Januari
2014 började med en fisketur till Gullmarn där målet som så många gånger förr var att få en klorocka. Jag minns att det kändes som vi fiskade effektivt den här gången men trots det blev det ingen klorocka. Samtidigt som fisket pågick efter rocka på botten fiskade jag med en häckla för att försöka få en skarpsill eller guldlax eller nått annat kul men det gav mest bara sill. Det som kom upp överigt var de vanliga arterna för Gullmarsfjorden.
Den andra turen blev ner till en hamn i närheten. Det fanns fisk i form av skrubba, tånglake och rötsimpa men fiskarna verkade väldigt tröga i det kalla vattnet.
Februari
Första februari så gjorde jag min 26:e riktade satsning efter nors. Givetvis fångades ingen nors. Detta var den första och enda isfisketuren för året. Isarna regnade sedan bort och annat fiske uteblev också. En riktigt dålig fiskemånad alltså.
Mars
Inga isar att tala om under månaden gjorde att det fick bli en båttur till Gullmaren igen.Ett nytt väl genomfört försök på rockabottnar som året innan gav en hel del klorocka till isfiskande gav nu inget. Ända tills jag fick det där drömnappet som skiljde sig i känsla från napp av andra arter man får där ute. Jag var nästan helt säker på rocka när till slut havskräftan på bilden kommer upp. I fiskväg kom det upp lite av det vanliga men inget spektakulärt.
Nästa tur blev ett långskott i havet efter slätvar som gav några små öringar. Efter det här misslyckandet kom årets första metpass i sötvatten. Vädret var fantastiskt och upp kom braxen, stäm och mört.
Det fina vädret höll i sig även på nästa tur som blev Gullmaren igen. Nu på lite nya ställen. Det var trögfiskat som bara den och inte heller den här gången blev det något spektakulärt i fångstväg.
Tre månader passerade utan någon ny art. Vem skulle ana att året skulle bli otroligt lyckat ändå?
April
Månaden började med öringfiske, mete i åar efter id och färna samt kustmete som resulterade i skrubbskädda innan det var dags för årets första artsatsning. Nors. Igen. Försök nummer 27.
Med mig hade jag Hasse som trots mina envisa försök att fånga arten ändå trodde på myten om artens existens och att det skulle gå att fånga en. Det var nästan så att han var positiv och "hade trua" som norrmännen säger.
Vi skulle fiska under norsleken och Hasse hade tankar på att dels möta norsen ute i sjön innan den kom in nära land, dels se om det kunde stå kvar någon nors i ån från tidigare kvällars lek. Själv var jag ljummet peppad för detta fiske och tyvärr skulle det visa sig att jag fick rätt, båda dessa nya taktiker misslyckades. Vi ställde oss istället på bron och började nöta med häcklorna efter nors. Och nors kom det. Det var så mycket nors så man kunde gå torrskodd över ån. Typ. Det dröjde inte länge förrän Hasse fick en , perfekt krokad i munnen.
Nu började jag tro på detta och fick låna Hasses turspö men vad hjälpte det. Jag felkrokade en nors i stjärten och Hasse hävdar än idag med bestämdhet att en av dom andra norsarna som följde med halvvägs var rättkrokad och det skulle egentligen inte förvåna mig, inte första gången jag mister en nors på målsnöret.
Jag hann klämma in en till fisketur på Gullmarn tillsammans med Conny innan det skulle visa sig bli dags för en av mina absolut roligaste och mest minnesvärda fisketurer.
Hasse hörde av sig och hade sett flera tungor kvällen innan, jag fick fiskefrossa och vi bestämde för att göra ett nytt försök samma kväll. När vi packade upp kom vi överens om att Hasse skulle få fiska på stora piggvarar då mitt PB var bättre än hans och att jag skulle få fiska på de första tungorna då jag saknade arten. Ganska direkt när vi vadar ut ser jag ett piggvarshuvud i sanden. Det ser ut att vara en hyfsad piggvar men inget monster. Jag säger till Hasse som börjar fiska på den och efter någon minut öppnas ett vansinnigt stort gap som suger in hela jiggen och chockade ser jag och Hasse på hur fisken rusar ut mot djupare vatten. Jag jagar efter med håven och håvar den ganska omgående. Det är ett monster!
Lånad film från Hasses blogg. Piggvaren visar sig väga 5410 gram. En helt otroligt fin fisk som givetvis får simma tillbaka.
Medan Hasse är hög på adrenalin vadar jag ut igen på jakt efter tungor och annat kul. Hasse följer efter och hittar en tunga jag kan fiska på. Efter att missat ett hugg av den gör den ett nytt försök på masken och den här gången går det bättre för mig. Art nummer 72 och årets första nya art är fångad. Vilken fisketur!
Den andra turen blev ner till en hamn i närheten. Det fanns fisk i form av skrubba, tånglake och rötsimpa men fiskarna verkade väldigt tröga i det kalla vattnet.
Februari
Första februari så gjorde jag min 26:e riktade satsning efter nors. Givetvis fångades ingen nors. Detta var den första och enda isfisketuren för året. Isarna regnade sedan bort och annat fiske uteblev också. En riktigt dålig fiskemånad alltså.
Mars
Inga isar att tala om under månaden gjorde att det fick bli en båttur till Gullmaren igen.Ett nytt väl genomfört försök på rockabottnar som året innan gav en hel del klorocka till isfiskande gav nu inget. Ända tills jag fick det där drömnappet som skiljde sig i känsla från napp av andra arter man får där ute. Jag var nästan helt säker på rocka när till slut havskräftan på bilden kommer upp. I fiskväg kom det upp lite av det vanliga men inget spektakulärt.
Nästa tur blev ett långskott i havet efter slätvar som gav några små öringar. Efter det här misslyckandet kom årets första metpass i sötvatten. Vädret var fantastiskt och upp kom braxen, stäm och mört.
Det fina vädret höll i sig även på nästa tur som blev Gullmaren igen. Nu på lite nya ställen. Det var trögfiskat som bara den och inte heller den här gången blev det något spektakulärt i fångstväg.
Tre månader passerade utan någon ny art. Vem skulle ana att året skulle bli otroligt lyckat ändå?
April
Månaden började med öringfiske, mete i åar efter id och färna samt kustmete som resulterade i skrubbskädda innan det var dags för årets första artsatsning. Nors. Igen. Försök nummer 27.
Med mig hade jag Hasse som trots mina envisa försök att fånga arten ändå trodde på myten om artens existens och att det skulle gå att fånga en. Det var nästan så att han var positiv och "hade trua" som norrmännen säger.
Nu började jag tro på detta och fick låna Hasses turspö men vad hjälpte det. Jag felkrokade en nors i stjärten och Hasse hävdar än idag med bestämdhet att en av dom andra norsarna som följde med halvvägs var rättkrokad och det skulle egentligen inte förvåna mig, inte första gången jag mister en nors på målsnöret.
Jag hann klämma in en till fisketur på Gullmarn tillsammans med Conny innan det skulle visa sig bli dags för en av mina absolut roligaste och mest minnesvärda fisketurer.
Hasse hörde av sig och hade sett flera tungor kvällen innan, jag fick fiskefrossa och vi bestämde för att göra ett nytt försök samma kväll. När vi packade upp kom vi överens om att Hasse skulle få fiska på stora piggvarar då mitt PB var bättre än hans och att jag skulle få fiska på de första tungorna då jag saknade arten. Ganska direkt när vi vadar ut ser jag ett piggvarshuvud i sanden. Det ser ut att vara en hyfsad piggvar men inget monster. Jag säger till Hasse som börjar fiska på den och efter någon minut öppnas ett vansinnigt stort gap som suger in hela jiggen och chockade ser jag och Hasse på hur fisken rusar ut mot djupare vatten. Jag jagar efter med håven och håvar den ganska omgående. Det är ett monster!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar