fiskeintresset väckts när jag var på Marstrand och såg en liten kille häckla stagg (sill) ner i en frigolitback.
Min mört högg på en halv frikadell från en konservburk. Inget kanonagn för småmört direkt men den fick på något sätt i sig den.
Jag har faktiskt blivit ombedd att skriva om några tillbakablickar på det här projektet och det lät ju som en kul grej att göra, i alla fall för mig.
Förövrigt kommer jag fortsätta artfiska och skriva om det på bloggen. Tror inte jag kommer sätta några långsiktiga nya mål så som 110 arter eller så och hur det blir med årsmålen får jag se. Däremot tänker jag försöka hjälpa dottern att få 50-arter så fort som möjligt (om hon nu inte tröttnar).
Kommande artsatsningar blir troligen efter trubblångebarn eller om det blir brunsnultra. Vi får se. Och så blir det väl lite tillbakablickar på fisken och arter då.
Och så har det blivit lite fler fåglar:
Redan förra hösten planerade jag harrfiske för att försöka få min hundrade art. Det blev inget av det i höstas främst på grund av att bergsimpan som blev nummer 99 krånglade och det blev lite sent på året för att fiska harr kände jag även om det säkert gått att få en harr på senhösten också.
Den här turen har planerats så minutiöst som jag kunnat. Jag har varit otroligt nervös inför den här resan och har försökt tänka på allt. Tanken att ha fiskat flera dagar och köra den långa vägen hem igen utan att ha lyckats skrämde mig rejält.
Jag hade lyckats få tips på tre - fyra olika ställen där man skulle ha en bra chans och i lördags morse började jag köra mot Dalarna. Jag hade med mig flera hundra flöten och sänken, massa burkar mask, maggot. Sju spön plus flugspö. Massa extrarullar. Jag hade köpt Thermacell myggskydd med refill och jag tror jag hade tänkt på allt.
Jag vet inte om det var för att jag körde mot Trollhättan eller om den vittrade timjansdoftande harr men min gamla SAAB pep snabbt förbi alla tråkiga dieselvolvobilar och jag var framme på ett nafs. Jag kom fram lite tidigare än jag tänkt men fick snällt nog checka in på hotellrummet i förtid. Direkt efter incheckning bar det iväg mot den första platsen. Inom gångavstånd fanns det två forsar och jag hade stora förhoppningar på att här skulle det ske.
Jag är extremt oerfaren på sånt här fiske i strömmande vatten och kände mig ganska vilsen när jag framme. På nått sätt så var det inte riktigt så här jag hade tänkt det skulle se ut. Nåväl, jag började med flötmete med maggot och på några sekunder högg det. Det gick så fort att jag inte ens hann bli nervös. Upp kommer en liten mört. På det igen och det nappar bra med mört och abborre. Känns ju kanske inte riktigt som mört och abborre delar biotop med harr så jag flyttade mig snabbt. Det bekräftades också vara en bra idé av en kille som rastade sina älghundar. Han sa det var bra chans på harr längre nedströms så jag gick in i den täta myggfylla skogen och fiskade mig nedåt.
Testade både maggot och mask men kände inget. Det var svårfiskat bland stenarna och man fastnade ofta. Efter en stunds fiskande kommer killen med älghundarna tillbaka och ser lurig ut. Han pekar på ett bakvatten bakom sten och säger kort: "Där står dom". Jag fiskar säkert 15 minuter på denna lilla sten men någon harr vill inte hugga.
Jag känner sakta hur jag redan börjar tappa "trua" som dom säger i Norge. Jag tror det är en kombination av oerfarenhet av sånt här fiske och fortfarande att självförtroendet fått sig en rejäl törn av mitt kämpande med bergsimpa förra året. Jag funderar på att byta till flugspö men då en annan fiskare i närheten inte verkar få något på fluga heller så bestämmer jag mig för att istället byta plats.
Jag börjar gå mot en annan fors jag sett på kartan. Lite oklart vilken väg man bör ta men jag följer ljudet. Väl framme här känns det väl mer som jag tänkt mig innan.
Här är det mer jämn ström utan stenar så jag väljer ett kulflöte och mask. Funderade på att hämta vadarbyxorna ur bilen men det är ganska varmt och jag tror jag kan nå tillräckligt långt utan vadare. Jag börjar fiska men inget händer. Känner igen att jag börjar tappa "trua" ordentligt. Jag blir osäker på var harrarna står och filmar stället och skickar till Hasse för att få lite pepp. Jag hinner aldrig läsa hans svar.
Det är starkt motljus och jag ser inte flötet men plötsligt känner jag att något är på. Jag börjar veva in och det känns inte som tidigare mörtar och abborrar och dom borde väl inte finnas här ute heller tänker jag. Inne vid strandkanten tittar jag nervöst och ser att det är en öring. Eller nej det är det inte! Det är ju en harr! Ett "GÖTT MOS!!!!!!!" ekar ut över älven. Där satt den!
Om allt går enligt planen kommer det en artsatsning inom väldigt kort! För tidigt för att våga hoppas på det verkligen blir av men blir det av så tror jag på en realistisk chans på min hundrade art!
Förövrigt har det blivit lite fler fåglar:
Imorgon blir det årets första artsatsning! Egen båt till Gullmarn är planen och målarten är trubblångebarn. Det är ju inte direkt någon hämtfisk men chansen finns ju. Dessutom finns ju chans på annat som t ex leopardbult, fläckig sjökock och tungevar t ex.
Blir nog inga liveuppdateringar men rapport efteråt kommer såklart!
