Art-Kjells mest betydelsefulla arter, del fyra

Trubbstjärtat långebarn
Art nr 94 / juli 2020

Detta är nog den art jag uppskattar mest av alla. För mig var det en helt otänkbar art ända fram till 2017, 2018. Patrik hade snappat upp uppgift om fångst av arten i Norge 2017 där det skrevs om den som sensationell. Året efter fångades två stycken av Fiskeligan, ruskigt imponerande och överraskande. Patrik och jag fick till ett försök på arten september samma år, vet inte om Patrik hade fått platsen från Fiskeligan eller om vi försökte gå efter foton på deras fångster. I alla fall tog vi oss till ett brant berg där där det stupade rakt ned. Vi hade för oss att det skulle vara minst 70 meter där fiskarna hade fångats. Redan att komma till en bra plats vid berget där vi kunde ligga still och djupen tillgängliga var ett äventyr. Mycket krångel med att förankra oss i berget på ett bra ställe, jag dundrade bl.a in i med aktern före i berget så det rök om det. Fiskade utan resultat och när vi sen skulle åka hem krånglade motorn. Det gick inte att dra ut startsnöret, det satt stenhårt, omöjligt att rubba. Vi fick ro in till närmaste hamn och ringa efter hjälp att få skjuts hem.
Sommaren 2020. Funderade på om det skulle kunna hitta trubblångebarnet lite närmare Skredsvik, där båten ligger, än att behöva åka långt ut i Gullmaren. Hade djupet 70m i tankarna när jag tittade på sjökortet. Tog mig ut till ett område där jag uppskattade att djupet skulle vara tillräckligt. Stannade båten och och släppte ned tacklet. Det var helt vindstilla så jag behövde inte ankra. Det dröjer inte lång stund, jag antar att jag bara drar upp för att kolla agnet, har inget minne av att jag kände någon fisk, där sitter en märklig liten varelse som jag aldrig sett förut. Visade sig vara ett trubbstjärtat långebarn. Strax efteråt blåste det upp lite och jag var tvungen att ankra. En stund senare sitter ytterligare ett exemplar på kroken. Känns helt overkligt! Ny art så lätt, och dessutom 2 st. Snart är jag ganska nöjd på platsen och flyttar mig till ett annat ställe för jakt på en annan art.
Veckan efter är jag ute igen, ett annat ställe längre in, siktet inställt på spetsstjärtad smörbult. Stället jag skall fiska på har djupet ca 30-35m men av misstag hamnar jag på 45m. Firar ned och fiskar ändå och efter en stund får jag upp ett nytt trubbstärtat långebarn, verkligen konstigt. Nu är jag uppe i 3 ex på bara en dryg vecka.
Men det slutar inte där. I juli 2022 åker Patrik och jag ut med avsikt att ordna ett trubblångebarn till Patrik och en spetssmörbult till mig. Planen för dagen var också att vi sen på kvällen skulle försöka få leopardbult från land, mer om det senare. Vi fick relativt enkelt var sin av förstnämnda arten men misslyckades sedan med den andra. Ungefär två veckor senare åker jag själv ut, lite längre ut i Gullmaren denna gång. Tanken är rödtunga eller något annat spännande. Vad händer! Jo, ett trubbstjärtat långebarn igen. Ytterligare en liknande tur som med Patrik Nu med Mats Svensson. Han skall hjälpa mig att fånga en.... ja, gissa vad – en spetsstjärtad smörbult och jag skall guida honom till ett trubblångebarn. Vi börjar med att lägga oss på den plats han fått spetssmörbultar tidigare. Vi fiskade på platsen ett par, tre timmar, ingen smörbult för min del och vi beslutar oss för att åka ut till trubblångebarnstället, Inom en halvtimme har han fått målarten. Vi drar upp och åker tillbaka igen för att åter försöka få upp min målart. Mer om detta senare.
På väldigt kort tid, har jag fått 5 exemplar av trubbstjärtat långebarna och bevittnat ytterligare 2 ex. Märkligt flyt!

Gräskarp
Art nr. 95 / 2020

Gräskarpen har jag varit på jakt på i ganska många år tidigare, men kanske mer eller mindre helhjärtat. I en mindre sjö i Västergötland har jag sett dom vid några tillfällen, också haft dom nära fiskestället där jag stod utan att dom ville nappa. Kollat ställen neråt Skåne. Vittskövle dammar är ju berömda och välkända när det gäller gräskarp. Passerade stället vid ett tillfälle och såg flera stora karpar. Men har inte kommit mig för att försöka få fisketillstånd där. I Vinslövssjön i samband med grönlingsfiske kollade jag efter gräskarp men såg dom aldrig. Senare tömde man hela sjön och därmed försvann gräskarparna. Försökt några gånger vid en sjö i Markaryd, men såg aldrig någon karp. Fick i alla fall bekräftat att de släppt ut ett 50-tal gräskarpar då ganska nyligen. Det finns också rapporter i 50-klubben om en damm i Bromölla där gräskarp fångats. Passade ju bra att kombinera med mina försök vid Ivösjön efter nissöga. Efter en del detektivarbete kom jag fram till vilken damm det var och var den låg. Men sen har jag inte lyckats få tag på någon som kunnat ge mig tillstånd att fiska där så det blev ingenting med det.
Men så dök det upp ett hett tillfälle. En fiskekompis kom över en gård och på marken där visade det sig att det fanns en damm med gräskarp. Då fick jag en gräskarp till slut.

Slätvar
Art nr. 96 / sep 2020

Under många år från 2009 och framåt fångade jag piggvar regelbundet i vattnen runt Uddevalla. I regel fiskade jag från ankrad båt på ca 10 m djup eller ibland drivande med ett släptackel utefter botten. Jag tyckte det var konstigt att jag aldrig lyckades få någon slätvar vid dessa fisken. Pratade jag med gamla nätfiskare nämnde dom alltid att dom fick lika mycket slätvar som piggvar i näten.
Det fick bli Öresund som platsen för att få arten. Peter, Mattias och jag var neråt några år tidigare. Jag fick då en mycket grann slätvar, men den var tyvärr felkrokad. Men denna gång gick det bättre. Minns att jag lyckades bärga hela fyra slätvarar.

Stensimpa
Art nr. 97 / aug 2021

Denna fisk är nog tillsammans med faren den art jag jagat under flesta antal år och på flest ställen. Kanske är det bortåt 15-20 år sedan jag började kolla elfiskeregistren för att hitta platser. Försökt på mängder med ställen i Dalsland, försökt intensivt i en speciell bäck i Västergötland där det år efter år elfiskades och man fick mängder med stensimpor. Fiskade exakt de platser där elfiskena gjordes, men ändå hopplöst. Försökte både dagtid och i mörker. Kombinerade försök på stensimpa med annat fiske och på andra
ställen bl.a i Skåne. Till slut var det på en plats i Säveån jag lyckades få den. Vadade ute i strömmen med ficklampa samtidigt som jag hade lagt ut ett spö med tacklet mellan ett par stenar. Det var väl lite strömt och svårt att se ner i vattnet, så det blev fiske på måfå. Flera timmar gick och när jag till slut började plocka upp för att sluta satt det en liten simpa på det utlagda tacklet. En mycket efterlängtad fångst.

Tungevar
Art nr. 98 / november 2021

Specielllt kul vid detta fiske var att jag hade siktet inne på just tungevar. Platsen jag nu befann mig på borde ha potential för arten.
Här måste jag nämna Fiskeligan igen, som fick mig att få upp ögonen för arten för drygt 10 år sedan. Som så ofta var det det dom som först lyckades få en udda art. Möjligen kan någon annan varit före, minns inte säkert. Det som hade etsats fast i mitt minne var ett fiske från land dom gjorde i Gullmaren för länge sedan. Antagligen var det ett inlägg i bloggen med foto, där jag kände igen platsen som har bitit sig fast i mitt minne även om jag vet att dom fångat tungevar på andra ställen också. Så i bakhuvudet har detta minne legat och skvalpat länge, länge. Patrik och jag har fiskat flera gånger runt om det stället utan att lyckas.
Vid fisketillfället befann jag mig på en brygga där det var ca 12-15 m djupt utanför. Ett lagom djup. Taktiken var att kasta ut ett lätt tackel och släpa sakta inåt. Satte en liten flytpärla längst ut, före kroken, inbillade mig att det skulle göra att agnet dansade förföriskt utefter botten. Hade känslan av att namnet ”var” i tungevar betydde att den gärna jagar ett byte. Nu hade jag inget annat agn än räka, men det visade sig fungera. Efter att tidigare ha fått lite annat smått och gott på kroken så ser jag en liten plattfisk i ändan på tacklet, ser direkt att den är annorlunda än andra små plattfiskar som brukar nappa där. Får upp den i handen, kroken lossnar och jag är livrädd att tappa den sprattlande lilla fisken. Så får jag ett säkert grepp om den och drar mig inåt land för att undersöka fångsten närmare. Jo då, visst är det en tungevar. Min livs andra tungevar fick jag på samma plats, på precis samma sätt och ungefär samma tid, året efter.

Leopardbult
Art nr. 99 / juli 2022

Första gången jag över huvud taget hörde talas om denna fisk var när jag läste boken ”Livet i Gullmarsfjorden” av dykaren Tony Holm. Den kom ut i början på 80-talet och där skrev han om dom ofta såg en väldigt speciell fisk som dom inte kunde artbestämma i börja. Den var väldigt skygg och dom lyckades inte ta något bra foto på den. Så småningom kom kom det fram att det var en ”fläckig smörbult” en art som tydligen väldigt sent och på kort tid etablerat sig i våra vatten.
Jag fiskade emellanåt utmed bergen i Gullmaren och hade väl fisken i tankarna ibland, en period för några år sedan fiskade jag ofta från bergen vid Ormestad med sikte just på denna fisk. Men som alla vet som fiskar utefter bergen så kryllar det ju av stensnultror som alltid är snabba på agnet, även glyskoljor, så att en sådan uppenbarligen försiktig och skygg fisk skulle hinna nappa var väl inte så troligt. Även något enstaka fiske i mörker gjorde jag också utan resultat.
Så dyker det upp stora nyheter på fiskeligans blogg 2017. Adam Alexandersson har fångat ett exemplar. Sedan dröjer det några år till 2021 tills ytterligare ett par anmäls. Men året efter blir det riktigt fart på anmälningarna. Som tur är har jag själv snappat upp ungefär var det fångats leopardbult och på sommaren bestämmer vi oss, Patrik och jag att göra en heldagssatsning i Gullmaren. Som nämnts tidigare började vi med ett par timmars fiske efter trubblångebarn och det lyckades över förväntan, sen lade vi ganska många timmar på spetsssmörbult utan att lyckas. Sen tog vi oss iland och förflyttade oss till platsen där vi hoppades kunna fånga var sin leopardbult. Nu var det fiske i skymningen som gällde. Ett par andra killar var redan där i samma ärende tror jag. Först lyckas en ev dessa få en leopardbult, riktigt häftigt, då var vi rätt ute. Några minuter senare lyckas jag också få ett exemplar, däremot har inte Patrik turen på sin sida. Han får nöja sig med att ha fått trubblångebarnet – men dagen blev i stort fantastiskt lyckad förstås.

Spetsstjärtad smörbult
Art nr. 100 / oktober 2022

Fiskeligans Adam var först med att få denna art för ca 10 år sedan. Nummer 2 kom när Patrik och jag var ute vid ungefär den plats Adam hade fått sin. Patrik drog en relativt snabbt, men sedan kom det inte upp någon mer fast vi låg kvar ganska länge på platsen. Eftersom vi har vår klubb-båt i Skredsvik var det ju inte långt ut till platsen och jag har gjort mängder med turer dit. Detta var en art jag verkligen skulle ha förr eller senare. Ibland kunde jag sitta ute i ekan 7-8 timmar. Prövade även andra ställen. Men det var omöjligt.
Så dök det plötsligt upp ett nytt uppslag. Kom i kontakt med en viss Mats Svensson som nyligen blivit medlem i Uddevalla-klubben. Han hade lyckats få arten 2020, och han tipsade mig platsen. Jag gjorde förstås ett par försök där, men utan resultat. Under sommaren 21 och 22 gör jag ytterligare försök på flera olika ställen – men hopplöst.
Oktober sistnämnda år frågar Mats om jag vill hänga med ut på en kombinerad trubblångebarn- och spetsstjärtad-satsning. Han plockar upp mig frampå förmiddagen vid en brygga i Gullmaren nära fiskeplatserna, verkligen bekvämt.
Denna fisketur fär nog räknas till en av de märkligaste jag varit med om. Vi åker ut den korta biten till fiskeplatsen. Håller på med grejorna för det första nedsläppet, tittar upp och ser Mats sitta och vifta med en liten fisk. Oj, oj en spetsstjärtad på direkten. Nu känns det riktigt hett, databasen i hjärnan registerar art nummer 100, bara att trycka på enter! Trodde jag! Mats drar en till, ännu ett par, tre stycken och timmarna går, jag får en och annan vitling, någon smörbult men inte målarten, hopplöst. När det har gått bortåt fyra timmar är det dags att åka ut till trubblångebarnstället som vi kommit överens om. Mats har väl då fångat 6-7 st spetsstjärtade.
Ned med ankaret, efter mindre än en halvtimma lyckas Mats få den trubbstjärtade. Vi drar upp och åker tillbaka till ungefär samma ställe för att fortsätta kämpa upp en spetsstjärtad smörbult till mig. Vi släpper ned och Mats drar upp en ny spetsstärtad nästan på direkten. För min del verkar det omöjligt. Mats riggar om för att försöka få ett par makrillar, klockan blir halv fyra på eftermiddagen och vi bestämmer oss för att köra till fyra. Jag får låna ett tackel av Mats, han kör med ett helt annat tackel, mycket tunnare lina och i övrigt lite speciellt. Jag har svårt att tänka mig att det skall ha någon betydelse, jag har ett lite grövre tackel men ändå små 16-krokar. Klockan blir fyra och jag drar upp båda mina tackel för att lägga ned för dagen. Precis i det ögonblicket får Mats hugg av en makrill och jag passar på att släppa ned en allra sista gång. När jag drar upp känner jag att det sitter en liten fisk på, säkert en vitling tänker jag, men helt otroligt så är det en liten spetssjärtad smörbult. Äntligen! Var det specialtacklet som gjorde susen?

Tejstefisk
Art nr. 101 / Januari 2023

Helt oväntat dyker denna art upp. Det var dagen för 50-klubbens speciella tävling som några av er antagligen var med på. Jag befann mig på min speciella tungevarsbrygga vid Gullmaren. Fiskade lite före det att tävlingen drog igång. Det var väldigt trögt, både före och sen under själva tävlingstiden. När tävlingen var avgjord och blåstes av fortsatte jag att fiska på samma plats. Det är lite konstigt att jag under alla år inte lyckats få denna art. Emellanåt har jag satsat ganska rejält på olika platser. Ofta har jag i samband med annat fiske passat på att fiska lite mellan stenar och bland tång där det känts rimligt att få arten. Har helt varit inställd på att den skulle finnas väldigt grunt och under nämnda förhållanden. Jag har tidigare vid två tillfällen 2015 och 2016 fått den i Norge ute på en brygga i Lysefjorden där det var 18-20 m och slät botten utanför. Alltid tyckt att det var lite konstigt men i Norge kan ju allt hända.
Så står jag där på bryggan. Har släppt tacklet rakt ned från bryggan. Känner ett litet pillande, rycker till men inget fastnar. Drar upp och kollar agnet, släpper ned igen. Ett litet pillande och känner att en fisk hänger med. Upp kommer en ringlande liten fisk och flera tankar flyger genom skallen, en pirål, nej, inte så här grunt, ett trubblångebarn, nej, omöjligt här inne. Jag får upp fisken i handen och när jag känner att jag har ett säkert grepp kikar jag! Oj, en tejstefisk – så kul! Ja, det var lite berättelser om mina mest intressanta arter.

Framtida mål? 2023 hoppas jag få ytterligare 2 nya arter. Drömfisk nummer 1 är nissöga som jag försökt på ett antal gånger. Har sett många exemplar men ännu har ingen varit i närheten av att nappa. Får hitta någon strategi som kan ge resultat. I övrigt hoppas jag på att äntligen få någon nålfisk, eller tångspigg. Skall försöka ta mig till Bua för havsabborre. Kanske kan ha tur att träffa på skäggsimpa eller mulle vid vadning. Så förstås ytterligare turer på Gullmaren, finns en del arter att hoppas på där: Fläckig sjökock, spetslångebarn, rödtunga varför inte en liten ålbrosme. Drömarter vid bergen: Bergvar, tångsnärta. Skall också bli spännande att se vad andra artfiskare hittar på. Det dyker säkert upp någon helt oväntad art. Vilken eller vilka är frågan?