Art-Kjells mest betydelsefulla arter, del tre

Tunga
Art nr 82 / juli 2014
Var i många år en fisk som verkade omöjlig att fånga. Visste några ställen man fått den i nät, men vid fiske på dom ställena blev det aldrig någon tunga. Vet inte riktigt när det dök upp uppgifter om vadning i mörker men det var ett riktigt lyft för artjakts-instinkten när jag själv började. Det allra första försöket med vadare och ficklampa skedde tillsammans med Peter och Mattias i september 2013. Jag tror inte att någon av oss fick någon tunga men vi såg i alla fall ett par stycken. Också en mulle såg jag för första gången och bara det var häftigt.
Några dagar senare var jag ute ensam på samma ställe och fick då syn på en jättestor tunga. Försökte få den att nappa men det var omöjligt. Vet inte hur länge jag höll på, men till slut tappade jag tålamodet och tänkte att jag skulle försöka ta upp den med händerna, jag var så väldigt tänd på att se hur en tunga såg ut egentligen. Sagt och gjort. Jag lutade mig framåt och lade båda händerna över ryggen på den, och höll den fast så. Inte tänkte jag på att klockan hamnade under vattnet och ärmar och allt blev genomblött. Jag höll den fast, men så måste jag försöka lirka en av händerna under fisken för att kunna lyfta den. Jag fick ett hyfsat tag och lyfte sakta uppåt, men sen ville den inte var med längre, sprattlade till och jag tappade greppet.
Året efter lyckades jag få min första tunga. Det har inte blivit så många fångster genom åren därefter 3-4 stycken tror jag. Ibland är dom hopplösa att få att nappa. En gång fiskade jag på 7 tungor, den allra sista lyckades jag få upp. Men vadning i mörker är riktigt spännande. Det kan ju dyka upp andra intressanta arter.

Brunsnultra
Art nr. 84 / juli 2015
Hade turen att få hänga med Peter och Mattias i deras båt ut på jakt efter brunsnultra. Tror att de var ute efter reg.fisk medan jag inte var så noga med storleken utan bara ville ha arten. Havet utanför Hunnebostrand någonstans. Enligt mina gamla noteringar var det strömt, men jag har inget minne om det var besvärligt. Vi fick snultror alla tre så det var lyckat. Tyvärr kommer jag sällan ut på havet sedan jag sålde min egen båt 2011 så det var lyckat att jag fick arten vid första försöket.

Bonito Art nr. 85 / augusti 2015
Plötslig dök det upp väldigt många uppgifter om bonito vid Ringhals. Idag minns jag inte om det var just 2015 det började, eller om man fått bonito tidigare. Vet inte heller om det bara var just 2015 eller om man har fått där andra år också. Kan naturligtsvis kolla storfiskregistret och/eller 50-arter-listan vid tillfälle. Vet att jag började fundera på att åka dit och försöka från land när jag fick erbjudande att åka med Peter Nilsson och Mattias Liewendahl som skulle ta sin båt på släp till Bua. Självklart hängde jag på och det visade sig vara en lyckträff. Visserligen minns jag att fisket var väldigt trögt men efter ett antal timmar hade vi fått var sin bonito. Ibland kan det vara hopplöst svårt att få en art, ibland lyckas man på första försöket. Precis som med brunsnultran ovan.

Sjurygg
Art nr 86 / april 2016
En art som jag inte varit så aktuell tidigare år. Men så dök det upp uppgifter om fångster i Lysekil. Minns inte exakt när och hur men förstås från Patrik eller via 50-klubben. Gjorde ett första försök vid bryggor Stångehuvud. Där såg jag och fiskade på några, men dom var inte nappvilliga. Sen någon månad senare testade jag vid norra hamnen. Lite lustigt, men jag kan faktiskt tacka en tångspigg för att jag lyckades. Det var så att jag såg och fiskade intensivt på en liten sjurygg. Men den var omöjlig, en liten bit därifrån såg jag en tångspigg sväva omkring i vattnet. Tänkte försöka på den istället och tog fram ett annat tackel med en jätteliten krok. Tångspiggen nappade inte heller och efter ett tag ledsnade jag och flyttade mig tillbaka till platsen för sjuryggen. Som tur var var den fortfarande kvar och nu med liten krok och minimalt agn passade det och den slök agnet direkt och en ny art var i hamn.

Femtömmad skärlånga
Art nr. 89 / november 2016
Vet inte riktigt hur det började med denna art. Fanns väl redan tidigt någon notering på 50-klubben, men sedan ökade anmälningarna och jag fick då mer och mer upp ögonen för denna fisk. Lysekilstrakten var ju ett hett ställe förstod jag. Kanske borde jag själv kunnat haft tur tidigare efter många fisken på ”min” sida Gullmaren: Skår, Hällebäck, Jordfall, Fossen med flera ställen där jag mörkerfiskat tidigare. I alla fall så dök det upp ett hett tips om en vik i Gullmarstrakten.
Vid första försöket på platsen var det bra förhållande, Peter Nilsson var med och vi kikade ned mellan stenarna. Jag får syn på en liten fisk som försvinner in under stenarna när jag lyser på den. Sticker ned tacklet och det dröjer inte länge förrän den dyker upp igen och hugger. Jubel! Upp på säkrare mark för att kolla vad det är. Aj, aj bara en tånglake.
Vid nästa försök var jag ensam på plats. Tyvärr blåste det lite för mycket och stenarna var hala, jag vågade mig inte ut. Det var ju försmädligt, jag var beredd att lägga ned. På andra sidan viken var det ju lä, men det var ju inte rätt miljö, tänkte jag kan ju kolla i alla fall. Det låg en gammal brygga där och mellan bryggan och berget låg ett fåtal stenar. Kändes meningslöst men jag doppade a alla fall ned tacklet mellan ett par stenar, och vad händer, en fisk suger tag i agnet direkt och helt otrolig visar det sig vara en femtömmad.
Några år senare 2020 upprepar det sig. Jag är ute efter att få femtömmad igen för att få ett foto på arten. Det var glashalt på stenblocken där jag tänkte fiska, vågade mig inte ut. Går till andra sidan viken, ut på bryggan, släpper ned tacklet mellan stenarna och det hugger. Denna gång är fisken större, drar snabbt iväg under stenarna och det blir tvärstopp. Efter ivrigt kämpande ger sig fisken och hänger med upp. Nu ett riktigt fint exemplar. Båda gångerna nappade det på ”fel” ställe.

Bergsimpa
Art nr. 92 / juni 2020
Vissa arter är hopplöst omöjliga, se stensimpa senare, medan andra går förvånansvärt lätt. Befann mig vid Trysil i Norge för att fiska harr och öring 2019. Står och nöter efter vid en fors efter nämnda arter utan att lyckas få något napp. Tar en paus och går och kikar bland stenarna i ett lugnt parti av älven. Ser ett stim med småfisk och tänker på elritsa. Många år sedan jag fick en elritsa så jag går till bilen för att hämta ett litet pimpelspö. Men så fort jag släpper ned masken blir de rädda och försvinner. Jag tröttnar efter en stund och lägger ned pimpelspöt, låter tafsen hamna mellan ett par stenar och fortsätter att kasta på det förra stället. Efter en stund kollar jag pimpelspöt, och tusan, sitter det inte en liten simpa på kroken. Efter två dagar är jag tillbaka på samma plats. Gör om samma sak, försöker fiska på elritsorna, skrämmer bort dom. Lägger ned kroken mellan exakt samma stenar. En stund senare kollar jag , det sitter en ny bergsimpa på kroken.
Året efter. Är på väg söderut för annat fiske. Stannar till vid en bäck i Tranemo som jag vet hyser bergsimpa efter tidigare koll i elfiskeregistret. Tänkte att jag skulle lägga en timme på att försöka på arten i samband med att jag rastar på nedvägen. Har försökt tidigare en gång på samma plats utan att lyckas. Nu hittar jag ett annat ställe som ser mer lovande ut. Lägger ut ett spö och går och fiskar mellan stenar med ett annat. Efter en stund kollar jag det utlagda spöet och en liten bergsimpa kommer upp. Lyckades få den i Sverige också, härligt.